kan regenten ej få underrättelse om sin ställning.
Det är derföre lyckligt att tryckfriheten i vårt land
är befåstad genom grundlag. Förslaget är derföre
ett sä ojäfvigt bevis mot det sätt hvarpå konungens
rådgifvare iakttagit rikets sannskyldiga nytta, att de
genom denna enda handling utplånat alla andra möj-
liga förtjenster, om de egt sådana, Indragnoingsmak-
ten var ett intet mot detta förslag. Tal. hade i dag
erhållit 3:ne bevis på -att iryckfrihetslagen borde vars
grundlag. Det första är gifvet af grefve Lagerbjeike
sjelf och hans anhängare, hvilkas ombytvlighet i äsig
ter sedan förra riksdagen bäst vittnade om visheten
hos 1809 ärs män, som gjort denna lag till grund-
lag. Det andra beyfset var den tälare, som kallat
förslaget ett brott; han var sista riksdagen också för-
tjust åt detsamma. Det tredje beviset vore hr Gri-
penstedt, som.nu sagt: ja gubevars! regeringen har
misstagit sig; men det är menskligt att fela (han
kunde ha tillagt: det är gudomligt att förlåta); mer
i eu fråga så vigtig som denna är det verkligen oför-
låtligt af ledsmöterna i en regering att ena riksdagen
hysa en och den andra en annan åsigt, och talaren bekla-
gade att man kunnat egoat bifallsyttringar åt ett så
ogeneradt erkännande af ett såömkligt beteende. Af
dessa skäl och då den nya lägen hvarken säger att
tryckfrihet skall finnas eller hindrar att derför lägga
hvilka hinder som helst, syrkade tal. afslag.
Hr Dalman instämde mel dem, som afstyrkt för-
slaget, och specielt med bt Cederschiöld, R. T.
Hr von Koch. Då tvenne ledamöter af detta stånd,
hvilkas talanger berättiga dem att möligen en gång
blifva konungens rådgifvare, uttalat sig för detta
förslags grundprincip att tryckfrihetslagen bör
utgå ur. grundlagarne, fann sig talaren föranlå-
ten att uppträda häremot på de grunder som redan
blifvit anförda. Tvenne förändringar äro dock nöd-
vändiga, nemligen borttagande af ansvarighetssyste
met samt ändrad jurysammansättniog. Om dessa
förändringar böra dock begge statemakterna lätt
kunva bli ense. På grund af 40 årig bekantskap
med den konungens rådgifvare, som framlagt försla
get, tillbakavisade talaren beskyllvingen om attenta:
mot tryckfriheten. Det miss:ag förslaget innebure
vore ofrivilligt. Med godt föredöme af hofsamhet
i yttranderättens begagnande, bland annat från re-
resentationens egen sida, skall smädelsen snart hem-
falla åt allmänna föraktet och sålunda bli oskadlig.
Grefve Mörner. Man har fällt många hårda ord
mot motiverna till detta förslag. Att regeringen ej
velat beröfva svenska folket tryckfriheten vore klart,
dels deraf att sådant skulle vara omöjligt, dels der-
af att regeringen derpå ingenting skulle vinna. Om
förslaget antoges, skulle de nya tryckfrihetsstadgan-
den komma ait, innan de för ständerna framlades,
granskas af högsta domstolen. Förslagets fall be-
visar blott ständernas misstroende till sin egen ma-
joritet. Bristerna i vår nuvarande tryckfrihetsför-
ordning ha alla erkänt och det är allmänt bekant,
hvilka svårigheter en förändrings åstadkommande är
underkastad; ett olämpligt uttryck är nog att vålla
ett förslags förkastande; i afseende på en civillag
kunna deremot åsigter jemkas och uttryck ändras.
Man säger att långsambeten i detta fall är en för-
del; men då det är en kräfta, som skall undanrödjas,
hvarföre då vänta med botemedlet? Dessutom ver-
kar svårigheten att erhålla 4 stånds bifall menlig:
deri att tryckfrihetslagen derigenom hindras att hålla
femna steg med andra förändrivgar i strafflagen
Den säkerhet, som skulle ligga i grundlagsreformen
vore ej att lita på. År 1812 hade talaren ej funnit
dem, som nu itrade mot förslaget, ibland dem, som
sökte uppehålla grundlagens belgd. 1840 ärs
konstitutionsutskott framstälde 13 förslag till grund-
lagsförändringar, men kunde ej genomdrifva mer än 4.
Bland pressens missbruk fästade sig talaren i syn-
nerhbet dervid att en angripen ej är i tillfalle att få
der han blifvit angripen försvara sig, en rättighet,
som den uslaste tiggare vid hvarje domstol eger.
Beviljas sådant någon gång, så skryter man deröfver
såsom öfver en gräce, Under sadana förhållanden
hade regeringen gjort sin plikt, då den framlagt ett
förslag, som talaren trott skulle leda till rättelse
bäri; men ville ej klandra representationen för sin
visade ömtålighet. Förslaget må gerna falla; finns
pågot godt deri, skall det väl lefva upp i en fram-
tid, då representationen med endrägt kunde taga frå-
gan om hand, hvartill talaren såge gryende tecken
i den allt mera aftagande afunden och misstänksam-
heten emellan stånden.
Hr Ribbing A. Man ber sagt, att tryckfriheten vore
oss numera så kär, att ingen funnes som numera
ville undvara henne; attt bennes borttagande icke
vore ett brott, utan en dumhet, men under det den
ene af konungens rådgifvare så yttrat sig, har den
andre skildrat hennes gestalt sådan, att man nog ser
buru pass kär han har henne; talaren hölle honom
räkniog tör hans uppriktighet, så mycket mera som
han kunde ha skäl för sina yttranden, ifall man ute-
slutande fästade sin blick på tryckfrihetens missbruk.
För att så mycket hastigare kunna göra nödiga än
dringar, vill man flytta stadgan det om tryckfriheten
från den mindre rubbliga grundlagen till den rörli
gare civillagen, menande att det-innebär tillräcklig
trygghet, att högsta domstolens yt:rande skallinhäm-
tas öfver hvarje lagförslag i detta hänseende. Tal:-
ren erinrade derpå om sakramentallsgen, som istli-
cet år emanerat och som redan blifvit föreslagen ati
återtagas; utan att mer en än enda röst bland de
många, som yttrat sig derom på riddarhuset, nu ut-
talat sig för densammas försvar. Hvad angår det
påståendet att det vore lämpligt att sjelfva tryckfri-
heten försäkrades genom grundlsgen, men att dere-
mot detaljerna af densamma inrymdes i civillagen,
så vore det en bekant sak, huru gr och fe
-tif.ping kunna begagnas att försvaga och för-
tagslags WEE Talaren kunde icke sätta tro til
inta sjeifva lagen: !
Srolve Lagorbjolkes försäkran, att det vore saknaden
af ett från regeringen framlagt förslag till civil tryci-
frihetslag, ot vällade att han förkastade der
kongl, propositionen och sitt: eget derpå grundade nu
föredragna förslag. Litet misstänkt vore äfven hr
Gripenstedts framställning, att regeringens åtgörandt
kunde vara ett misstag. Månne det icke ligger
sanningen närmare att en annan vind råder nu än
då den kungl. propositionen skrefs. Den 40:år ge
euvopeiska fredens sommardagar äro förbi; hösten
är för handen; vinden kommer vid denna tid i vår:
land vanligen från öster och medför oväder; som-
marens luftslott försvinna; våra gamla fribetsformer
äro då goda att kännas vid; vi behöfva att inom dem
närma och värma oss till och vid hvarandra. Efter en
stilla vidräkning fiones mycket af hvad som trycker,
ja äfven tryckes hafva varit bittert, men måhända
något helsosamt — nu väl — jag ransakar icke län-
gre hvarifrån rörelsen med den uträckta handen kom-
mer. Jag tar emot den. Regeringen vill icke sis
dare hafva någon tryckfrihetsliag till civillag; vi
vilja det icke heller.
Hr Gripenstedt uppkallades af det personliga anfall
hr Cederschiöld gjort, och apmärkte att, då man
med sådan strätghet och skärpa vänder sig mot en
erson, det ej vore för langt Bånget att begära nog-
ranhet i egna premisser och i citering af anförda
ttranden; pre Cederschiöld hade skiftevis talat om
ryckfrihetens och tryckfrihetsförordningens bortta-
gande ur grundlagen, som vore förvillande, Det har
ej varit fråga om att röra vid den. förra utan endast
vid den senare, Att 86:te paragrafen kan möjligen
bättre redigeras än som nu blifvit föreslaget, ville
tal. ej bestrida, och hade ej sagt det vara ett miss
tag att vilja förändra bestämmelserna för tryckfri-
beten till civillags natur, hvilket han till sin grund-
sats ansåg riktigt, utan hade hans yttrande om miss-
tag legat deri, att han velat erkänna en möjlig bättre
redigering. af paragrafen, samt protesterade följakt-
ligen mot en vidare utsträckning af hans yttrande.
Om hr Cederschiöld ville upptaga den grundlag, sor
troligen låge i hans ficka, så skulle han få se att de