fordras summor, som Sverge icke på en gång kan
utgifva. Sådant måste derföre ordnas småningom
och efter en sådan plan, att det nödvändigaste an
skaffas först, det mindre angelägna sdan, men attl
allt är komplet inom vissa år.
En krigsduglig arme erfordrar vidsre vissa trupp-
sag, som mindre än andra kunna i hast uppsättas
och inöfvas, nemligen artilleri- och fortifikationsman-
skap samt till en god del kavalleri. Dessa trupp-
slag behöfva en längre och mera invecklad öfning;
och det synes mig ej vara klokt avt vilja strax
före eller vid ett krigs utbrott uppsätta dem helt och
hållet af beväring. Våra fästningar och förråder
erfordra dessutom nödig garnisons- och bevaknings-
trupp äfven i fredstid, och vi måste stledes alltid
hafva en liten stående arme för detta behof. Sådana
stående trupper bör: likväl vara värtvade och utgö-
ras af män, som gjort krigareyrket till sitt lefvads
mål. Den indelte soldaten, till hälften jordbrukare,
till bälften krigare, passar icke för dessa vapensleg
och denna tjevstgöring; ty vid inträdet i tjenst må:ie
jordbruket för honom försummas eller skötas af an-
dra. Såsom medel till anskaffandet och underbållet
af ständigt tillgängligt befäl för nationalbeväringen,
utrustnirg och utredning sf densamma, samt tili
upprättande och underhåll af den erforderliga värf-
vade och stående armåen jemte till det bela börande
stab anvisar sig helt naturligt det nuvarande indel:
ningsverket, som borde helt och hållet upphöra; dess
tillgångar utgöra en så betydlig summa, som kunde
användas till häfkraft för en tillräcklig krigsmakt,
att man måste avse såsom ett groft slöseri att bort-
kasta dem på en liten i fredstid stående iruppstyr-
ka, som visar sig otillräcklig till antal och iikväl
icke med dessa tillgångar kan få fullt tillrscklig Uf-
ning. Endast rust- och rotehållarnes utgifter i och
för rustnings- och roteringsskyldighetens fullgörande
uppgingo år 1848, enligt från landshöfdingeembeie!
na meddelade upplysningar, till ett synligt belopp sf
2,302,011 rdr 32 sk. 8 rst. bko, och kunna utan öfver-
drift sägas i verkligheten vara vida större. Om de: sa
utgifter förvandlades till en bestämd penningeränta
för att gemensamt med de tillgångar, som bildas af
indelta löningsräntor, befälsboställena m. m.. anvta-
das till ofvan anförda ändamål, så skulle, enligt min
tanke, de nu förut utgåesde statsanslag vara fuilt
tillräckliga för att inom en kort tid försätta vår
krigsmakt på en fullt tillfredsställande och betryg-
gande fot, och sedan skulle en stor del af anslagen
kunna indragas för att komma landets produktion
till godo.
Jag vågar derföre med åberopande a: hvad jag
ofvan anfört vördsammast föreslå:
Att rikets högloflige ständer måtte hos K. M:t cu-
hålla, det han ville med det svarastie nedsätta en
komitå för alt utarbeta ett förslag till crdnandet af
vårt landtförsvar efter följande grunder:
2) allmän vapenplikt, utan årliga beväringsmöten,
från 20 till 45 års ålder för allt mankör, med un-
dantag endast för till krigstjenst oduglige personer
eller i allmän tjenst anvstälda och för denna tjenst
oundgängligt behöfliga embets- och tjenstemän;
b) gymnastik i skolorna tillika med undervisning
uti ställningar, vändningar, marsch med flera deiar
af den enklare rekrytbildnipgen;
c) vapen- och ammunitionsförråders uppliggande
inom hvarje socken, med rättighet för de vapenplik-
tige att emot ansvarsskyldigbet och möjligen en ringa
slitningsersättning uttaga vapen till egen öfning sömt
emot betalning ammunition till eget begagnande;
d) skyttgilleos befrämjande inom hvarje ocken
genom skottpremiers utsättande åt deras ledamöter;
e) artilleri-, fortifikations- och kavalleri-stamtrup-
pers ordnande enligt värfningssystemet, och deras
användande till all -garnisons- och bevakningstjenst i
fredstid;
f) indelningsverkets upphäfvande och dess tillgån-
gars användande för det nya systemets införande cch
upprätthållande;
och att Kongl. Maj:t nådigst ville låta öfverien na
detta förslag till näst sammanträdande ständer.
Detta förslag, framkalladt af det trängande behof-
vet för oss att intaga en fullt betryggande ställning
för möjligheten af ett krig, skall visserligen i början
erfordra betydliga utgifter för anskaffningen af vapen
och öfriga utredningspersedlar; men så skola ock i
stället anslagen till beväringens vapenöfningar i freds-
tid upphöra, och ynglingarne slippa att alldeles gagn-
löst förspilla sin tid vid dessa årliga möten. Dess-
utom skola kostnaderna för vapen och utrustning,
sedan de en gång äro att tillgå, inskränkas till deras
blotta underhåll. Det för rust- och rotehållarne be-
svärliga och betungande i rustningens och roterin-
gens utgörande in natura komme att upphöra och i
stället fortfara i en mycket lindrigare form, nemligen
såsom en gång för alla bestämd penningeränta, hvil-
kens framtida upphörande man bör kunna förutse I
skall inträffa, då öfveriygelsen om nödvändigheten
af att grundskattierna skola afskaffas hinner göra sig I
allmänt gällande.
Men utom hufvudsyftet, en beiryggande borgen
för vårt lands sjelfständighet med minskad kostnad,
befrämjar detta förslags genomföran:e andra stora,
för nationen högst vigtliga och önskvärda ändamål.
Utom det redan antydda, ypglingakroppens symmetri-
ska utveckling och stärkniovg och till följd deraf en
friskare och kraftigare nation, bör man i synnerhet I
erinra sig, att hvar mans skyldigbet att bära vapen
för fosterlandet mer än något annat väcker det med-
borgerliga sinnet. Det samhälle, för hvars skydd
man är pliktig offra lif och blod, blir dyrare och
kärare, än den stat, i hvilken man blott erlägger en
penningskatt och låter andra uppoffra sig för ens
logn. Det samhälles välgång och ära, för hvilket
man är skyldig att personligen uppträda, blifva he-
liga syften, för hvilka man intresserar sig med en
helt annan ifver, än man nu är van att se mängden
af svenska folket egna åt de offentliga angelägen-
heterna. Den sllmänna vapenplikten skulle återväcka I
den goda samhällsanda, som i fordna tider, då hvar.
man bar vapen, gjorde vårt folk mäktigt till de mest
förvånande bedrifter, och som bindrade allt sligs
förtryck att göra sig gällande. Från urminnes tider I
hafva fria folkslag utöfvat den heliga rätten attför-
svara fosterjorden med egna, ej med legda vapen; !
4
despotismen skapade legotrupper till värn för enväl-
det, men den lagbundna frihetens rätta stöd har
alltid varit hvarje mans vapenplikt, ty vapen i med-
borgarens hand tryggar dess rättigheters bestånd. .
Jag vill efter denna sista erinring, ungefärligen på:
samma sätt förut uttalad af en krigsminister eler Å.
generaladjutant för armen, grefve Magnus Bjönstjerna, ;
här sammanfatta de hufvudskäl, som tala för allmän
folkbeväpning: laga jemlikhet, medborgerlig fribet,
politisk våda, militärisk erfarechet och ekonomisk
vinst. Jag tror de äro öfvertygande för den tän-
kande medborgaren. Nils Olsson
från Malmöhus län.
Diskussion i Bondeståndets plenum
dan NÅ RNasrarm kh anv