ej föreskrifna hinder,-redah stå irinledningen till
gällande tryckfrihetsförordning; de hade derföre blif-
vit införda i förslaget.
Grefve Anckarsvärd hade ej ämnat att vidare yttra
något, men då grefve Mörner behagat fästa sig vid
hans person, så hade hah velat svara derpå. Utaf
männen från 1812 års riksdag trodae tal. endast 3,
kanske 4 nu befinna sig på riddarhuset, och som
grefve Mörner erkädt sig varit då en ung man, så
var det ej underhgt, att han ej kunde hafva reda
på dem, som då talat för eller emot indragniugs-
makten. Tal. upplyste att han ej bevistat 1812 års
iksdag, och således hvarken kunnat tala för eller
emot; han ville ej beller såsom en filippik under-
söka, huruvida. den värde grefvens ättenamn, på
den -tiden mycket celebert, finres bland anta-
let af dem, som röstat för 1812 års förordning.
Emot hånet i afseende på talarens ofelbarhet såsom
ordförande i 1840 år konstitutionsutskott ville han
anmärka, att han der egde endast en röst och ej
gjort anspråk på någon makt. Han hade af hela
grefve Moörners anförande ej kunnat inhämta nå-
got skäl till fördel för kongl. propositionen, men
väl för ändringar i tryckfrihetsförordningen; och
lade han konungens rådgifvare till last och funne
han besynnerligt, att regeringen med kännedom
om bristerna i tryckfrihetsförordningen icke vid 1854
års riksdag framlagt ett förslag till deras afhjelpan-
de, utan i stället föreslagit hela förordningens bort-
agande. Hade ett sådant förslag blifvit framlagåt,
öfverensstämmande med sunda åsigter, så hade det
;roligen blifvit antaget. Men det hade fordrat mera
tankekraft, mera besvär och omdöme. Det hade
varit bättre, om man i förlitande på den af grefve
Mörner prisade enadrägten framställt ett sådant, äf-
ven om det fallit; ty i hvarje konstitutionelt land
finnes en sådan ri-k. Utom de brister i redaktionen,
som hr Cederschiöld anfört, hade talaren anmärkt
att ordet ,allar är borttaget, och således kunde en
väsentlig inskränkning i rättigheten att utbekomma
handlingar och protokoll införas.
Hr R. T. Cederschöld. Talaren hade sagt, att i
förslaget ej finns ett ord om att tryckfrihet skall
finnas eller huru beskaffad den skall vara. Då det
heter aeller annät i förväg lagdt, af tryckfrihetslagen
ej föreskrifvt hinder, så synes deraf, att genom ko-
aungens och 3 stånds beslut kunna hvilka hinder som
helst läggas för utövandet af tryckfriheten.
Man har sagt det vara ingen fara att låta
tryckfrihetsförordningen utgå ur grundlagen, eme-
dan 3 stånd aldrig —skulle upphäfva tryck-
friheten. Då kunde med samma skäl alla våra
grundlagar föråndras till civillagar. Om ett förslag
till reciprocitet för almänbeten att få i tidningar
it föra försvar mot anfall blifvit i stället framlagdt, så
skulle talaren hafva arbetat derför. Hvarföre hafva ej
konungens rådgifvare, hvarför ej konstitutionsutskot-
tet med sin permanente orlförande famlagt förslag
till afhjelpande af bristerna i vår tryckfrihetsförord-
ning? Då det anförts, att af 13 förslag, som 1840
års konstitutionsutskott framlagt, 4 blifvit godkända,
så var detta till heder för detsamma. Talaren vore
nöjd, om af 13 förslag endast ett hvar gång ginge
igenom. Då man lagt regeringen till last, att ej
hafva framlagt förslag till ny tryckfrihetslag, så lade
talaren konstitutionsutskottet till last, att ej hafva
kommit fram med någo förslag till förbättring af
ou gäl!ande tryckfrihetsförordning.
Sedan diskussionen förklarats slutad, blef den kung-
liga propositionen utan votering afslagen.