vore derföre skäl att söka vinna en ändring. För
sin del hyste ban inga farhågor för motionen, då
han var öfvertygad att hvarje del af derse mma skulle
bli noga granskad.
Nils Olsson kom nu först i tillfälle att upplysa det
ban icke föreslagit rågra beväringsmöten utan tvärt-
om yrkat att de måtte upphöra.
Anders Ersson från Elfsborgs län erinrade, att bistorien
och dagliga erfarenheten visa att en stark opposition
alltid uppstår vid stora och genomgripande reformförsla-
gers framtri dande, och att denna opposition ofta är så
stark att äfven de bösta förslager till en början falla
offer derför. Icke desto mindre brukade en korttid
derefter åter uppstå och vinna gehör. Man borde
dersöre icke innan man något pröfvat uttala en så
sträpg förkastelsedom öfver ett förslag af så genom-
gripande beskaffenhet, som det förevarande, hvilket
talaren ansåg, om det utfördes, ingalunda skola blifiva
en svårare tunga än det försvarsväsende vi nu ba.
Skulle, sisom en talare (Östman) yttrat, ett försvars-
system grundadt på sllmön vapenplikt, icke förslå ot
värna oss emot Ryssland, så vore det en dåraktig-
het atten enda dag göra några ansträngningar för Ce
försvarsväsen vi nu ba. Man har befarat att ko:t-
naderna skulle blifva mycket stora, men Anders E;s-
son kunde ej tro det. Lusten för skjutöfningar
en allmän böjelse hos folket, och skjutkonsten är
likväl det vigtigaste för soldaterna. Annorstädes
hafva nationerna bildat medborgarebeväpning och re-
ger ngen afväpnat folket för att kunna beherrsla
det. Här synes det vara ett motsatt förhållande,
här fruktar man att taga vapen i bard och hänskju-
ter saken åt regeriogen. För öfrigt dröjer det reg
lång tid innan en sådan reform kan komma till
utförande, så att den nog hinner mogna. Slutligen
ville talaren avmärka, att bsn trodde dem, som s.it
sig emot förslaget, ba gjort det efter sin bästa uf-
vertygelse och med syfte att främja fäderneslandets
sanna väl, men för sin del önskade ban all möj ig
uppmärksamhet åt motionen.
Sahlström fann sin plikt fordra att, sedan han tag it
kännedom om förslagets motivering, understödja mo-
tionen. Han gjorde det emedan vår nationalkänsla
behöfver höjes, och höjes på ett sådant sätt att den
Ffommer till fullt medvetande om hvad vi äro skyl-
dige oss sjelfva och vårt fosterland. Vi bafva en
Jång tid sofvit på våra lagrar. Under en 40-årig
fred hafva vi vant oss att icke allvarligt tänka oss
vår ställning, som är sådan att vi nödvändigt skule
befinna oss underlägsna i händelse af ett krig
med den östra graunen. Nationalmedvetandet be-
höfver bringas till klarhet, och det genom me-
del, som dertil äro fullt mäktiga. Det är
sannerligen icke för tidigt att vi göra oss be-
redda på allvarsamma tilldrageiser, då det jäser
öfverallt och utbrottet kanske står närmare än vi
tro. För fem eller sex år sedan var ställningen
sådan att man kunde anse frågan, att vi skulle all-
mänt beväpna oss, för tidigt väckt. Men icke så
nu En 200-årig erfarenhet har ådagalagt Rysslands
inkräktni gsbegär. Af oss har det under denna tid
tagit först Östersjöknsten, som utgjorde en tredje-
del af riket, så et stort stycke af Finland, derefier
hela det återstående Finland, åter en tredjedel af
riket. Kan man tro att den makt, som 1808 vilie
dela Sverge efter Motala ström, skulle visa mera fir-
syn nu? Talaren ansåg att genomförandet af en
sådan reform, som Nils Olsson föreslagit, skulle höja
nationalkänslan, och det skulle mäktigt verka till vår
fördel både på in- och utlandet om bondeståndet om-
fattade detta förslag med sympati. När Sahlström
satte sig, reste sig en stor del af ståndet för att
instämma i hans anförande.
Lagergren erinrade- dem, som talat om de långa
vägarne till mötena, att på Gotland har man möten
kompanivis, hvarigenom sällan någon bor mer än
en mil från mötesplatsen. Det var visserligen sant
att trupper af indelta och värfvade armån varit skic-
kade till Gotland under senaste östersjökriget, men
gotländningarne hade icke begärt dem, utan hvar
och en på ön säkert varit beredd att, om så fordrats,
sjelf offra lif och bled för konung och fädernesland,
Konungen hade förmodligen med dessa truppers för-
läggande till Gotland haft andra syften, som tala-
ren icke kände. Hvad under diskussionen blifvit
nämdt om gotländningarnes odlingsflit kunde lätt till-
bakavisas, men det var en sak som icke hörde till
den föredragna frågan, hvarföre Lagergren dermed
nu ej ville befatta sig.
Vice talmannen yttrade sig för remiss.
Nils Larsson hade förut afhållit sig från deltagande
i diskussionen, emedan han ansåg sig sakna nödiga
insigter för att säkert bedöma den vigtiga frågan;
men då man nu börjat allmän uttala sin memng,
så ville han äfven säga sin. Han ville erkänna att
allt, som bör göras för försvaret af fosterlandets sjeif-
ständighet, det måste också göras; men han hyste
tvifvelsmål om det nu föreslagna försvarssystemet
blir starkare än det förutvarande, då det icke blott
är numerären, utan synnerligen skickligheten som
enligt erfarenheten bestämmer armåeernas styrka. Cm
också numerären genom det nya systemet skulle bli
5 gånger starkare, så trodde han att det endast
skulle ha till följd att den blefve i massa nedskju-
ten. :Den nuvarande beväringen är tillsammans med
stamtruppen ett någorlunda tillförlitligt försvar, då
deremot en talrikare beväring, men utan öfning och
utan stam, kom honom att befara att den icke skulle
kunna göra fienden något synnerligt motstånd. Ryss-
land vill visserligen gerna inkräkta på Sverges och
Norges område, men vår belägenhet är sådan, ett
Englands intresse manar det att hjelpa oss; och detta
bör tagas i betraktande så mycket mer som genom
Novembertraktaten konungen tillförsäkrat sig hjelp
såväl af England som af Frankrike i händelse af
eti krig med Ryssland. När man sålunda tager i
betraktande huru liten skicklighet vår arme sku!le
hafva efter det nya systemet, men att vi ha mäk-
tiga länders hjelp att påräkna, så trodde Nils Lars-
son det vara bäst att vi åtnöjde oss med det vi nu
hafva. Många instämde med honom, hvarefter mo-
tionen med den deröfver förda diskussion remitte:a-
des till ekonomiutskottet.
På eftermiddagen ingaf Gustaf Johansson från Kro-
nobergs län ett skriftligt anförande emot moiiontn,
hvilket gaf Ola Månsson anledning att förklara, det
han under förmiddagen varit frånvarande, men gil-
lade motionens principer.
- Lotsväsendet i Bottniska viken.