ItORar DESALLES MnNtCA personer ar I uKCO annan lara
som helst, utom den kat-Iska, hvars proselytmakeri
är fruktansvärdt. Tal. erinrade härvid om den be
klagliga händelse, som en gång inträffat på serafi-
mer.asarettet. Då förslaget derjemte är otydligt och
man måste afse landets, ej utländske äfventyrares
nytta, så vidhöll han sin ås.gt.
Frib. Schulzenheim trodde ej att den, som ligger på
dödsbädden, skulle inlåta sig i några undersökningar
af troslärornas olika satser, utan endast söka den
rädäning, som vetenskapen kan gifva — kunde ej
förstå den uttalade fruktan för katolicismen: Det
ser ut, som om vi så degenererat sedan Luthers tid,
och som om vi stode på så svaga fötter, att vi ej
skulle kunna med bevis om vår läras renhet och san-
aiög tillbakavisa mörkrets anfall. Tal. önsksde ord-
ning, men ej prohbibitism; och anförde exempel på
utläondske läkare, som kommit hit under kolerat:derna.
samt förvärfvat sig mycken både aktning och tack-
samhet. Al framgång beror af frihet i förening
med ordning; erinrande tal. om Macaulays yttrande,
att England då först uppsteg till storhet, då det lyc-
kats fiona den juvelen, frihet jemte ordning. Utan
den ringaste fruktan afgaf tal. sin röst för bifall.
Grefve Frölich, som varit riksdagsman sedan 1815,
kunde ej med öppnade ögon gå in på att antaga en
felaktig redaktion. Ansåg att man häri borde ge
vika för sin känsla, samt omtalade sig hafva af upp-
lyste engelsmän hört, att Eaglafid aldrig hade gått
in på att göra en modifikation i sin religionslag-
stiftniog, om det ej förut egt ätta millioner katoli-
ker. Yrkade afslag.
Frih. Th. Cederström yrkade bifall.
Grefve Lagerbjelke deremot afslag.
Frih. Sprengtporten biföll, emedan redaktionens
bristfällighet ej vore sådan, att afslag för den skull
med skäl börde följa. Ingen fara har uppkommit, af
att vid universiteteroa funnits professorer i moderna
språk, som varit katoliker:
Frih. H. C. Raab yrkade bifall, emedan ett afslag
skulle kunna se ut som en demonstration i.enan-
nan fråga. Förslaget förkastades utan votering.
N:r 3 bifölls, sedan
Hr RB. T. Cederschiöld bemstält, buruvida chefen
för Stockholms stads mlitirkår äfven räknades bland
förtroende-embetsmän, eftersom han är chef för en
särskilt för sig bestående militärkär, och trodde, i
fall så vore, ätt denne vore föga belåten med en
sådan upphöjelse.
Grefve Lagerbjelke hade yrkat en större utsträck-
ning af detta förslag, men förklarade sig dock nöjd
med att man en gång kunde komma ifrån den oef-
terräitlighet, att paragrafen upptoge embeten, som
uu icke finnas, och uteslöte andra, som borde vara
upptagna.
N:is 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10 biföllos utan diskussion.
Då n:r 11 föredrogs förklarade friherre R. Ceder-
ström sig ogerna begära ordet, för att anbålla on:
afslag, då han vid en föregående riksdag med sin
röst bifallit samma förslag; men sedan dess had:
konungen afslagit detsamma; och då man ej kunde
påstå, att konungen illa begagnat sin rätt att u:-
nämna bondeståndets sekroterare, u:an tvärtom, si
vore man sf graniagenbet nödgad att pu afslå.
Grefve Frölich. Det vore icke den ringaste kon
seqvens i awvt nu afslå, hvad man en gång föru
xillat. Talsren medgaf act man undantagsvis kan
finna sig nödsakad att med skäl begå ea sådan io-
konseqvens; men frågade om något sådant skal här
funnes. Friberre Cederström hade yrkat afslag a:
konsideration; och medgaf talaren, att man äfven på
sådan grund kunde någon gång fatta sitt beslut;
men då i en låvgt vigtigare fråga H. M. konunge:
bade frångått sin förut ådagalagda åsigt, så kunde
lika. möjligt vara att så äfven blefve förhållandet i:
denna; och då ioga ur sakens natur flytande ska
anförts emot, så röstade han för bifall.
Friherre Stael von Holstein yrkade likaledes bifall,
då intet skäl anförts emot förslaget.
Friherre Paytull, Då det är svårt för konungen
att till sekreterare finna en lämplig person, så blefv:
det vida svårsre för ståndet sjelft, Yrkade afslag.
Hr 4. Ribbing. Då en talare förklarat sig hafvs
ändrat öfvertygelse, så vore. det ej underligt, or
ban förklarade sig hafva vidblifvit sin, och uppläst
ur 1850 års riksdsgsprotokoll ett yttrande af hr v.
Hartmansdorff, hvari ban afstyrker detta förslag
Det beböfves fortfor derefter talaren, att bondestån-
det har en lagfär-n man inom sig. De öfriga stån
den välja visserligen sina sekreterare, men deras
ordförande äro mera vana att bebandla frågor och
föra ordet. Konvuogåmakten bör ej afstå från rättig-
heter, hvilka den eger, och hvilka äro tillbörliga
De armår, som 1809 års konstitution lemnade åi der
verkställande - makten, böra ej förkortas. Det är
bättre att konungen behåller, hvad han har, än ati
hans makt öfverflyttas på andra, såsom påstås bafv:
skett genom den nya landshöfdingeinstruktionen och
skolstadgan; åtminstone bade justitieombudsmanner
anmärkt sådant beträffande den förra.
Hr D. G. Bildt ville ej ivgå i någon vidlyftig un-
dersökning af frågan, utan endast hålla sig till des:
praktiska sida. Bondeståndet hade vid hvarje riks
dag förnyat denna begäran. . Då ådeln 1850 gifvi:
sitt bifall, bade den således afgifvit sitt votum. Ko
nuogen vägrade sin sanktion förliden riksdag, men
frågan har blifvit väckt åoyo och funnit understöd
inom bondeståndet. Man må tänka om granlageo
beten hvad man vill, så borde man dock för kon-
seqvensens skull bifalla, särdeles som det ej kan på-
stås, att bondeståndet gått tillbaka, utan i ställe:
framåt.
Hr Dalman uppläste yttranden från en föregående
riksdag af friherre C. O. Palmstjerna och nuvarande
lavdtmarskalken för bifall ill detta förslag, samt an-
förde att under de 10 senaste riksdagarne blott en
af landtmsrskalkarne varit lagfaren; trodde ej heller
att riddarhusets nuvarande sekreterare aflagt juridisk
examen, hvadan han förmenade det ej vara nödvän-
digt att sekreterarne skola vara lagfarne.
Hr Tornerhjelm hade ej rubbats i sin öfvertygelse
att bondesiåudet borde få välja sin sekreterare. Så
länge deita stånd ejfår, såsom de andra, välja, så
anser det sig tillbakasatt. Då det har samma in-
tressen som adeln, så borde cet finna der ett under-
stöd, som det likväl ej alltid erhållit: s
Hr R. T. Cederschiöld yrkade bifall på de af hr
Bildt anförde skäl.
Frih: Stjernstedt yrkade afslag, emedan detvore en
fösdel för bondeståndet att konungen utvalde dess
kreterare. Det hade en gång fått framföra sin
önskan, men derå erhållit afslag, och då vore icke
nu skäl att bifalla.
Hr P. R. Tersmeden g:f, då parlamentarisk rätt-
visa fordrar jemlikhet ståndea emellan samt parla-
mentarisk txkt och grannlagenhet, att man går et
medstånds öasknivgar till mötes i en sådan fråga
som denna, och på de af hr Bildt anförde skäl, sin
röst för bifall.
Frih: RB. Cederström. Af tvenne testamenten gäller
det senare. 1854 hade adeln ef:e: en kort debat
förklarat för-laget hvarken nödigt eller nywigt, efter
voteriog med 29 röster mot 4: Kouseqvensen for-
drade derföre nu i sjelfva verket afslag.
Grefve Gösta Posse biföll på de af hrr Bildt och
Tornerbjelm apförde skäl.
Hr: L. J. Bjerta rös:ade för bifall med anledning
af den stigande bildning bondeståndet under senare
20 åren ådagalsgt. Här ör ej fråga om konungens
person, uton om den konstitutiöneile konungen, hvars
system kan förändras. . Er erföljande tTådgifvare kon-
oa tillstyrka annat än föregående, och deriföre är en
annan utgång pu möjlig. Förenade sig med hrr Bild:
och Tor: erbjelm.
Hr Stiernsvärd. Konungen hade förliden riksdag
vägrat sitt bifall till qvinnans myndighetsblifvande
vid 30 år, men pu förklarat att hon borde blifva
myndig vid 25. Då bondeståndet nu i 47 år variti
denbpa såk omyndigt, vore ej förtidigt att dess myn-
dighet äfven arkändas J gt y
(KR
Pg
eo DO
-! UR
TT AR RN PR NA RN
sa I FR