Verkligen ömkligt var det att höra de utan allt logiskt sammanhang och med jemrande stämma framförda klagomål mot pressen, hvarmed en annah ledamot af regeringen, grefve Mörner, undfägnade det höglofliga ståndet. Han klagade bland annat, med en röst nästan qväfd af snyftningar, deröfver, att regeringsledamöter, så väl som andra embetsmän; -hvilka för sina handlingar klandras och angripas, icke ega tillfälle att försvara sig, emedan det måste betraktas såsom en grace, om den angripande tidningen meddelar försvaret. Man kan med anledning af dessa gråtmilda utgjutelser fråga: när ba regeringens ledamöter aktat nödigt att för allmänheten genom pressetiutförligare framlägga motiverna för sina -handlingar? Harman någonsin visat sig angelägen detta fall, och har man icke stället alltjemt betraktat publiciteten med ett visst förnämt förakt, hvarföre sjelfva Svenska Tidningen flera gånger bittert förebrått regeringen; man har ju till och med till den grad underkänt värdet och inflytandet af den politiska diskussionen genom pressen, att man, i motsats mot alla andra konstitutionella regeringar, aktat det onödigt ha någon erkändt officiel eler ministeriel tidning, som skulle föra regeringens talan och närmare utveckla dess åsigter och syften. Vi hoppas, att den erfarenhet man vunnit genom frågans utgång och den bestämda ovilja, som så väl hos folket zom inom representationen på ett så kraftigt sätt uttalat sig emot den kongl. propositionen, skall innebära en tillräcklig garanti emot, att ett dylikt förslag i någon förändrad och litet förskönad upplaga vid annat tillfälle skall framkomma, hvarom man lätt kunde märka ati junkerpartiet hyste goda förhoppaingar.Den oemotståndliga makt, som den allmänna meningen i detta fall utöfvat, bör innebära en verksam eggelse för de politiskt tänkande i vårt land, att äfven i andra fall och der det gäller, icke att hindra ett tillbakaskridande utan befordra framåtskridandet, låta den politiska öfvertygelsen på ett klart och energiskt sätt uttala sig.