för beräknade kostnad, 4,086,227 rdr, kunna hesparas, hvadan, då dertill lades ofvannämde 8,575,000 rdr, det allmänna skulle genom vestra banans förläggning söder, i stället för norr och utmed Mälaren, icke blott göra en besparing i bygnadskapital af omkring 12, millioner rdr rmt, utan ock undvika den framtida utgiften för underhållet af 12!, mils jernväg, samt för rörelsen. derå. Denna af öfverste Ericson anstälda jemförelse är grundad på samma förutsättning som af komiten antagits, nemligen att blott endera af dessa banor skulle i sin helhet bringas till fullbordan och utgöra de vestra orternas jernvägsförbindelse med hufvudstaden. Då således en norr om Mälaren dragen jernvägslinie icke kunde för Stockholms sammanbindande med rikets vestra och södra orter samt med Norge blifva lika fördelaktig som en bana söder om samma sjö, borde förstnämde linie, enligt öfverste Ericsons åsigt, anläggas med hufvudsakligt afseende å hvad de norr om Mälaren belägna provinsernas intressen i allmänhet fordrade, samt följaktligen icke framdragas i närheten af denna sjö, såsom komitån föreslagit, utan deremot från Stockholm gå öster om Sigtunafjärden kortaste vägen till Upsala och vidare till Sala, samt derifrån utgrenas dels i nordlig riktning mot någon punkt af Gefle-Dala jernvägen och dels, öster om Linde, till Frövi på Köping-Hultbanan; varande längden af hela den sålunda föreslagna norra stambanan, hvaraf likväl endast vägen mellan Stockholm och Sala blifvit undersökt, approximatift beräknad till 30 mil och anläggningskostnaden uppskattad till 700,000 rdr pr mil cler tillsammans 21,000,000 rdr riksmynt. Så långt anförandet i den kungliga propositionen af hr Ericsons yttrande i denna del. Rörande olikheten i terrängförhållandena för de norr och söder om Mälaren föreslagna banorna gör hr Ericson vidare uti sitt betänkande den erinran, att dessa vieserligen äro vida svårare på södra sidan, men då den östra stambanan i alla fall, äfven enligt komitns förslag, skulle framdragas ifrån Stockholm öfver Södertelje till Katrineholm, på hvilken sträcka de större svårigheterna förekomma, men terrängen mellan Katrineholm och Hjulö, den enda med hvilken jemförelse följaktligen här borde anställas, vore fullt jemförlig eller bättre än lika längd på den: norra linien från Hjulö mot Örebro, så borde den ifrån dessa förhållanden hämtade anmärken om den norra liniens företräde förfalla. etänkandet innehåller slutligen en utförlig utveckling af de skäl, hvarför öfverste Ericjon anser såväl Mälareprovinsernas intressen Sfverhufvud, som särskilt de militära synpunkterna af försvarets betryggande vara bättre iakttagna genom den ar honom föreslagna riktningen af den vestra stambanan, in uti komitens förslag. Vidlyftigheten af lenna framställning tillåter likväl icke nu less meddelande.