ar denvaå sin s:älloinvg, ville vu frånsäga six deovsam ma. Att förslaget voderstöcdes af ce båda första stånden, som rcpreseutera embetsmannain :ytane., ansåg talaren npawurligt, emedsn deras makt vid r ksdagarne genom ditsanv ma skulle förökas; men ha hems:älde bu-u det sku gå, om emb tsmänven för närvaravde då nef rh jungsfrågan är åb.ns, had lats i borgareståndet och der finge döma i egen sat. ore det icke dessutom nedslående aw änka sy möj! gheten att få på borgaresiåndets tslmansstol sc en :landshö:divg eller eu presideni? Skulle icke mången af ständets nuvarande ledszmöter då finna luften på detta rum nog qvaf?. Tal. hade hört ati s:åndets majoritet ämnade bifalla förslaget, men trodde bestämdt att sådant skedde under förhoppning att det komme att sf ett abnat stånd afslås. For sin del röstade tal. för afsläg, emedan han trodde förslagets antsgande komma at medföra så många olyckliga fö:jder aut dagens timmar ej försluge till deras uppfäknande. Hr Ekholm hade alltid med tillfredsställelse sett att borgareståndet varit benäget att inrymma rättis heter äfven åt andra samhällsklasser, och han skulle sfyen nu med gladje se ståudet handla på enshanda sät:. Den fsrhåga man hyste för embetsoch tjensiem nen kunde ban ej dela, ty dels vore :stadgadt att for att ega valrätt och vara vsibar erforarades att he varit tre är i staden bosatt, dels vore anta!et af embetsoch tjenstemän på de flesta stälten så litet, ati man. ej kunde aniaga att de skola få öfvervigt-n sid valen. Hvad anginge kronvofogdar och länsman, så bo-de ej i städerua, utan äro af instruktiover bunduc vid sina diswikier. Och om nu för öfrigt en em betseller tjeusteman lyckats förväriva valmännens förtro-nde och blefve till representant utsed.:;, hvad ondt lige vä: deri? Tal. vore lika rädd för byråkiatvälde som någon annan, men embetsoch tjensiemäa inom de klasser, som har kuude komma i fråga. vore ej kinda för att bylla något sådant. Och om till och med staden Karlsgrona skulle komma att repre enteras af en sj fficer i stället för hr Pslander, trodde tal. att borgareståndet ej skulle komma att se sämre ut för det Tal. vilie med detia yttrande för ingen del förolämpa hr P., blott erinra honom att man mäste vara rättvis då man vill döma öfver en hel samhällsklass. Förslagets motståndare hade deremor förbisett en klass af tjenstemän, hvilken man enständigt nekat representationsrätt på ett aunst rum, mec för hvilken genom detta förslags antagande borgare ständet skulle komma att stå öppet, nemligen skollärarse, och tal. var förvissad att borgarestsndet ej skulle förlora på om det komme att upp pädäs med medlemmar at denna kl:ss, h ilken genom sin bildning intsger ett utmärkt rum i samhället. Tal: biföll således af uppr:ktigt hjerta och ej i förboppning på afslag från anvst håll; ty ban trodde en verklix fördel ernås derig.nom att ett betydligt antal både förmöcnare och urpysta personer skulle inkomme i ståndet, och att sådant skulle ske, derom vore har förvissad, enär i många mindre städer, der borgerskapet ej har råd att bekosta r:ksdsgsfullmäkug kunna hus gare och sndra, som nu bii valberätvgade, gerna ataga sg dermed förenade uppoffrivgar. Förslagets anv gande skulle slutligen å borgareståndets sida vittna på samma gång om dess oegennytta och om ett bemötande att, då det ej på aunat skti låter sig görs, utsträcka valrätten till andra samhällsklasser. Hre Rudling ansåg förslaget innebära så mångs förbättriogar, att han utan betänkande biföll det samma. De förespeglade vådornpa ansåg han ej förefinnas. Om de, hvilka ej äro embetsoch tjenstemän, vilja begagca sin valrät, blir deras antal alltid öfvervägande. Övskade att ståndet måtte uttsgs steget utan tvekan och i afseende på inrymmande af nya elementer föregå medstånden med sitt föredöme. Hr Bodell yttrade sig i ett skriftligt anförande. De pya utländska teorier, som utsett borgareständet till experimentalfält hade redan afhändt ståndet dess materiella privilegier; nn ville de äfven sfhända ståvdet dess moraliska privilegier och dess rätt att jemte bon-eståndet stå såsom ett värn för beskattnivgsrätten. och folkets frihet. Genom embetsmäns inrymmande i representatiopen lade mar det afgörandeivflytandet inom densamma i händerna på dem, som af representationen äro beroende. Har vore fråga om ingenting mindre än au omstörta svenska folkets urgamla rätt. Saken hade blifvit i tysthet behandlad i konstitutionsutskottei och ej på något säit belyst af pressen; komitenternz i landsorten voro okunniga om den mina man gräft. och skulle få kunskap om densamma först i dei ögonblick då den sprunge. Och hvilket brokigt säliskap skulle man ej få se i borgareståndet. Der talades i förslaget om åtskilliga idkare af yrken, som till borgerliga näringar räknas,, Hvilka dessa vor: kunde ej så noga specificeras, ty grundlagen visste om dem ingentirg, och öfriga lagar ej Heller. Vår lagstiftning kände inga andra än sjelfförsörjarne och dessa vore uttryckligen undantagna. Säledes upp!.äfde det ena stadgandet det andra. MDessuton: talades der om egare, af hus etc. Ordet egarc lämpade sig både till smgularis och pluralis, och de: vore, således ej, bestämdt att man skulle ensam eg: ett hus, utan vore man valbar blott man innehade en andel, vore den ock endast af 1? skillings värde. På deona grund skulle det i ståndet kunna ipkomma en hop halfherrar, såsom tidningsskrifvare, litterstörer (allmänt skratt); hvilka också kusde ba anpspråk på statens medel. Dagdrifvare och lättingar af alla slag hade tillträdet sig öppet, blott de icke någon gång beträddes med att arbeta åt andra, ty då vore de uteslutna. Vidare stadgades att valrätten skulle beräknas efter hvars och ens bidrag mtill stadens allmänna. behof,. Detta vore en splitter ny uppbördsman, om hvilken man hittills ingenting vetat, och talaren trodde för sin del att upprättandet af behöriga vallängder enligt det nya förslaget vore omöjhgt. Hvad vi ega vore. bepröfvadt; men hvad det nya bure i sitt sköte kände ingen. Talaren slöt med en bön till Gud, att ban måtte bevara konuug och fädernesland för en sådan lag som denna. Hr Berg biträdde förslsget, emedan det skulle be reda tillfälle avt till riksiagsmän välja dem bland städernas invåvare, som dertill vore mest psssande. Han fruktade ej heller embetsmsnnainflytanvdet. Hr Hasselrot favn saken kunna betrakias ur två synpunkter, billighetens och klokhetens. Hvad förs billigheten angick, erinrade tal. huru borgerskape före 1809 enssmt egde rätt att besitta bus och jorc i stad, men huruledes sedan dess ew annat förhållande inträdt och besittoingen af fast egendom i stsderna till en betydiig. del öfverg tt till andra perso ner, hvaraf följde att äfven de borde deltaga uti bevakandet af stadernas bästa inom represeniationen. Hvad åter klokheten af det föreslagna steget anginge, borde man ihågkomma, att bergareståndet redav förut beslutat inrymma nya elementer och att ståndet ej haft skäl att åvgra detta. Påståendet att mar skulle erhålla 3 embetsmannastård vore grundlöst. De privilegierade stånden hde en naturlig benägerhet att närma sig makten. De embetsmän, son kunde komma att inväljas i borgaresiåndet, stode ej i ett sådant förhållande. Hr Boman komme att rösta emot förslaget, hvilke han skulie ha velat bifalla om de som äro statens löntagare och pensiovärer, vurit derifrån utesluin. — Äfven hr Frick tilikännagaf sig komma att röst: emot förslaget. Hr Embring bade först varit beiänksam, men sedermera funnit, at: biliighet och rättvisa talade för förslaget. An:åg ingen kunna med nå on bestämdhet förut-äga hur f amtiden kommer att :e ut. Frodde att man kunde vara lika god medboigare, fas än man nu stode utanför börgsrestindet. Tal. vore ej heller-här för att försvara borgareståndet, utan för att främja allmän nyuts. Fann ingen våda vid antagande: af förslaget. Hade det varit vidsträck tare, hade sådant varit önsktärdt, men man finge NnjÄlA KHG Med kos a os a