RIKSDAGEN:
Ridderskapet och Adeln.
LÖRDAGENS AFTONPLENA.
Behandliogen af! de från sista riksdag hvilande
gundlagsfrågor fortsaites.L ir 2. förslag till än-
driog i 28 regeringsförmep, angäende rättigbet
för konungen att till vissa beställningar utnämna
afven bekännare af annan troslära, än den rena
evangeliska.
Hr Fåhreus erkände nyttan af att konungen må
ega rätt att till låkarebeställningar och öfriga tjen-
ster vid inrättoiogar för slöjd eller skön konst äf-
vensom till läkarebefattningar utnämna äfven be-
kännare af annan tröslärå än den rena evangeliska,
men ansåg detta förslag i formelt hänseende vara
behäftadt med sådana fel, att det ej borde antagas
utan man borde uppgöra ett bättre. Detta tillägg
står ej i någon öfverensstämmelse med en föregå-
ende punkt i samma paragraf, som handlar om ut-
ländske män, hvilka dock skola vara af evangeliska
läran. Af dessa skäl yrkade talaren afslag.
Frih. F. W. Tersmeden medgaf, att redaktionen af
förslaget ej vore den bästa, men i avseende till
nytian af förslagets antagande, och då man så säl-
lan har tillfälle att få några förändringar i fram-
åtskridandets och humaniteters intresse, så röstade
han för bifall, då man till annan riksdag kunde få
en bättre redaktion.
Frih. af Ugglas anmärkte likaledes den af hr
Fåbreos nämda otydligheten, hvarigenom den tik
lagde punkien tyckes angå infödde och den förutva-
rande utländske män. Talaren upplyste, att ridder-
skapet och adeln vid förra riksdsgen antagit den
un felaktigt ansedda redaktionen såsom sin gemen-
samma -tanka, hvilken ock i förstärkt utskott blef
antagen till hvilande.
Frib. Tersmeden. Såg intet ondt deri, att försla-
get endast afsåg inländske män af annan troslära,
då verkligen sådsna finnas, hvilka äro svenske med-
borgare men tillhöra annan bekännelse än den
evangeliska. Det vore ett steg framåt, om än al-
drigså litet.
Hr Adelborg instämde med dem som yrkat afslag.
Hr D. G. Bildt skulle förra riksdagen velat gifva
bifall åt ett äfven ofullständigt förslag i detta syfte;
men hyste nu betänkligheter dervid, uppkomna af
det kungliga förslaget angående religionsfriheten,
om man får tro det vara sådant, som tidningarne
omtalat. Det är kändt, att katolicismen arbetar
på allt möjligt sätt att göra proselyter; och då detta
skett, oaktadt det stora straff för affall, som pu fins
nes stadgadt, så vore talaren öfvertygad att, om 1ä-
rärd af katolsk trosbekännelse antoges vid slöjdsko-
lorna i städerna, desse skulle söka verka på
det lägre folket i och omkring städerna, och
det andra steget blefse att vadja till massans pas-
sioner, och vi kulle få öfver oss både päfvevälde och
prestvälde. Då man känner alla de medel, som af
katolikerna begagnas för att uppnå sitt mål, så komme
iroligen hit skicklige läkare, som vore jesuiter; och
begagnade läkarens stora inflytande för att göra pro-