kan regenten ej få underrättelse om sin ställning. Det är derföre lyckligt att tryckfriheten i vårt land är befåstad genom grundlag. Förslaget är derföre ett sä ojäfvigt bevis mot det sätt hvarpå konungens rådgifvare iakttagit rikets sannskyldiga nytta, att de genom denna enda handling utplånat alla andra möjliga förtjenster, om de egt sådana, Indragnoingsmakten var ett intet mot detta förslag. Tal. hade i dag erhållit 3:ne bevis på -att iryckfrihetslagen borde vars grundlag. Det första är gifvet af grefve Lagerbjeike sjelf och hans anhängare, hvilkas ombytvlighet i äsig ter sedan förra riksdagen bäst vittnade om visheten hos 1809 ärs män, som gjort denna lag till grundlag. Det andra beyfset var den tälare, som kallat förslaget ett brott; han var sista riksdagen också förtjust åt detsamma. Det tredje beviset vore hr Gripenstedt, som.nu sagt: ja gubevars! regeringen har misstagit sig; men det är menskligt att fela (han kunde ha tillagt: det är gudomligt att förlåta); mer i eu fråga så vigtig som denna är det verkligen oförlåtligt af ledsmöterna i en regering att ena riksdagen hysa en och den andra en annan åsigt, och talaren beklagade att man kunnat egoat bifallsyttringar åt ett så ogeneradt erkännande af ett såömkligt beteende. Af dessa skäl och då den nya lägen hvarken säger att tryckfrihet skall finnas eller hindrar att derför lägga hvilka hinder som helst, syrkade tal. afslag. Hr Dalman instämde mel dem, som afstyrkt förslaget, och specielt med bt Cederschiöld, R. T. Hr von Koch. Då tvenne ledamöter af detta stånd, hvilkas talanger berättiga dem att möligen en gång blifva konungens rådgifvare, uttalat sig för detta förslags grundprincip att tryckfrihetslagen bör utgå ur. grundlagarne, fann sig talaren föranlåten att uppträda häremot på de grunder som redan blifvit anförda. Tvenne förändringar äro dock nödvändiga, nemligen borttagande af ansvarighetssyste met samt ändrad jurysammansättniog. Om dessa förändringar böra dock begge statemakterna lätt kunva bli ense. På grund af 40 årig bekantskap med den konungens rådgifvare, som framlagt försla get, tillbakavisade talaren beskyllvingen om attenta: mot tryckfriheten. Det miss:ag förslaget innebure vore ofrivilligt. Med godt föredöme af hofsamhet i yttranderättens begagnande, bland annat från reresentationens egen sida, skall smädelsen snart hemfalla åt allmänna föraktet och sålunda bli oskadlig. Grefve Mörner. Man har fällt många hårda ord mot motiverna till detta förslag. Att regeringen ej velat beröfva svenska folket tryckfriheten vore klart, dels deraf att sådant skulle vara omöjligt, dels deraf att regeringen derpå ingenting skulle vinna. Om förslaget antoges, skulle de nya tryckfrihetsstadganden komma ait, innan de för ständerna framlades, granskas af högsta domstolen. Förslagets fall bevisar blott ständernas misstroende till sin egen majoritet. Bristerna i vår nuvarande tryckfrihetsförordning ha alla erkänt och det är allmänt bekant, hvilka svårigheter en förändrings åstadkommande är underkastad; ett olämpligt uttryck är nog att vålla ett förslags förkastande; i afseende på en civillag kunna deremot åsigter jemkas och uttryck ändras. Man säger att långsambeten i detta fall är en fördel; men då det är en kräfta, som skall undanrödjas, hvarföre då vänta med botemedlet? Dessutom verkar svårigheten att erhålla 4 stånds bifall menlig: deri att tryckfrihetslagen derigenom hindras att hålla femna steg med andra förändrivgar i strafflagen Den säkerhet, som skulle ligga i grundlagsreformen vore ej att lita på. År 1812 hade talaren ej funnit dem, som nu itrade mot förslaget, ibland dem, som sökte uppehålla grundlagens belgd. 1840 ärs konstitutionsutskott framstälde 13 förslag till grundlagsförändringar, men kunde ej genomdrifva mer än 4. Bland pressens missbruk fästade sig talaren i synnerhbet dervid att en angripen ej är i tillfalle att få der han blifvit angripen försvara sig, en rättighet, som den uslaste tiggare vid hvarje domstol eger. Beviljas sådant någon gång, så skryter man deröfver såsom öfver en gräce, Under sadana förhållanden hade regeringen gjort sin plikt, då den framlagt ett förslag, som talaren trott skulle leda till rättelse bäri; men ville ej klandra representationen för sin visade ömtålighet. Förslaget må gerna falla; finns pågot godt deri, skall det väl lefva upp i en framtid, då representationen med endrägt kunde taga frågan om hand, hvartill talaren såge gryende tecken i den allt mera aftagande afunden och misstänksamheten emellan stånden. Hr Ribbing A. Man ber sagt, att tryckfriheten vore oss numera så kär, att ingen funnes som numera ville undvara henne; attt bennes borttagande icke vore ett brott, utan en dumhet, men under det den ene af konungens rådgifvare så yttrat sig, har den andre skildrat hennes gestalt sådan, att man nog ser buru pass kär han har henne; talaren hölle honom räkniog tör hans uppriktighet, så mycket mera som han kunde ha skäl för sina yttranden, ifall man uteslutande fästade sin blick på tryckfrihetens missbruk. För att så mycket hastigare kunna göra nödiga än dringar, vill man flytta stadgan det om tryckfriheten från den mindre rubbliga grundlagen till den rörli gare civillagen, menande att det-innebär tillräcklig trygghet, att högsta domstolens yt:rande skallinhämtas öfver hvarje lagförslag i detta hänseende. Tal:ren erinrade derpå om sakramentallsgen, som istlicet år emanerat och som redan blifvit föreslagen ati återtagas; utan att mer en än enda röst bland de många, som yttrat sig derom på riddarhuset, nu uttalat sig för densammas försvar. Hvad angår det påståendet att det vore lämpligt att sjelfva tryckfriheten försäkrades genom grundlsgen, men att deremot detaljerna af densamma inrymdes i civillagen, så vore det en bekant sak, huru gr och fe -tif.ping kunna begagnas att försvaga och förtagslags WEE Talaren kunde icke sätta tro til inta sjeifva lagen: ! Srolve Lagorbjolkes försäkran, att det vore saknaden af ett från regeringen framlagt förslag till civil trycifrihetslag, ot vällade att han förkastade der kongl, propositionen och sitt: eget derpå grundade nu föredragna förslag. Litet misstänkt vore äfven hr Gripenstedts framställning, att regeringens åtgörandt kunde vara ett misstag. Månne det icke ligger sanningen närmare att en annan vind råder nu än då den kungl. propositionen skrefs. Den 40:år ge euvopeiska fredens sommardagar äro förbi; hösten är för handen; vinden kommer vid denna tid i vår: land vanligen från öster och medför oväder; sommarens luftslott försvinna; våra gamla fribetsformer äro då goda att kännas vid; vi behöfva att inom dem närma och värma oss till och vid hvarandra. Efter en stilla vidräkning fiones mycket af hvad som trycker, ja äfven tryckes hafva varit bittert, men måhända något helsosamt — nu väl — jag ransakar icke längre hvarifrån rörelsen med den uträckta handen kommer. Jag tar emot den. Regeringen vill icke sis dare hafva någon tryckfrihetsliag till civillag; vi vilja det icke heller. Hr Gripenstedt uppkallades af det personliga anfall hr Cederschiöld gjort, och apmärkte att, då man med sådan strätghet och skärpa vänder sig mot en erson, det ej vore för langt Bånget att begära nogranhet i egna premisser och i citering af anförda ttranden; pre Cederschiöld hade skiftevis talat om ryckfrihetens och tryckfrihetsförordningens borttagande ur grundlagen, som vore förvillande, Det har ej varit fråga om att röra vid den. förra utan endast vid den senare, Att 86:te paragrafen kan möjligen bättre redigeras än som nu blifvit föreslaget, ville tal. ej bestrida, och hade ej sagt det vara ett miss tag att vilja förändra bestämmelserna för tryckfribeten till civillags natur, hvilket han till sin grundsats ansåg riktigt, utan hade hans yttrande om misstag legat deri, att han velat erkänna en möjlig bättre redigering. af paragrafen, samt protesterade följaktligen mot en vidare utsträckning af hans yttrande. Om hr Cederschiöld ville upptaga den grundlag, sor troligen låge i hans ficka, så skulle han få se att de