5å mänga sädana. : Uvenne ar Ch Sanimnansavvlilg al
ädelhet och låghet, af oförnuft och sällsynt mennisko-
vett. Begreppen heder och vanheder blandas på det
mest besynnerliga vis i hans uppfattning; ty hvad
naturen frikostigt förlänat honom af goda egenska-
er, framträder oförstäldt, men utan skryt; och det
åliga hos honom visar sig blottadt på all blygsel.
Han är starkt bygd, har en utomordentlig inbillnings-
kraft och makalösa lungor. Får han fatt på er nå-
gonstädes och hans egendomlighet ej fängslar er, så
stoppar ni bestämdt fingrarna i öronen eller springer
er väg. Min Gud, hvilka förfärliga lungor!
Och ingenting liknar honom mindre, än han sjelf.
Mången gång träffar ni honom mager och infallen,
behäftad med obotlig tvinsot, skulle ni tycka; man
kan räkna hans tänder genom kindbenen. Antingen
måste han ej ha ätit på flere dagar, eller kommer
han från La Trappe.
En eller par månader efteråt möter ni honom fet
och frodig, som om han intet ögonblick lemnat en
magnats taffel, eller som om han varlt kostgängare i ett
Bernardiner-kloster. I dag slinker han förbi er med
smutsig skjorta, söndriga strumpor, nerkippade skor
och klädd i trasor; han vankar fram med sänkt huf-
vud, skygg för hvarje mötande, och man är färdig
att ropa honom an och kasta till honom en allmosa.
I morgon träffar ni honom pudrad, friserad, chaus-
serad, med ett bländande krås, förträffligen utstyrd
med ett ord; han bär hufvudet högt, ser alla rakt i
ansigtet, och ni är färdig att nästan taga honom för
en ordentlig menniska.,
Så der lefver han dag för dag, månad efter må-
nad, glad eller dyster, efter omständigheterna. Hans
första tanke, när han stiger upp om morgonen, är
att fundera ut hvar han skall få sig en middag. Efter
intagen middag spekulerar han på hvem som skall
förse honom med supe. Tanken på natten ger ho-
nom ofta nytt bekymmer. Än sträfvar han upp till
en liten vindskupa, så vida icke värdinnan, otålig
öfver obetald hyra, tagit igen nyckeln af honom; än
slår han sig ned på någon krog vid boulevarden, der
han afvaktar morgonrodnaden vid ett stycke bröd och
ett glas öl, och har han icke i fickan de 6 sous sof-
pehgar, hvilka härför i förskott affordras konom, nå,
då vänder han sig till någon sin vän bland byrku-
skarne, eller till kusken hos någon af sina mecena-
ter, som förunnar honom en plats på halmen bredvid
hästarne. Sedan stiger han upp om morgonen med det
yfviga håret fullt af lemningar efter madrassen. . Är
årstiden blid, så spatserar han hela natten omkring
på kajerna: eller i Champs Elys6es. -Med dagern visar
han sig åter i stadshvimlet, klädd från gårdagen för
i dag och stundom för hela veckan.
Jag Har känt honom sedan längre tid. Han be-
sökte ofta ett hus, der hans snille, hans talang för-
skaffat honom tillträde. Värdfolket hade en enda
dotter. Han svor på, inför fadren och modren att
dottren skulle bli hans hustru. De skrattade honom
midt i ansigtet och försäkrade honom att han var
tokig; men jag upplefde den stund, då han gjorde
som han sagt.
Han hade, Gud vet hur, nästlat sig in i några
hus, der det alltid fanns en kuvert för honom, med
vilkor likväl att han aldrig skulle tala utan lof. Ty
ibland var han mycket talträngd, och ingen fick ett
ord med i laget, det var skälet till förbudet. Der
teg han nu, och åt i förargelsen. Det var lustigt
att se honom vid dylika tillfällen, och de skalkak-
tiga fruntimren pinade honom med flit. Så snart
ban vågade bryia kontraktet och öppna munnen till
ordspråk, ropade de: nåå, Rameau! Då gnistrade hans
ögon af vild harm, cch med raseri kastade han sig
öfver rätterna.
Denna personlighet har nu blifvit gjord till
ämne för ett drama af en ung tysk medobe-
stridliga snillegåfvor. Såsom mången före
honom - gick han omkring till teaterdirektio-
nerna med sitt verk, och begge förafskedades
öfverallt mer och mindre höfligt. Han var ju
ej känd af någon. Då, berättas det, föll det
honom in att med sitt arbete gå upp till den
bekante Davison, som för tillfället gaf gäst-
roler i Berlin. Davison intogs af stycket och
genomdref dess upptagande på scenen, med
honom sjelf i titelrolen. Styckets lycka var
nu gifven, Det har sedan börjat sin rund
kring Tysklands förnämsta scener och röner
betydlig framgång. :
Och denna kan ingalunda anses oförtjent.
Stycket är visserligen icke något i sitt slag
fuliändadt drama, längt derifrån, Någon sträng
kritiker skulle kanske till och med vilja på-
stå, att det, såsom skådespel, har någon lik-
bet med bjelten sjelf, såsom menniska. Må
så vara, men mästerstycken skapas icke alla
dagar, och verkliga snilledrag, märkliga ef-
fekter innehåller stycket i alla fall. Med
skicklig hand har författaren inflätat och med
Narcisse Rameaus person sammanfogat den
namnkunniga. madame Pompadours, -hvilket
lemnar honom tillfälle: till träffande och pi-
kanta skildringar af tidens intriglif, både in-
om hofvet och sällskapsverlden. I hufvudfi-
gurens personlighet är cynismen stäld till-
räckligt i bakgrunden, för att ej stöta eller
såra. ; Fint och dramats adel värdigt är Pom-
padour tecknad, om ock något på den histo-
riska sanningens bekostnad. Premierministern
Choiseul fattas icke heller, och om hans bild
ock är något svagt och dimmigt hållen, gri-
pir han dock verksamt in i handlingen, och
skulle saknas, om han ej vore der. Det är
mycket af en modern tysk, att ha kunnat
med så lätt hand och med så pass träffande
drag teckna fransmän och den litterära sa-
long från Ludvig XV:s tid, som öppnar för-
sta akten och der Rameaus inträde är så ef-
fektrikt, der hans bannstrålar öfver cn för-
derfvad tid, hans spådom om revolutionen
göra en så skakande, för vår tids idger väl-
beräknad :verkan.; Dock kunde författaren
öfver hufvud taget ha varit något sparsammare
med sådana i ord klädda förutsägelser, så
mycket mer som han visat sig ega tillräcklig
förmåga att framstilla det tidehvarf han teck-
nar på ett sådant sätt, att händelserna sjelfva
tala profetiskt och läta åskådaren uti -dem
spana fröet till ect då ännu stundande, nu äf-
venledes förflutet, tidehvarfs katastrofer och
hvälfningar. Det är i alla händelser en lyck-
lig, man kunde säga storartad, tanke, att
framställa den i grunden ädle. och -högsinna-
de, med rika naturgåfvor utrustade, men ge-
nom en qvinnas trolöshet och låghet på villo-
vägar komne Naxcisse såsom en personifika-
tion af det: genom Pompadours och mätress-
regeringens brott ock: uselhet depraverade
Frankrike, och man måste ensamt för den-
samma öfverse med åtskilliga brister, som
erinra om ungdomens omogenhet.
Uppgiften att på Mindre teatern framställa
Narcisse Rameaus originella bild har tillfallit
hr Pousette, vid hvars recettspektakel stycket
i måndags afton uppfördes första gången. Med
en god instinkt, som oftast leder honom till
en sann uppfattning af de karakterer kan har
JA EN Sira äd 1 ITE SE ser oa a LJ Sr -. -