vulista strangt taget derigenom, att den al
drig, icke ens vid en tronförändring, är un-
derkastad kamrarnes beviljande, hvaremot det,
i händelse fråga uppstår om gzummans förhöj-
ning, otvifvelaktigt erfordras icke blott kam-
rarnes bifall, utan till och med en förändring
af författningen.
Men nu har, rörande denna punkt. uppstått
tvenne olika åsigter. Enligt den ena, den
rojalistiska och ministeriella åsigten, bestå
dorcönerna af tvenne skiljaktiga slag, statsdo-
mäner och kronodomäner. Till båda hade
det kongl. huset ursprungligen full eganderätt.
Men det afstod från denna rätt till statedo-
mänerna, derigenom att det förpantade de-
samma åt ståtsborgetnärerna. Kronodomä-
nerna deremot, som i värde uppskattas till
2 1, millioner tha!er, beböllos af det kongi.
huset såsom fullkomligt fii egendom, och det
kan således när som helst fordra desammas
öfvertagande till eget bruk och förvaltning
samt för detta ändamål läta åtskilja dem frå:
samtliga domänerna. En sådan förändrad or-
ganisation af kronodomänernas förvaltning.
skulle kunna betydligt förhöja deras afkast
ning, emedan det är ett obestridligt faktum,
att t. ex. ett förpaktadt kronogods ger vida
större vinst, än ett af staten förvaltadt, samt
det moderna landtbrnket öfverhufvud gifver
vida rikligare afkastning, än man kunde be-
räkna år 1820. Enligt denna åsigt och tolk-
ning af 1820 års lag, skulle alltså konungen
uteslutande taga kronodomäneraa i anspråk
för egen räkning samt låta förvalta dem på
ett sätt som kunde inbringa honom nästan
dubbla beloppet af den derpå anvisade sum-
man. Men i motsats till denna långsökt:
och officiösa uppfattning. står en annar, en-
ligt hvilken lagen af 1520 fastställer den be
stämda summen, 214, miilioner thaler, såso::
grängen för kronans rätt, hvaraf följer, at:
om domänernas afkastving förökades skullv
öfverskottet icke tillfalla kronoideikommisset
utan domäninkomststaten. Kring dessa punkx
ter skall: debatten uti kamrarne hufvudsakli
gen vända sig och förhandlingarne erhåll:
någon liflighet genom denna vppfriskning-
Att man kommer att fordra återinförandet
af den treåriga tjenstetiden vid linieinfanteriet;
då det sedan lång tid tillbaka varit praxis art
hälften af denna tid tillbringades wunder
permiseion, trör jag mig förut en gåtg
afva nämt. Det är till bestridande af der
derigenom ökade kostnad, i förening me:
den tillämnade anläggningen af en örlogs
harnn uti Östersjön , förhöjningen af lönerna
för flera lägre tjenstemannaklasser sam
andra dylika nya utgifter; som förut-
nämde skatter blifvit föreslagna. Kamrarnes
financiella öfverläggningar skola hafva der
föråelen, att låta oss kasta en blick på den
stora tyska statens finans- och skattesystem:
Efter allt söm försports, rörande förhand-
lingartie uti den ännu fortfarande kyrkokon
feregsen, har hr Hengstenbergs och hans ar
hängares pietistiska riktning redan lidit mer
än ett nederlag. Försöketätt spränga uniones:
(d. v. s. deh preussiska statskyrkan, :om uti
en tolerant forth förenar de luterska och re-
formerta bekännelserna, och som YTedan lång
td tillbaka varit utsatt för många förföljelser
från den ortödoxa sidan, bland ändra fräs de
så kallade gammalluteranerna) har fullkomlig:
misslyckats. Man har icke förmått att åter-
ställa den åsyftade söndringen uti reformerta
och luteraner, som numera alls icke existerar
i verkligheten, medelst genomdrifvandet af er
våldsam teori i kraft af en ifrågasatt auktori-
tetsprincip, Konferensens beslut äro visserli-
gen endast förberedande, emedan de, efter att
hafva blifvit gillade af högsta kyrkomyndig-
heten, skola jöreläggas konungen till slutligt
afgörande. Men de torde dock gälla såsom
ett uttryck af de för närvarande inom den
preussiska statskyrkan herrskande åsigter, och
kunna såsom sådant icke blifva utan inflytan-
de på frågans slutliga afgörande. Konferen-
sen åtskiljes högst sannolikt under loppet af
denna vecka. Den hemlighens slöja, som hölj
förbandlingarne, rörande hvilka man hitt lis
afspisat oss med de torra referaten i Preus-
sischer Correspondenz), torde då lyftae och
medgifva den förut af mig lofvade öfversig-
ten af konferensens verksämhet. Redan nuv
är dock konstateradt, art de anfall, som blif-
vit af Kreuzzeitang och d-ss filialer riktad
mot konferensen, ännu före dess samman!rä-
dande varit ur nämde partis synpunkt af be-
hofvet påkallade och lyckligtvis rättfärdigas
genom det milda och upplysta sätt, hvarpå
den stora majoriteten inom konferensen upp:
trädt.
Om Neufchåtel meddelar jag blott några
ord. Man emotser en energisk strof uti tron-
talet, som, tros komma att appellera till det
preussiska folkets trohet och understöd uti
en angelägenhet, som icke på det aflägtnaste
sätt rör detta folk: Lifliga diskussioner hade
rörande denna punkt förevarit uti minister-
konseljen, emedan den fredhge hr v. Man-
teuffel uppträdde mot denna uppfattning
saken, hvarigearom Preussen skulle blottställa
sig inför verldens ögon och sedån, vid ett
afgörande ögonblick, se sig öfvergifvet at
dem, som nu skenbart sluta sig till detsam-
ma. : Preussen skulle då nu, såsom tyvärr ofta
nog förut varit fallet, enligt dess nyaste hi-
storias vittnesbörd, hafva utan ändamål kom-
prometterat sig. Tyatt Preussen, öfvergifvret
af Frankrike; och i strid med Österrikes vil-
ja, hvilket sistnämde lands styrelse ogillat
hvarje våldsåtgärd, skulle för denna bedrö?-
liga affär ensamt i centern af Europa börja
och fullfölja ett krig, kunde endast dess bä-
rm
gåfva och fyndighet i denna väg säges ba
sin rat I an slchuird anh förannoenda karakt. rv