samt att dess sunda instinkt icke låter miss-
leda sig derhän att anse det tillräckligt, att
tryckfriheten uti grundlagen endast skulle pa-
radera såsom en allmän grundsats, såsom
og af ett stort namn; men deremot
hela dess realitet öfverlemnas åt de tillfälliga
politiska vindkasten inom en representation så-
dan som den vi ega. Inför denna otvetydiga
opinion måste nu äfven de buga sig; till hvil-
kas politiska jargon det hör, att tala förnämt
och hånfullt om den allmänna meningen, så-
som någonting, bvilket alls icke förtjenar att
respekteras.
unkerpartiet spelade vid detta tillfälle en
mycket slät rol. Det lärer icke kunna miss-
kännas att förslaget var helt och hållet af-
fattadt i junkerlig anda samt fullkomligt öf-
verensstämmande med karakteren af de poli-
tiska reformöåträfvanden, hvilka detta parti upp:
ställer såsom sitt syftemål, och som hufvud-
sakli, gå ut på att konsolidera aristokratien
och ännu för någon tid rädda den undan den
starka och alltmera hotande SR af
det allmänna omdöme, som fordrar en förän-
drad representation och upphbäfvande af de
orimliga politiska bördsföreträdena. Det var
också junkerpartist, som genom majoriteten i
konstitutionsu tskottet tillstyrkte förslaget och
derigenom -gjor.te det hvilande. Man skulle
nu kunnat föresta Ua sig, stt junkrarne skulle
haft mod att kläda skott för detta sitt adoptiv-
barn: Men det hörers till. detta partis egen-
heter, hvarigenom det skiljer sig från den
gamla konservativa skolan, att icke gå bröst-
gänges till väga i afseende på allmänna me-
ningen, utan att för nående at sina syften
kringgå, vilseleda, till och med understundom
något litet smeka densamma. Nu uppträdde
derföre junkrarne emot sitt förslag och sökte
kasta hela förbatligheten af och oviljan öfver
detsamma på regeringen. Det var längtifråu
dem att erkänna, att det var allmänna me-
ningens makt, inför hvilken de måste böja
sig. De sökte tvertom betäcka reträtten ge-
nom en manöver, som var allt annat än glän-
sande och storartad. Deras chef, grefve La-
gerbjelke, förklarade genast vid diskussionens
början, att han nu ville afstyrka förslagets
antagande, emedan man saknade en i hans
tanka nödvändig bilaga dertill eller ett af re-
:geringen afgifvet förslag till den civillag, som
skulle träda i stället för den nuvarande tryck-
ifrihetsförordningen.
Det ligger emellertid i öppen dag, dels att
regvrtingen vid afgifvande af sin proposition
alls ycke hade utlofvat något sådant förslag,
dels art en dylik bilaga måste ha varit lika
nödväno.ig innan förslaget vid förra riksda-
gen tillstyrktes, som nu, och att, då manta-
ger saken uv denna synpunkt, saknaden af
nämde förslag ovilkorligen innefattat en till-
fyllestgörande grund :att redan- från början
förkasta den kong!. propositionen. -Detskulle
varit. långt mera hedrande för grefve Lager-
bjelke, liksom för hela den kohort som med
ihonom instämde, att erkänna-sig vara bese-
d af den så allmänt och otvetydigt utta-
lade öfvertygelsen hos svenska folket om för-
slagets olämplighet och de stora. vådor det
innebar: För en politisk karakter duger det
icke att slä omkring sig med svepskäl; de
sanskyldiga grunderna framlysa oftast alltför
klart, och hela advokatyren tjenar då endast
till att blotta de politiska karaktersbristerna.
Svenska allmänheten vet af erfarenhet och
sund folkinstinkt alltför väl hvar den har
junkrarne och hvart de vilja, och vi äro öf-
vertygade att öfverallt i lamdet skall man,
när underrättelsen kommer derom att junker-
partiet nu uttalat sig emot det kongl. försla-
get, erinra sig den bekanta fabeln om räfven
och rönnbären.
De ledarnöter af regeringen, som deltogo i
diskussionen; och hvilka, sedan de inom kon-
seljen tillstyrkt dem kongl. propositionen, nu
hade den förödmjukelsen att erkänna att de
icke kunde begära eller önska dess antagande,
intogo under denna debatt en ställning, som
i sanning ar föga! afändsvärd;. Hr Gripen:
stedt tog sin tillflykt till några med värma
uttalade vackra ord om tryckfriheten såsom
princip, och förklarade hed anledning af de
skarpa ord, som blifvit af flere talare fälda
om den kongl. propvsitionen såsom ett atten-
tato mot friheten, ett brott, att om en svensk
regering skulle vilja förgöra tryckfriheten, s
vore sådant, för att begagna Talleyrands ut-
tryck, värre än ett brott, det vore en dum-
het. I en viss öfverensstimmelse härmed kan
man säga, att de regeringsledamöter, som af
välmening omfattat detta förslag, oöh dels
icke insett, att det skulle vara omöjligt ätt
genomdrifva, dels att det vore illa affattadt
-och innebure stora vådor, gjort sig skyldige
till ganska mycken enfald, Hvad skall mar
säga om ministrar, som icke kunna begripa,
att ett förslag är mycket vådligt och dertill
illa uppstäldt, attidet till följd deraf måste
vara motbjudande för nationslkänslan, förr
:än i elfte :timmsan och sedan. den allmänna
öfvertygelsen härom på ett öfverväldigande
sätt gifvit sig tillkänna, Hvad skulle man i
ett annat konstitutionelt land säga om mini-
strar, som i en lifsfråga sådan som denna
förklara, att regeringen gjort förslaget i full
välmening, att den i afseende derpå rådfrågat
) personer, som borde förstå sig på dylika saker,
7 men att det vore förlåtligt om misstag blifvi!
begångna, och som det oaktadt med god min
behåi!a sin plats i koneeljen? Det är endast;
Sverge sådant kan inträffa, -Visserligen ville
hr Gripens. edt i sitt senare föredrag ha er-
kännandet at de möjliga misstagen endast
fillämpadt på oven föreslagna redaktionen af
den grundlagsparag: 5) som skuile innehålla en
Imän definition på trvekfriheten, men intryc-
ket af hela hans uppträda.t6e blef dock detsam-
ma, Man kommer ovilkorligent till frågan, huru
någ. n kunnat vara enfaldig nog attiro, att det
skull e vara lättare att genomatifva npphäf-
vande af en hel grundlag, än de såsom nö-
diga a nsedda förbättringarne idensargma. DM
orde lerföre vara ovedersägligt, att förslagets
annsky 1diga upphofsmän fullkomligt msstagit
RE