EAA WAS SATSAT IGLESIAS ISLERHESSS BS TSMC BLS SAR
konseqventa att erkänna gerningen och klaga öfver
uttrycket, liksom säkerligen hvarje annan i samra
stälining skulle med tacksamhet begagnat det lem-
nade tillfället att uppgöra saken och derefter sökt ut-
verka sig det möjligen skonsammaste bedömande hos
förmän af hvad som var förbrutet, i stället att, så-
som den ifrågavarande fanjunkaren, utan att finna
anledning till den minsta ursäkt för sitt eget förfa-
rande, uppträda inför regementschefen och tjenstgö-
rande majoren med klander öfver de, för hans af
gerningen oskadade namn sårande ordalagen i bref-
vet. Och dock kunde dylika åsigter finna understöd,
såsom förfarandet mot mig nogsamt utvisar. Men då
mina vederparter velat framställa saken såsom hade
samtlige subalternofficerare varit ense i dessa åsigter,
anser jag mig skyldig förklara att detta icke var
fallet, utan att de, hvilka gåfvo stöd åt fanjunkarens
uppfattning af saken, voro lätt räknade. Omständig-
heter gynnade likväl deras tillväxt. Det erkännande
fanjunkaren afgifvit hade skett -endast inför rege-
mentschefen och tjenstgörande majoren, brefvet åter
förevisades eller kunde förevisas för hvem som helst,
och jä saknar för ingen del anledning att betvifla
det erkännandet meddelades alla, åt hvilka brefvet
och anmärkningarne öfver mina deruti begagnade
uttryck delgåfvos. Emellertid hade regementschefen
och tjenstgörande majoren, befarande att fanjunka-
ren, hvilken haft det modet att från arresten, i skrif-
velse till tjenstgörande majoren, begära underrättelse
om orsaken till den honom ålagda bestraffning och
skriftliga ordres derom, skulle öf-er bestraffningen
föra klagan, låtit vid förhöret inför regementschefen
och tjenstgörande majoren om förloppet samt öfrige
omständigheter uppsätta en berättelse, den så kal-
lade P. M. Då jag nu tyckte mig finna att väl in-
nehållet af mitt bref blifvit kändtinom officerskåren,
men icke förloppet vid förhöret, delgaf jag vid ett
tillfälle öfrige subalternofficerare P. M., och kunde
cke annat finna, än att densamma i icke ringa mån
häfde den missbelåtenhet, som hos några flere än fan-
junkarens intima vänner börjat visa sig öfver bref-
set. Med skäl borde jag nu kunnat hoppas att till-
räcklig upplysning var vunnen. Men tyvärr hade
jag begått den oförsigtigheten att förevisa P. M.
i en afskrift, som icke var undertecknad af den
tjensteman, hvilken uppsatt densamma. Och detta.
!ärer, efter hvad jag sedermera fått anledning an-
taga, kommit att göra P. M:s sanningsenlighet miss-
tänkt, något så mycket förunderligare, som, ifall
man velat betvifla dess trovärdighet, upplysning här-
om rimligtvis ej bort sökas hos någon annan än re-
sementschefen eller tjenstgörande majoren, och icgen-
dera af dem kunnat annat än på det kraftigaste be-
styrka densamma, då regementschefen till och med
sjelf uppsatt en del af densamma och tjenstgörande
majoren uti en sedermera af fanjunkaren emot ho-
aom väckt rättegång till domstol ingifvit och åbero-
pat samma P. M. Innan dock detta ännu skett eller
jag, som på någon tid icke var tjenstgörande, fåti
tillräcklig kännedom om hvilka medel, som kunde.
hafva begagnats för att verka på stämningen bland
kamraterna, inträffade vid mitt återinträde i tjenst-
göring det uppiräde på ordresrummet, som utgör
föremål för kongl. krigshofrättens bedömande och
vid hvilket de så att säga intimaste af friherre Fal-
kenbergs vänner inom officerskåren, icke nöjde der-
med att jag för brefvet fått undergå samma bestraff-
ding som friherren för sitt konduitfel, förmodligen
trodde sig kunna tillfredsställande hela det sår, hans
namn erhållit genom nämde förskräckliga bref.
Innan jag öfvergår till de upplysningar, hvilka ua-
der rättegången vunnits rörande mina vederparters
förhållande och det juridiska bedömandet deraf, tor-
de det tillåtas mig ännu några erinringar. För hvar
och en, som känner beskaffenheten af samlifvet inom
en officerskårs, lär det vara lätt att inse, att en ställ-
ning sådan som den, hvaruti jag kommit, icke är
önskvärd, och att man icke utan särdeles kraftiga
skäl föredrager en rättegång, sådan som denna, och
hela det dermed följande obehag framför att endast se
sitt eget lugn till godo, och, då man icke kan sam-
manstämma med de gällande åsigterna, lemna dem
platsen fri. Till en redogörelse för de skäl, hvilka
förmått mig till det val jag gjort, tror jag mig både
berättigad och pliktig.
Till vederparter har jag subalternofficerare vid
samma regemente, der jag sjelf är anstäld. Hvad
hade jag emot dem eller kamratskapet felat ? Jag
hade intet annat gjort än hvad som var min tjenste-
plikt, och hvad hvar och en af dem skulle utan tve-
kan och klander gjort emot hvarje underoflicer, hvil-
ken icke haft ett namn, som kunde såras. Denna
distinction förbisåg jag, jag kan erkänna det så myc-
ket heldre, som jag icke tror att den är militärisk,
och jag behandlade underofficer som underofficer.
Är det nu orätt att jemlikar i tjenst behandlas lika.
utan afseende på namn eller relationer, då hade jag
orätt och gjorde orätt. På denna punkt stäldes tvi-
sten, då den af fanjunkaren inleddes genom hans in-
för regementschefen och tjenstgörande majoren förda
klagan deröfver att jag genom uttrycken i brefvet
(icke han genom den erkända gerningen) sårat nam-
aet. Emellertid, om tvisten förblifvit på dennas
punkt, skulle jag ännu gerna hafva kunnat lemna
fanjunkaren och hans vänner fältet fritt, alltför väl
inseende att den vigtiga grundsats frågan gälde ieke
derföre var förlorad, att mäktigare krafter behöfdes
ör att en gång bereda den en seger, som icke kan
uteblifva. Men märkvärdigt nog, ehuru dessa förhål-
landen onekligen voro, såsom löjtnant Skjöldebrand
så väl uttrycker sig, enskilta förhållanden inom ett
regemente, som icke böra framkastas, och ehuru
den tystlåtna grannlagenhet mina vederparter nu
iakttaga i afseende på motiverna för deras handlings-
sätt emot mig sätter utom allt tvifvel, att de städse
förfarit lika i afseende på mina motiver, blefvo dessa
Förhållanden, inom få veckor efter det de tilldragi:
sig, prisgifna åt offentligheten i tidningsartiklar, deri
den tjenstgörande major, hvilken man i främsta rum-
met tillskref att fanjunkarens namn ej blifvit veder-
börligen sedt till godo, och mig påbördades att vid
förfarandet mot fanjunkaren varit ledda af motiver,
lika nedriga som osanna. Efter min uppfattning al
kamratskap, skulle det tillkommit kamrater, som mer
å5n väl kände det infama i nyssnämde framställnin-
gär, att, hvad än de kunde hafva emot den anpgrip-
ne, icke medgifva att annat lades bonom till last än
hvad som egde grund, och följaktligen, naturligtvis
utan allt offentligt uppträdande, enskilt och munt-
ligen till dem, som kunde önska upplysning om rätta
förhållandet, uttala sitt ogillande af det lögnaktiga
förtalet och sia protest emot att en kamrat lemna-
des till pris åt oförtjenta beskyllniogar. Men i stäl-
let ansåg man förmodligen rättast att betrakta allt
endast såsom enskilta förbållanden inom rege-
mentet, hvilka icke borde framkastas,, och iakttog
väl på denna grund en enpis tystnad, som tyvärr
lätt kunde missförstås. För mig blef emeller-
tid bäraf ena nödvändigbet att få det verkliga
faktiska förhållandet på något sätt erkändt och lagdt
i dagen. En förklaring derom, åtminstone inför su-
balterngraden, tycktes mig vara en billig begäran.
Och jag kunde sannerligen icke föreställa mig att
hr löjtnant Sköldebrand skulle finna ridderligt och
rätt att, då han uppsede all beröring utom tjensten,
besvara min fråga om zenledningen dertill med ett
nej. Sedan emellertid så skett och sedan dermed
all utsigt att af mina vedersakare erhålla en för)la-
ring om verkliga anledningen til deras oviija emot
mig var stängd, har jag icke kunnat utifinna något
sätt att erhålla en offentlig :örklaring om hvad som
lades mig will last och en offentlig vederläggning al
ofvannämde nedriga och till sin källa så outgrund
liga rykten, än genom att inför domstol förnya och
upprepa uppmaningen. Om den blifvit utan verkan
är ej mitt fel; det är icke jag som skytt att vid-
kännas hvad jag verkligen rpjort. Och om någon
skulle vara bånägen att tadla, det jag skridit till
rättegång och det mot kamrater, må han blott förut
ÅR mn RR ÖR BÅT midt BR. MÖR JL åk RR alla