Friherre Raab, A. C., hade med ledsnad sett fril
. af sitt varma nit låta föra sig något för lång
men äfven att man å andra sidan angripit motive:
som han redan tagit tillbaka, och inblandat sake;
som å: hans: motivers-icke- funnos vidrörda, Sådan
fann talaren högst. oparlärhentäriskt. Föreslog at
friberre C. skulle tåga tillbaka sitt förslag och stån
det besluta att hela diskussioneh skulle ur protoko!
let utgå. Fr: SR
Mr Knorring alförde, att vid. Westerbottens fält
jägareregemente hade under loppet af flera år pryge
it utdelåde blott 2 gånger, och detta åt karla
så djupt . fallna, att de efter bestraffningen mis
taga afsked. Vid det kompani, der tal. tjente, vore e1
stor del af manskapet permitteradt för idkande a
fiske och andra yrken. Trodde att manskapet i norr:
militärdistriktet med glädje tjenade under nu gäl
lande krigsartiklar.
Hr Munck fann äfven de nya motiverpa stridande
mot sanna förhållandet och förolämpande för armån
Hr Funck förklarade sig ej ha sagt att förslage
kommit från Danviken, utan blott frän grannskape
af Danviks tull.
Frib. Creutz hade erkänt sig ha haft något föl
lifliga uttryck, men erkände aldrig att hans ord va
rit förolämpande för armån. Hade blott framdragi
saker som skett eller kunna ske under nuvarande
krigslagar. ———
Hr Mannerskanta, C. A., fann ej de senare moti
verna ha gifvit anledning att utfara mot motionärer
på sätt. som skett. ; Tal. fann deri personliga anfall
som syftade att förqväfva. hvarje representants rät!
att fritt yttra sig. Man hade till försvar för pry-
gelstraffet anfört, att det sällan tillämpas. Detta för-
hållande börde väl tvärtom bevisa, att disciplinen
kan upprättbållas detta straff förutan. Men det vore
ej nog att detta straff ej tillämpades, soldaten borde
äfven ha visshet att det ej kan tillämpas. Intet för-
slagsom allmän nationalbeväpning kan vinna fram-
gång så länge-detta straff ej blifvit afskaffadt;ty man
kan-ej fordra, att alla landets söner skola inträda i
armån så länge de der äro blottstälda för det vanä-
rande prygelstraffet.
Hr Cederschiöld, R. Th., beklagade den diskussior
som egt rum, så mycket mer som han var förvis-
sad att ingen misstänkte motionären för oädla mo-
tiver. Det sätt hvarpå man gått tillväga mot fri-
herre C. utgjörde bästa beviset, att hvad han före-
slagit vore af behofvet påkalladt, ty man hade visat
sig vilja införa-en sådancdisciplin, att ingen militör
skulle - på sriddarhuset: våga framkomma med ett
förslag, som kunde våra på något sätt för kasten
misshagligt. Trodde förslaget böra gå till utskott
då sådänt blifvit begärdt och upptog förslaget såsom
Sitt get, utan att likväl taga på sig de anförda mo-
yr. ee
Bär Stiernsvärd anmärkte, att då de nuvarande
krigslagarne yore nästan otillämpliga, vore motionen
ingalunda obetiöfligt Komiteer ha varit tillsatta så
ofta, utan att. något. resultat-vunnits, att-rikets-stän-
der. horde fortfara med sina: yrkanden. ända: till.dess
de vunnit däskad påföljd.
TRestltatet blef, Såsom vi i går nämde, att motio-
närenvochksämtligetalarne medgåfvo, det motiverna
och hbelå-debatten skulle ur protökollet utgå, hvår-
efter motionen. utan- motiver remitterades-till ekoho-
mintskottet. ä - ;
Emot den fjerde motionen, som afser inrättan-
det af en militärfakultet vid universiteterna, yttrade
hr FTersmeden,; N., betabkligheter, och sökte visa; att
sådant vore: oförenligt med universiteternås natur
soch - ändamål... Hr -Bråkenhjelm förklarade sig för-
hindrad att. vederlägga. imotionen. då inga motiver
för densamma blifvit anförda. Hr Tersmeden P. B.,
höll sig egentligen vid. motionens förra del (upp-
häfvandet af läroanstalten i dess nuvarande form);
ansåg olämpligt; att speciel undervisning, bestämd
för visst lefnadsyrke, meddelades innan en allmän
medborgerlig grund förut blifvit lagd, ännu olämp-
sligare, att späda ynglingar pi förhand dresserades
till ett bestämdt yrke så att de sedermera svårligen
kunde välja ett annat. Tal. påminde om de katol-
ska prestskolorna, der hos gossar från den tidigaste
ålder medelst drägt och hållning inpräglas en pre-
sterlig karakter, och fann det vara föga bättre att
låta landets barn för en längre tid och på fullt all-
var få leka krigare; vidrörde äfven sakens politiska
sida, och anmärkte huru åtskilliga despotiska stater
genom likartade : inrättningar sökt bilda en- sluten,
från andra medborgareklasser strängt afsöndråd kast;
såmt förklarade slatligen sitt ogillande af ett dylikt
isoleringssystem, en dylik predestination i fråga om
lefnadsyrke.
Hr Bråkenhjelm fann klandret emot undervisnirgen
vid Karlberg obefogadt; anmärkte att numera sällan
nglingar der inträda, som ej-fyllt 16 år; ansåg pre-
minärklasserna ej lämpligen kunna borttagas, eme-
dan de allmänna skolorna i sitt nuvarande skick ej
kunna ersätta bristen. De privata prelimihärasko-
lorna åter vore alltför betungande för mindre bemed-
lade yopglingar. Den genom förenämde klassers bort-
tagande uppkommande besparing blefve obetydlig,
cirka 4000-rdf. --Talaren anförde exempel från flera
andra länder, som alla ha krigsskolor (deribland
Westpoint i Nordamerika med ett anslag af 700,000
dollars), men ötär sammanhang med andra läroverk
eller universiteter, eHuru dylika ofta befinna sig i
samma stad.
Hr Adelborg trodde saken så mycket heldre böra
tagas i betraktande: som regeringen nu begärt ökade
anslag för Karlberg, ett läroverk; somi medeltsl ej
sändt mer än 35 utexaminerade till armån om året, och
för ett elevantal af cirka 200 afstaten uppbär 80,000
rår, under det enskilta läroanstalter, som ej tillgodo-
njuta något understöd afstaten, ega ett vida större
antal elever. Då första; klassen redan blifvit: upp-
håfd, hade principen blifvit erkänd och man borde
fortgå på samma bana; och sålunda komma derhän,
att Karlberg, i stället för en tillämpningsskola, blefve
en verklig akademi, som kunde ställas i förening
med läroverket vid Marieberg; likväl utan åliggande
för alla eleverna att genomgå den i sisthämde an-
stalt fordrade högre kurs, men dock så; att ingen
finge bli officer utan att ha genomgått det allmänna
Krigsläroverket. Talaren yrkade derföre ej upphäf-
vande. utan en reorganisation af Karlberg, hvarige-
gom man kunde erhålla ett med tidens. syften och
medborgerlighetens fordringar mera öfverensstäm-
mande krigsinstitut. — Hr Tersmeden, P. R., förkla-
rade sig ej ha velat kländra den vid Karlberg med-
delade undervisning i sina detaljer, eller förträfflig-
heten af de lärare, som meddelade densamma, utan
blott framhålla det felaktiga i den princip, som läge
till grund för detta institut i dess nuvarande: form
såsom undervisnings- och uppfostringsanstalt. Instäm-
de för öfrigt i de af den siste talaren yttrade åsig-
ter. — Sedan ytterligafe hr. Bråkenhjelm-upptfådt
ett pår gånger med invändningarj.som af hr Adel:
borg besvarats, samt hr Mannerskantz, A. F. upplyst,
att de från Karlberg utexaminerade kadetter, hvilka
ingått vid kavallefiet, ge befunnits : ytterst o-
praktiska i detta väpen ochivida utdeflägsna dem,
som utgått från andra läroanstalter, och frih. Creutz
meddelat den upplysning, att alldeles samma förhål-
lande-egde rum med de kadetter, som ingå på in-
faöteriregementenå, römitterädes mötionen till eKo-
nomiutskottet.
GÅRDAGENS AFTONPLENUM
Ridderskapet ooh Adeln. f
Plenum upptogs med remiss af qvarvarande bord-
lagde motioner.
Vid frib. Creutzs motion om permittering emellan
mötena af halfva armen.och-en:delaf dfficerurnes:
ställande på half sold gjorde.motionären ett tillsgg.
Qvofvea Af Maolags hade funnit förslaget vidunderlkiagt-