cent af bankens hela grundfond, alldeles utginI se, Denna förändring skulle aldrig kunna med töra någon våda, om sedelstocken gjordes så beroende af riksmyntskassan som nyss sades, men deremot vid sådana tämmeligen ofta återkommande: tillfällen, som det vi här förut anfört i afseende på Wermlandsbanken, för privatbankerns underlätta deras bestämmelse att alltid kunna uppehålla utlåningarne; Hvad åter stadgandet i sista momentet af samma angår, att om, gerom vexling eller af annan orsak, det sålunda besiämda förhällandet skulle komma att rubbas, åligge det banken att inom en månad hafva detsamma terstältn, så är detia en alldeles för långt medgifven anståndstid, särdeles sedan vi fatt telegrafen i gång, och den borde nuinskränkas till en vida kortare tid. Här genom skulle nog privatbankernas direktioner mera, än hvad de nu behöfva göra, både vakta sig för att komma gränsen af sedelutgifnivgerätten alk för nära, och tillika ställa sig så, att de vid tillfälliga behof hade någon extrautväg att tillgå,. och det just af det slag vi här förordat. I sammanhang härmed borde 15 ändras derhän, att, utom de deri föreskrifna qvartalsberättelserna, privatbankernas direktioner jemväl ålades att till konungens befallningshafvande aflemna och låta: offentliggöra månadsrapporter öfver sin ställning. Denna lilla ökade kontroll skulle vara ganska helsosan: och icke medföra något vidare besvär än utskrifning af ett exemplar till utaf de Bankotablåer, söm i alla fall nu upprättas till dieektionernas ledning, och till hvilka konun gens befallningsbafvande enligt samma,8 vis serligen bafva tillgång, när det så behagar lem, men som de förmodligen sällan eller aldrig efterfråga. Men om alltså äfven vi måste beklaga de flera: felaktigheter, som finnas i sjelfva privatbankslagen, och af hvilka vi: här endast påpekat några af de väsentligaste, :samt äfsen ogilla. att. direktionerna någon gång tyckas fästa för stort afseende på bolagsmännens fördel, i motsats mot det allmännas intresse, så få vi dock förklara, ati vi icke känna några rimliga anledningar att misstänka, hvad insändaren låter påskina, att den dag kunde komma, då det befinnes att sedelutgifning .sker långt öfver tillåtelsen, och att falska revisioner tillställas., Vianse detta snart sagdt såsom en moralisk omöjlighet. Tyom än här såsom i andra länder individer finnas utan hbederskänsla, så torde man dock numera förgäfves försöka att framdraga exempel på en hel administration, som handlat svekfullt emot sina komitenter eller emot det allmänna. Hvad särskilt privat: panksdirektionerna angår, så har emot dem under en tidrymd af 25 år aldrig veterligen uppstått ens en misstanke om oredlighet, och de hafva derjemte skött sitt kall så, att unler denna långa tid icke någon enda stoppning uti utvexlingen förekommit, hvilket så mycket mera förtjenar att erkännas som sjelfya bankorganisationerna på långt när icke varit fullkomliga, utan tvärtom i ganska väsentliga delar felaktiga. Hvad angår de -sarskilta fel, som insändaren i öfrigt tillägger vårt privatbankssystem, så må i förbigående uppmärksamheten fästas derpåy, att-.k. kungörelsen den 10 November 1855 inskränker delegarnes minimi-antal til! 30 och icke till 50; såsom oriktigt uppgifvits. Att någon fördel skulle vinnas genom denaf insändaren föreslagna inskränkningen af delegarnes antal inom ett maximum af 10. förmå: vi icke inse. Minskad soliditet och minskadt förtroende vore de sannolika följderna. deraf, likasom i England de gamla privatbankerna, som icke fingo hafva mer än 6. delegare, zaldrig kunnat vinna samma säkerhet och förtroenfe som de nyare engelska bankerna med förenade fonder (jointestocks banks). Beträffande åter de öfriga förbättringar, som insändaren önskar ; införda i privatbankslagstiftningen, så kunna vi lika litet inse, att sedelutgifningsrättens afskaffande under våra nuvarande kreditförhållanden skulle medföra någon verklig vinst för det allmänna. Må man hellre ännu mera. närma sig det rena skottska banksystemet, och denna rätt skall jåblifva lika oskadlig här som der, under det dess begagnande verksamt bidrager til! rörelsekapitalets så väl behöfliga förökande. Att utsträcka den solidariska ansvarigheten för delegarne i en privatbank derhän, att, vid en möjlig stoppning af vexlingen och derpå följande utredning, hvilken som helst bland dem skulle kunna tagas för hufvudet och tvingas att prompt inlösa de sedlar, som för honom presenterades, är orimligt; obehöfligt och skulle leda till ett gränslöst virrvarr. Hvad; deremot angår insändarens förslag om en fullständig. revision af privatbanklagstiftningen, hvarigenom hon, såsom väl rättast vore, åter blefve civillag, beroende af begge statsmakternas. reglering, så instämma vi i detta förslag och önska åt detsamma all framgång. RTKSDAGEN.