JAnRO ireaCa räcker; och det är för sens avl Ordum
försvaret och öfva folket, då fienden står på våra lu-
ster. Ryssen har aldrig försummat sig, när t
gtått Ull buds, och skall ej heller göra det h
ter. Gottlänningarne äro vapenpliktiga till 50
ålder, och talaren bad öns representanter upp
burna vapenplikten der utöfvas, Sedan så skett, vil
tal. ytirg sig vidsre. Flere instämde.
Lagergren ville till upplysning för dem, som så
mycket fruktade allmän vapenplikt, meddela, att get-
ländningarce inträda i beväringens leder vid fylda 17
års ålder och sedan göra ett 6 dagars möte hvarje
år till fylda 30 år, hvarefter de stå qvar i rullorna
och mönstras hvarje år till fylda 50 år. Underbefi!et
väljes af manskapet inom kompaniet. Öns invånare
hafva icke funnit sig missbelåtna med denna inrätt-
ning, utan tvärtom har den visat sig mycket lämp-
lig, och det skulle säkert vara en stor fördel om
den kunde införas i det öfriga Sverge. De förde!ar
den gotländska beväringen visat sig ega äro: större
truppstyrka än på något annat sätt kan åstadkom-
mas; mera krigiskt sinne bland folket än eljest; vzna
vid och lust för vapenföring och skjutkonst; krigsbe-
redt manskap öfverallt på ön, så att fienden icke på
något ställe kan sätta sin fot i land, utan att möta
motstånd, och ett motstånd, som blir allt starkare
allt som larmtrumman, stormklockorna eller andra
samlingssignaler hinna kaila tillsammans befolknin-
gen; i allmänhet friska och utbildade kroppar till
följd af de systemariska öfningarne i ung. är;
tillgifvenhet och hjelp åt den stridande styrkan af
den öfriga delen af folket. Då Lagergren befarade,
att den lilla stående armen med de fem bevärings-
klasserra utgör eit allt för otillräckligt skydd emot
Ryssland, så ansåg han gifvet, att, i händelse af ett
krig med nämde land, folket skulle behöfva resa sig
i massa till fosterjordens försvar. Det måste då
vara nyttigt att ett sådant allmänt deltagande i för-
svaret blir under freden förberedt och ordnadt samt
vapen anskaffade. Lagergren var icke för upphö-
randet af all beväringsexercis i fredstid; men då kan
hört flera motionärer föreslå sådant, så vil!e han öf-
verlemna saken åt den komit, som skulle utarbeta
organisationsplanen. För öfrigt önskade han motio-
nen all framgång.
Tobias Lind önskar förändring i nuvarande militär-
organisationen, och skulle ba slutit sig till motionä-
ren, i fall denne föreslagit införandet af det norska
systemet. Nu kunde han icke gilla motionen.
Östman fick nu åter ordet. Han ville ej sätta nå-
got förtroende till förespeglingarne om lindring i in-
delningsverket. Man hade, påstod han, äfven 1812,
då ständerna åtogo sig nuvarande beväringsplikt, fö-
respeglat att hälften af den stående armen skulle
indragas, men man blef lurad på konfekten. Den
allmänna vapenplikten är nödvändigare på Gotland,
som är en ö, än på fasta landet. För öfrigt, me-
nade Östman, saknas oss icke truppstyrka till landets
försvar; bristen består i skickligt befäl och härfö-
rare. Han upprepade sin anmaning om motionens
återtagande.
Petter Jönsson fann nu ytterligare skäl att motsätta
sig motionen uti den ojemnhet, hvarmed den skulle
komma att trycka på folket. Mången kunde ha 4,
5, ja 6tpojkar att skicka till ledet, då deremot en
annan hade ingen enda, hvilket Peter Jönsson ansåg
alltför orättvist. För öfrigt skulle den förespeglade
billigheten icke vara att räkna på, då en större
mängd befäl skulle underhållas. Väl var roteringen
en tryckande börda, men kan den icke lyftas från
jordbruket på annat sätt, än att hvar och en skall
bli skyldig bära vapen, så vill talaren icke utbyta
roteringen. Talaren ansåg, att konungen skulle bättre
förstå denna sak än någon annan, och ville Peter
Jönsson förlita sig på konungens vaksamhet för laun-
dets bästa. Man hade yrkat att motionen skulle å- .
tertagas, och det vore kanske bäst, ty det kunde
hända, att om motionären blefve inkallad till utskot- I
tet, för att förklara hvad han ville, så kunde detta i.
kanske icke vara så lätt. För några år sedan hade
varit en dylik motion af en major eller kapten, som hi
hette Stiernsvärd, och då han blef inkallad till ut- i
skottet, så kom han icke, ty det var kanske icke så I
lätt att säga hvad han ville. Kommer motionen I.
till mitt utskott, som Peter Jönsson uttryckte sig, I:
nså kan det hända motionären, att han får stå der, f:;
utan att veta hvad han skall säga.. I fråga om
denna motion ville Peter Jönsson, som ansåg att mo- å i
Å
;
ev
tiverna för densamma innefattade mycken filantropi,
erinra sig ett gammalt ordspråk: det är icke guld
allt det som glimmar.
Per: Nilsson i Espö erinrade, att alla önska lindring
i rustnings- och roteringsbesväret, och då nu ett för- 4
slag dertill framstöldes, så vore det icke skäl attl:
deröfver genast uttala en förkastelsedom, utan vore !
förslaget väl värdt att begrunda. Vanan är andra !
naturen, och skulle barnen redan i skolan under 1le-4
karne inhämta hvad rekryterna nu få lära vid mö-
tena i fråga om vändningar och marscher, så skulle :
det säkerligen vära bättre än 14 dagars exercis när
de blifvit fullvuxne. Talet om att de skulle skjuta
ihjäl hvarandra ansåg Per Nilsson obefogadt, då mo-
tionen just föreslog inrättandet af skyttgillen, der
säkert mera skjutfärdighet skulle inhämtas än follket
pu får vid beväringsmötena. För öfrigt ville Per
Nilsson icke gilla allt hvad motionären föreslagit,
men i hufvudsaken ville han förorda motionen. Med
talaren instämde Per Erik Andersson och flera andra.
Motionären Nis Olsson anmärkte mot Tobias Lind,
att han sjelf föreslagit hvad norska grundlagen stad-
gar, nemligen allmän vapenplikt, och beklagade, att
man så ovilligt upptagit motionen, men kunde, då
den enligt -hans öfvertygelse angaf det enda medlet,
som förmådde skydda fosterjorden, icke, såsom Öst-
man önskat, återtaga densamma.
Mengel fick nu åter ordet och anmärkte, att Osi-
mans inkast, att gottländningarne blott hade sin ö att
försvara, bevisar ingenting mot, men allt för nyttan
af allmän vapenplikts införande på fasta landet,
hvars långsträckta kust gynnar anfall och fordrar
stora försvarskrafter. Ligger det i Rysslands in-
tresse att taga den lilla ön, så ligger det också i
dess intresse ait taga den stora halfön. De erfor-
derliga försvarskrafterna åstadkommas endast cch
till billigaste pris genom en allmän vapenplikt, och
ju större öfningen är i vapen, framförallt skicklighe-
ten i skjutning, desto större motstånd skall fienden
möta. Vanligen finnas pojkar i alla gårdar, men
skulle någon vara utan och ryssen komme, så skulle
sannolikt icke de sex pojkarne från granngården
knota öfver att försvara ätven den härd, vid hvilken
Ingen pojke finnes. Ingen större tjenst kan föröfrigt
göras ryssen än att vi vanvårda vår nationalbeväp-
ning och sålunda göra oss oförmögna att motstå ho-
nom; ju mera oenigheten växer bland oss, desto mera
fröjdar sig ryssen.
David Andersson ansåg sig ick insigt i
hithörande frågor för att kanna Prdöma säken med
säkerhet; men då allmogen väljer inom sig sina om-
bud, så beviser det att den icke ser till förmågan,
utan blott fordrar att riksdagsmannen skall uttala
sig efter som hans sunda förstånd säger honom vara
rätt och gagneligt för fäderneslandet. Han ville der-
före äfven säga sin mening i denna fråga. Då han
förut sjelf väckt motion om gymnastiköfningars in-
förande vid skolorna, så måste han vara för hvad
motionären i denna del föreslagit. Man bör erinra
sig att sådana öfningar äro en förströelse för barnen,
hvilken de väl behöfva till omvexling i det ohelso-
samma stillasittandet vid boken; när dessa öfningar t
skedde på lek, så blefvo de en glädje för gossarne, lr
men skulle också bättre bibehållas i minnet och va- -:
nan, än de öfningar som ske en kort tid vid 20 års hb
ålder, utan att vidare repeteras förr än det kommer Yv
- -- ÖJ fa fe AA RR Få fr ED RR GA EE en
O RR I ra vt 0 ot et Få Et ve DD AA fn
8 RR I OM VV
i fråga att använda dem på allvar. Genom skytte- i:
gillen i socknarne skulle också en väl behöflig va a je
vid gevärets handtering blifva införd bland folket
och vara till mycket gagn, och något missnöje il
landsorten öfver sådana förslags verkställande be-
höfde man icke särdeles frukta. David Andersson
j
v
(9)