Verkligen ömkligt var det att höra de utan
allt logiskt sammanhang och med jemrande
stämma framförda klagomål mot pressen, hvar-
med en annah ledamot af regeringen, grefve
Mörner, undfägnade det höglofliga ståndet. Han
klagade bland annat, med en röst nästan qväfd
af snyftningar, deröfver, att regeringsledamö-
ter, så väl som andra embetsmän; -hvilka för
sina handlingar klandras och angripas, icke
ega tillfälle att försvara sig, emedan det må-
ste betraktas såsom en grace, om den angri-
pande tidningen meddelar försvaret. Man kan
med anledning af dessa gråtmilda utgjutelser
fråga: när ba regeringens ledamöter aktat nö-
digt att för allmänheten genom pressetiutför-
ligare framlägga motiverna för sina -handlin-
gar? Harman någonsin visat sig angelägen
detta fall, och har man icke stället allt-
jemt betraktat publiciteten med ett visst förnämt
förakt, hvarföre sjelfva Svenska Tidningen flera
gånger bittert förebrått regeringen; man har
ju till och med till den grad underkänt vär-
det och inflytandet af den politiska diskussio-
nen genom pressen, att man, i motsats mot
alla andra konstitutionella regeringar, aktat
det onödigt ha någon erkändt officiel eler
ministeriel tidning, som skulle föra regerin-
gens talan och närmare utveckla dess åsigter
och syften.
Vi hoppas, att den erfarenhet man vunnit
genom frågans utgång och den bestämda
ovilja, som så väl hos folket zom inom re-
presentationen på ett så kraftigt sätt uttalat
sig emot den kongl. propositionen, skall inne-
bära en tillräcklig garanti emot, att ett dy-
likt förslag i någon förändrad och litet för-
skönad upplaga vid annat tillfälle skall fram-
komma, hvarom man lätt kunde märka ati
junkerpartiet hyste goda förhoppaingar.- Den
oemotståndliga makt, som den allmänna me-
ningen i detta fall utöfvat, bör innebära en
verksam eggelse för de politiskt tänkande i
vårt land, att äfven i andra fall och der det
gäller, icke att hindra ett tillbakaskridande
utan befordra framåtskridandet, låta den poli-
tiska öfvertygelsen på ett klart och energiskt
sätt uttala sig.