ar denvaå sin s:älloinvg, ville vu frånsäga six deovsam
ma. Att förslaget voderstöcdes af ce båda första
stånden, som rcpreseutera embetsmannain :ytane.,
ansåg talaren npawurligt, emedsn deras makt vid r ks-
dagarne genom ditsanv ma skulle förökas; men ha
hems:älde bu-u det sku gå, om emb tsmänven för
närvaravde då nef rh jungsfrågan är åb.ns, had
lats i borgareståndet och der finge döma i egen sat.
ore det icke dessutom nedslående aw änka sy
möj! gheten att få på borgaresiåndets tslmansstol sc
en :landshö:divg eller eu presideni? Skulle icke
mången af ständets nuvarande ledszmöter då finna
luften på detta rum nog qvaf?. Tal. hade hört ati
s:åndets majoritet ämnade bifalla förslaget, men trodde
bestämdt att sådant skedde under förhoppning att det
komme att sf ett abnat stånd afslås. For sin del
röstade tal. för afsläg, emedan han trodde förslagets
antsgande komma at medföra så många olyckliga
fö:jder aut dagens timmar ej försluge till deras upp-
fäknande.
Hr Ekholm hade alltid med tillfredsställelse sett att
borgareståndet varit benäget att inrymma rättis heter
äfven åt andra samhällsklasser, och han skulle sfyen
nu med gladje se ståudet handla på enshanda sät:.
Den fsrhåga man hyste för embets- och tjensiem
nen kunde ban ej dela, ty dels vore :stadgadt att for
att ega valrätt och vara vsibar erforarades att he
varit tre är i staden bosatt, dels vore anta!et af em-
bets- och tjenstemän på de flesta stälten så litet, ati
man. ej kunde aniaga att de skola få öfvervigt-n sid
valen. Hvad anginge kronvofogdar och länsman, så
bo-de ej i städerua, utan äro af instruktiover bunduc
vid sina diswikier. Och om nu för öfrigt en em
bets- eller tjeusteman lyckats förväriva valmännens
förtro-nde och blefve till representant utsed.:;, hvad
ondt lige vä: deri? Tal. vore lika rädd för byråkiat-
välde som någon annan, men embets- och tjensie-
mäa inom de klasser, som har kuude komma i fråga.
vore ej kinda för att bylla något sådant. Och om
till och med staden Karlsgrona skulle komma att re-
pre enteras af en sj fficer i stället för hr Pslander,
trodde tal. att borgareståndet ej skulle komma att se
sämre ut för det Tal. vilie med detia yttrande för
ingen del förolämpa hr P., blott erinra honom att man
mäste vara rättvis då man vill döma öfver en hel
samhällsklass. Förslagets motståndare hade deremor
förbisett en klass af tjenstemän, hvilken man enstän-
digt nekat representationsrätt på ett aunst rum, mec
för hvilken genom detta förslags antagande borgare
ständet skulle komma att stå öppet, nemligen skollä-
rarse, och tal. var förvissad att borgarestsndet ej
skulle förlora på om det komme att upp pädäs med
medlemmar at denna kl:ss, h ilken genom sin bild-
ning intsger ett utmärkt rum i samhället. Tal: bi-
föll således af uppr:ktigt hjerta och ej i förboppning
på afslag från anvst håll; ty ban trodde en verklix
fördel ernås derig.nom att ett betydligt antal både
förmöcnare och urpysta personer skulle inkomme
i ståndet, och att sådant skulle ske, derom vore har
förvissad, enär i många mindre städer, der borger-
skapet ej har råd att bekosta r:ksdsgsfullmäkug
kunna hus gare och sndra, som nu bii valberätvga-
de, gerna ataga sg dermed förenade uppoffrivgar.
Förslagets anv gande skulle slutligen å borgarestån-
dets sida vittna på samma gång om dess oegennytta
och om ett bemötande att, då det ej på aunat skti
låter sig görs, utsträcka valrätten till andra sam-
hällsklasser.
Hre Rudling ansåg förslaget innebära så mångs
förbättriogar, att han utan betänkande biföll det
samma. De förespeglade vådornpa ansåg han ej före-
finnas. Om de, hvilka ej äro embets- och tjenste-
män, vilja begagca sin valrät, blir deras antal all-
tid öfvervägande. Övskade att ståndet måtte uttsgs
steget utan tvekan och i afseende på inrymmande
af nya elementer föregå medstånden med sitt före-
döme.
Hr Bodell yttrade sig i ett skriftligt anförande.
De pya utländska teorier, som utsett borgareständet
till experimentalfält hade redan afhändt stån-
det dess materiella privilegier; nn ville de äfven sf-
hända ståvdet dess moraliska privilegier och dess
rätt att jemte bon-eståndet stå såsom ett värn för
beskattnivgsrätten. och folkets frihet. Genom em-
betsmäns inrymmande i representatiopen lade mar
det afgörande- ivflytandet inom densamma i hän-
derna på dem, som af representationen äro bero-
ende. Har vore fråga om ingenting mindre än au
omstörta svenska folkets urgamla rätt. Saken hade
blifvit i tysthet behandlad i konstitutionsutskottei
och ej på något säit belyst af pressen; komitenternz
i landsorten voro okunniga om den mina man gräft.
och skulle få kunskap om densamma först i dei
ögonblick då den sprunge. Och hvilket brokigt säli-
skap skulle man ej få se i borgareståndet. Der ta-
lades i förslaget om åtskilliga idkare af yrken, som
till borgerliga näringar räknas,, Hvilka dessa vor:
kunde ej så noga specificeras, ty grundlagen visste
om dem ingentirg, och öfriga lagar ej Heller. Vår
lagstiftning - kände inga andra än sjelfförsörjarne
och dessa vore uttryckligen undantagna. - Säledes
upp!.äfde det ena stadgandet det andra. MDessuton:
talades der om egare, af hus etc. Ordet egarc
lämpade sig både till smgularis och pluralis, och de:
vore, således ej, bestämdt att man skulle ensam eg:
ett hus, utan vore man valbar blott man innehade
en andel, vore den ock endast af 1? skillings värde.
På deona grund skulle det i ståndet kunna ipkomma
en hop halfherrar, såsom tidningsskrifvare, litters-
törer (allmänt skratt); hvilka också kusde ba anp-
språk på statens medel. Dagdrifvare och lättingar
af alla slag hade tillträdet sig öppet, blott de icke
någon gång beträddes med att arbeta åt andra, ty
då vore de uteslutna. Vidare stadgades att valrät-
ten skulle beräknas efter hvars och ens bidrag mtill
stadens allmänna. behof,. - Detta vore en splitter ny
uppbördsman, om hvilken man hittills ingenting ve-
tat, och talaren trodde för sin del att upprättandet
af behöriga vallängder enligt det nya förslaget vore
omöjhgt. Hvad vi ega vore. bepröfvadt; men hvad
det nya bure i sitt sköte kände ingen. Talaren slöt
med en bön till Gud, att ban måtte bevara konuug
och fädernesland för en sådan lag som denna.
Hr Berg biträdde förslsget, emedan det skulle be
reda tillfälle avt till riksiagsmän välja dem bland
städernas invåvare, som dertill vore mest psssande.
Han fruktade ej heller embetsmsnnainflytanvdet.
Hr Hasselrot favn saken kunna betrakias ur två
synpunkter, billighetens och klokhetens. Hvad förs
billigheten angick, erinrade tal. huru borgerskape
före 1809 enssmt egde rätt att besitta bus och jorc
i stad, men huruledes sedan dess ew annat förhål-
lande inträdt och besittoingen af fast egendom i sts-
derna till en betydiig. del öfverg tt till andra perso
ner, hvaraf följde att äfven de borde deltaga uti be-
vakandet af stadernas bästa inom represeniationen.
Hvad åter klokheten af det föreslagna steget angin-
ge, borde man ihågkomma, att bergareståndet redav
förut beslutat inrymma nya elementer och att stån-
det ej haft skäl att åvgra detta. Påståendet att mar
skulle erhålla 3 embetsmannastård vore grundlöst.
De privilegierade stånden hde en naturlig benäger-
het att närma sig makten. De embetsmän, son
kunde komma att inväljas i borgaresiåndet, stode ej
i ett sådant förhållande.
Hr Boman komme att rösta emot förslaget, hvilke
han skulie ha velat bifalla om de som äro statens
löntagare och pensiovärer, vurit derifrån utesluin.
— Äfven hr Frick tilikännagaf sig komma att röst:
emot förslaget.
Hr Embring bade först varit beiänksam, men se-
dermera funnit, at: biliighet och rättvisa talade för
förslaget. An:åg ingen kunna med nå on bestämd-
het förut-äga hur f amtiden kommer att :e ut. Frod-
de att man kunde vara lika god medboigare, fas
än man nu stode utanför börgsrestindet. Tal. vore
ej heller-här för att försvara borgareståndet, utan
för att främja allmän nyuts. Fann ingen våda vid
antagande: af förslaget. Hade det varit vidsträck
tare, hade sådant varit önsktärdt, men man finge
NnjÄlA KHG Med kos a os a -