muntert och harmlöst skämt.
De teckningar, som-pryda begge ofvanan-
gifne arbeten, försvara sin plats. — (Forts.)
—
En blick på våra privatbanker.
TD:
Man må ingalunda föreställa sig, såsom in-
sändaren tyckes antaga, att våra privatbanker
varit. stationära och nu drifva sin rörelse ut:
!ika inskränkt omfång, som under de första
åren af deras verksamhet; Huru oriktig en
sådan förebråelse vore, visar sig genast deraf,
att den 31 Dec. 1844 de sex privatbanker,
som då voro oktrojerade, hade utelöpande sed:
lar af blott rdr 6,525,240: 16 bko, men der-
emot elfva år senare, den 31 December 1855;
14,566,825: 24. - De hade alltså under tiden
mer än fördubblat sin rörelse utan att föröka
sina grundfonder, - Och må man icke heller
tro, säsom kanske mången gör. att privatban-
kerna indragit särdeles mycket på sin sedel-
rörelse ens under detta år; ty penningekrisen
har märkvärdigt nog icke i någon betydligars
mån pröfvatderasivexlingsförmågaj åtminstone
känna vi; attrdettas är. bändelsen- med flera
ibläsnd dem. Deremot är:det. ganska troligt,
att just denna privatbankernag. förmåga, at:
hålla sin sedelsfock öförminskad ute iallmänna
rörelsen, i stället utöfyat en desto starkare
tryckning på riksbanken, och gjort det. möj-
ligt att för dennas ur rörelsen dragna. sedlar
ullbyta sig silfver för utskeppning.
Hvad åter den andra beskyllningen beträf-
far, nemligen en oriktig beräkningsgrund för
sedelemissionen och till följd deraf mindre so-
liditet, så-anse. äfven, vi det nu gällande be-
räkningssättet oriktigt och stundom ledande
till rent:af Jöjliga anomalier. Se här ett:endea
sxempel, för att bevisa denna vår mening.
Em af svåra-försigtigast administrerade ban-
ker, den i Karlstad, visade följande status vid
tvenne olika. tillfällen:
Den 10 Januari 1852.
Debet.
Utelöpande kreditsedlar. . -. rdr 1.092,114: 32. —
Saldo berättigande till ytterligare
sedelutgifning. . . . . . . 310214: 41. 11.
rår 1,430,328: 25. 11.
Kredit.
Behållning af riksmynt delsi egna kassor och dels på
depositräkving i riksbanken rdr 310,165: 9: 11;
Grundfondshandliogar .. . . . - 655,333: 16. —
Såkerhetsbandlingar för kassakre-
ditiver i den mån dessa blifvit,
anlitade inom balfva grundfobds-
beloppet. . 5. Vr: 248480:
rdr 1,430,328: 25. 11.
Den 14 Juli 1856.
Debet.
Utelöpande kreditsedlar. . . rår 2,265,515: 16. —
Saldo berättigande till ytterligare
sedelutgifning .. sr vs. H2526: 9. 9.
rdr 2,318,051: 20. 9.
Kredit.
Behållniog af riksmynt i egna kassor och på
depositräkniog i riksbanken innestående, tillsam-
mans . . . . . . . . .. rdr 1,171,218: 9. 9.
Grundfondshandlingar . . . oo. 655,333: 16. —
Säkerheishandlingar för kassakre-
ditiver i den mån dessa blifvit
anlitade inom halfva grundfonds-
beloppet. Pre res 491,500-
: rdr 2,318,051: 25. 9.
Vid förra tillfället hade, som mansser, denna
bank en högst betydlig sedelemissionsrätt, oak-
tadt riksmyntskassan icke på långt när för-
höll sig. till utelöpande sedelstocken som 1
till 3, hvaremot vid det senare en ganska
möjlig. större. uttagning samma dag på kasss-
kreditiverne, än hvad som skedde, af bloit
53,000; rdr, skulle bafva nödgat banken at
öfverskrida sin sedelutgifningsrätt, oaktadt ställ-
ningen var så särdeles stark, som helt nära
I till 2,
Detta enda exempel — och hundrade dylika
skulle kunna upptsgas, om man gjorde sig
besvär att granska och med hvarandra jem-
föra privatbsnkernas tablåer på olika tider —
torde emellertid vara alldeles tillfyllestgörande
för att öfvertyga hvar och en om den miss-
lyckade beräkningsgrund för sedelutgifningen,
som nu är af Kongl. Maj:t faststäld. Ty nog
var det bra hårdt att vid senare tillfället nöd-
gas tills vidare stoppa utlåningen på diskont-
räkning, för att icke utsätta sig för sedelut-
gifningsrättens öfverskridande, och nog hade
det vid det förra tillfället varit höjden af o-
försigtighet, att ännu mera utsträcka sedelut-
zifningen, osaktadt sådant uti en ganska be-
tydlig grad hade varit lofligt. Och lika bårdt
hade det jemväl varit, att, då banken dispo-
nerade den respektabla summan af nära
1,.200.000 rdr, nödgas upptaga ett jemförelse-
vis så obetydligt lån som 50,040 å 100.000
rår, med alla deraf följande obehag och miss-
tankar så väl hos den ene som den andre,
blott för att uppehålla utlåningsrörelsen för
ögonblicket, en rörelse, som i alla fall ge-
nom inbetalningar af lån och större insätt-
ningar än uttagningar på kreditiverna kanske
redan följande sessionsdag hade kunnat obe-
hingradt fortgå. Men jäst vid ett sådant till-
fälle, som det nu anförda, skulle äfven ett
mindre kreditiv i hufvudstaden hafva varit a!
den påtagligaste nytta och väl värdt den lills
kostnad det kunde medföra. Det är denna
falska beräkningsgrund, som, vida mera än
vinstbegäret, lockat privatbankerna att stun-
dom utsträcka sedelutgifningen utöfver försig-
tighetens gränser, hvilket äter i sin ordning
vingat dem att i svårare konjunkturer tidtalz
stoppa utlåningen, just då denna vore som
mest behöflig. 4
En vida :bättre grund för sedelutgifningen
vore då, stt göra denna mera beroende -uf
tillgången på riksmynt än hvad nä är hän-
delsen, och stadga, att sedelstocken aldrig
finge öfverskrida riksmyntskassans-belopp ut-
öfver förhållandet af 3 till I. men deremot