(Insändt.)
Om forntida minnesmärkens fredande
och bevarande.
Quidnam tibi saxa cavata:
Quih pulelra volunt monumenta?
Prudentius.
Kongl. förordningen af den 17 April 1828 förbju-
der all förändring, rubbning eller förstöring af si
riket befintliga ålderdoms-minnesmärken, såsom rui-
ner, murar och lemningsr efter gamla slott, borgar,
kloster, kyrkor, kapell och andra fnärkliga bygnacer,
vård- eller så kallade bautastenar, och runsteiar,
jemte lermningar efter forntidens domaresäten, off r-
ställen eller begrafningspiatser, äfvensom ättehögar,
griftrörs, m. m.
Dei var en tid, då dessa gamla minnesvårdars be-
tydelse gick ett fosterländskt, friskt och storsinnadt
folk djupt till hjeriat.. Betydelsen fredade dem, och
de kunde aldrig få en bättre fredare.. Annu när
denna betydelse med tiden slappare fattades, fson
deras underbart utållande tal likväl säkra sver i
nationens förnuft och rättskänsla; til dess, kungligt
påbud oaktadt, ett lika fåviskt, som: egennytiigt
slögte rent af gjort sig till deras åverkare.
Undertecknad har sedan längre tid tillbaka dristat