muntert och harmlöst skämt. De teckningar, som-pryda begge ofvanangifne arbeten, försvara sin plats. — (Forts.) — En blick på våra privatbanker. TD: Man må ingalunda föreställa sig, såsom insändaren tyckes antaga, att våra privatbanker varit. stationära och nu drifva sin rörelse ut: !ika inskränkt omfång, som under de första åren af deras verksamhet; Huru oriktig en sådan förebråelse vore, visar sig genast deraf, att den 31 Dec. 1844 de sex privatbanker, som då voro oktrojerade, hade utelöpande sed: lar af blott rdr 6,525,240: 16 bko, men deremot elfva år senare, den 31 December 1855; 14,566,825: 24. De hade alltså under tiden mer än fördubblat sin rörelse utan att föröka sina grundfonder, Och må man icke heller tro, säsom kanske mången gör. att privatbankerna indragit särdeles mycket på sin sedelrörelse ens under detta år; ty penningekrisen har märkvärdigt nog icke i någon betydligars mån pröfvatderasivexlingsförmågaj åtminstone känna vi; attrdettas är. bändelsenmed flera ibläsnd dem. Deremot är:det. ganska troligt, att just denna privatbankernag. förmåga, at: hålla sin sedelsfock öförminskad ute iallmänna rörelsen, i stället utöfyat en desto starkare tryckning på riksbanken, och gjort det. möjligt att för dennas ur rörelsen dragna. sedlar ullbyta sig silfver för utskeppning. Hvad åter den andra beskyllningen beträffar, nemligen en oriktig beräkningsgrund för sedelemissionen och till följd deraf mindre soliditet, så-anse. äfven, vi det nu gällande beräkningssättet oriktigt och stundom ledande till rent:af Jöjliga anomalier. Se här ett:endea sxempel, för att bevisa denna vår mening. Em af svåra-försigtigast administrerade banker, den i Karlstad, visade följande status vid tvenne olika. tillfällen: Den 10 Januari 1852. Debet. Utelöpande kreditsedlar. . -. rdr 1.092,114: 32. — Saldo berättigande till ytterligare sedelutgifning. . . . . . . 310214: 41. 11. rår 1,430,328: 25. 11. Kredit. Behållning af riksmynt delsi egna kassor och dels på depositräkving i riksbanken rdr 310,165: 9: 11; Grundfondshandliogar .. . . . 655,333: 16. — Såkerhetsbandlingar för kassakreditiver i den mån dessa blifvit, anlitade inom balfva grundfobdsbeloppet. . 5. Vr: 248480: rdr 1,430,328: 25. 11. Den 14 Juli 1856. Debet. Utelöpande kreditsedlar. . . rår 2,265,515: 16. — Saldo berättigande till ytterligare sedelutgifning .. sr vs. H2526: 9. 9. rdr 2,318,051: 20. 9. Kredit. Behållniog af riksmynt i egna kassor och på depositräkniog i riksbanken innestående, tillsammans . . . . . . . . .. rdr 1,171,218: 9. 9. Grundfondshandlingar . . . oo. 655,333: 16. — Säkerheishandlingar för kassakreditiver i den mån dessa blifvit anlitade inom halfva grundfondsbeloppet. Pre res 491,500: rdr 2,318,051: 25. 9. Vid förra tillfället hade, som mansser, denna bank en högst betydlig sedelemissionsrätt, oaktadt riksmyntskassan icke på långt när förhöll sig. till utelöpande sedelstocken som 1 till 3, hvaremot vid det senare en ganska möjlig. större. uttagning samma dag på kassskreditiverne, än hvad som skedde, af bloit 53,000; rdr, skulle bafva nödgat banken at öfverskrida sin sedelutgifningsrätt, oaktadt ställningen var så särdeles stark, som helt nära I till 2, Detta enda exempel — och hundrade dylika skulle kunna upptsgas, om man gjorde sig besvär att granska och med hvarandra jemföra privatbsnkernas tablåer på olika tider — torde emellertid vara alldeles tillfyllestgörande för att öfvertyga hvar och en om den misslyckade beräkningsgrund för sedelutgifningen, som nu är af Kongl. Maj:t faststäld. Ty nog var det bra hårdt att vid senare tillfället nödgas tills vidare stoppa utlåningen på diskonträkning, för att icke utsätta sig för sedelutgifningsrättens öfverskridande, och nog hade det vid det förra tillfället varit höjden af oförsigtighet, att ännu mera utsträcka sedelutzifningen, osaktadt sådant uti en ganska betydlig grad hade varit lofligt. Och lika bårdt hade det jemväl varit, att, då banken disponerade den respektabla summan af nära 1,.200.000 rdr, nödgas upptaga ett jemförelsevis så obetydligt lån som 50,040 å 100.000 rår, med alla deraf följande obehag och misstankar så väl hos den ene som den andre, blott för att uppehålla utlåningsrörelsen för ögonblicket, en rörelse, som i alla fall genom inbetalningar af lån och större insättningar än uttagningar på kreditiverna kanske redan följande sessionsdag hade kunnat obehingradt fortgå. Men jäst vid ett sådant tillfälle, som det nu anförda, skulle äfven ett mindre kreditiv i hufvudstaden hafva varit a! den påtagligaste nytta och väl värdt den lills kostnad det kunde medföra. Det är denna falska beräkningsgrund, som, vida mera än vinstbegäret, lockat privatbankerna att stundom utsträcka sedelutgifningen utöfver försigtighetens gränser, hvilket äter i sin ordning vingat dem att i svårare konjunkturer tidtalz stoppa utlåningen, just då denna vore som mest behöflig. 4 En vida :bättre grund för sedelutgifningen vore då, stt göra denna mera beroende -uf tillgången på riksmynt än hvad nä är händelsen, och stadga, att sedelstocken aldrig finge öfverskrida riksmyntskassans-belopp utöfver förhållandet af 3 till I. men deremot