5å mänga sädana. : Uvenne ar Ch Sanimnansavvlilg al ädelhet och låghet, af oförnuft och sällsynt menniskovett. Begreppen heder och vanheder blandas på det mest besynnerliga vis i hans uppfattning; ty hvad naturen frikostigt förlänat honom af goda egenskaer, framträder oförstäldt, men utan skryt; och det åliga hos honom visar sig blottadt på all blygsel. Han är starkt bygd, har en utomordentlig inbillningskraft och makalösa lungor. Får han fatt på er någonstädes och hans egendomlighet ej fängslar er, så stoppar ni bestämdt fingrarna i öronen eller springer er väg. Min Gud, hvilka förfärliga lungor! Och ingenting liknar honom mindre, än han sjelf. Mången gång träffar ni honom mager och infallen, behäftad med obotlig tvinsot, skulle ni tycka; man kan räkna hans tänder genom kindbenen. Antingen måste han ej ha ätit på flere dagar, eller kommer han från La Trappe. En eller par månader efteråt möter ni honom fet och frodig, som om han intet ögonblick lemnat en magnats taffel, eller som om han varlt kostgängare i ett Bernardiner-kloster. I dag slinker han förbi er med smutsig skjorta, söndriga strumpor, nerkippade skor och klädd i trasor; han vankar fram med sänkt hufvud, skygg för hvarje mötande, och man är färdig att ropa honom an och kasta till honom en allmosa. I morgon träffar ni honom pudrad, friserad, chausserad, med ett bländande krås, förträffligen utstyrd med ett ord; han bär hufvudet högt, ser alla rakt i ansigtet, och ni är färdig att nästan taga honom för en ordentlig menniska., Så der lefver han dag för dag, månad efter månad, glad eller dyster, efter omständigheterna. Hans första tanke, när han stiger upp om morgonen, är att fundera ut hvar han skall få sig en middag. Efter intagen middag spekulerar han på hvem som skall förse honom med supe. Tanken på natten ger honom ofta nytt bekymmer. Än sträfvar han upp till en liten vindskupa, så vida icke värdinnan, otålig öfver obetald hyra, tagit igen nyckeln af honom; än slår han sig ned på någon krog vid boulevarden, der han afvaktar morgonrodnaden vid ett stycke bröd och ett glas öl, och har han icke i fickan de 6 sous sofpehgar, hvilka härför i förskott affordras konom, nå, då vänder han sig till någon sin vän bland byrkuskarne, eller till kusken hos någon af sina mecenater, som förunnar honom en plats på halmen bredvid hästarne. Sedan stiger han upp om morgonen med det yfviga håret fullt af lemningar efter madrassen. . Är årstiden blid, så spatserar han hela natten omkring på kajerna: eller i Champs Elys6es. -Med dagern visar han sig åter i stadshvimlet, klädd från gårdagen för i dag och stundom för hela veckan. Jag Har känt honom sedan längre tid. Han besökte ofta ett hus, der hans snille, hans talang förskaffat honom tillträde. Värdfolket hade en enda dotter. Han svor på, inför fadren och modren att dottren skulle bli hans hustru. De skrattade honom midt i ansigtet och försäkrade honom att han var tokig; men jag upplefde den stund, då han gjorde som han sagt. Han hade, Gud vet hur, nästlat sig in i några hus, der det alltid fanns en kuvert för honom, med vilkor likväl att han aldrig skulle tala utan lof. Ty ibland var han mycket talträngd, och ingen fick ett ord med i laget, det var skälet till förbudet. Der teg han nu, och åt i förargelsen. Det var lustigt att se honom vid dylika tillfällen, och de skalkaktiga fruntimren pinade honom med flit. Så snart ban vågade bryia kontraktet och öppna munnen till ordspråk, ropade de: nåå, Rameau! Då gnistrade hans ögon af vild harm, cch med raseri kastade han sig öfver rätterna. Denna personlighet har nu blifvit gjord till ämne för ett drama af en ung tysk medobestridliga snillegåfvor. Såsom mången före honom gick han omkring till teaterdirektionerna med sitt verk, och begge förafskedades öfverallt mer och mindre höfligt. Han var ju ej känd af någon. Då, berättas det, föll det honom in att med sitt arbete gå upp till den bekante Davison, som för tillfället gaf gästroler i Berlin. Davison intogs af stycket och genomdref dess upptagande på scenen, med honom sjelf i titelrolen. Styckets lycka var nu gifven, Det har sedan börjat sin rund kring Tysklands förnämsta scener och röner betydlig framgång. : Och denna kan ingalunda anses oförtjent. Stycket är visserligen icke något i sitt slag fuliändadt drama, längt derifrån, Någon sträng kritiker skulle kanske till och med vilja påstå, att det, såsom skådespel, har någon likbet med bjelten sjelf, såsom menniska. Må så vara, men mästerstycken skapas icke alla dagar, och verkliga snilledrag, märkliga effekter innehåller stycket i alla fall. Med skicklig hand har författaren inflätat och med Narcisse Rameaus person sammanfogat den namnkunniga. madame Pompadours, -hvilket lemnar honom tillfälle: till träffande och pikanta skildringar af tidens intriglif, både inom hofvet och sällskapsverlden. I hufvudfigurens personlighet är cynismen stäld tillräckligt i bakgrunden, för att ej stöta eller såra. ; Fint och dramats adel värdigt är Pompadour tecknad, om ock något på den historiska sanningens bekostnad. Premierministern Choiseul fattas icke heller, och om hans bild ock är något svagt och dimmigt hållen, gripir han dock verksamt in i handlingen, och skulle saknas, om han ej vore der. Det är mycket af en modern tysk, att ha kunnat med så lätt hand och med så pass träffande drag teckna fransmän och den litterära salong från Ludvig XV:s tid, som öppnar första akten och der Rameaus inträde är så effektrikt, der hans bannstrålar öfver cn förderfvad tid, hans spådom om revolutionen göra en så skakande, för vår tids idger välberäknad :verkan.; Dock kunde författaren öfver hufvud taget ha varit något sparsammare med sådana i ord klädda förutsägelser, så mycket mer som han visat sig ega tillräcklig förmåga att framstilla det tidehvarf han tecknar på ett sådant sätt, att händelserna sjelfva tala profetiskt och läta åskådaren uti -dem spana fröet till ect då ännu stundande, nu äfvenledes förflutet, tidehvarfs katastrofer och hvälfningar. Det är i alla händelser en lycklig, man kunde säga storartad, tanke, att framställa den i grunden ädle. och -högsinnade, med rika naturgåfvor utrustade, men genom en qvinnas trolöshet och låghet på villovägar komne Naxcisse såsom en personifikation af det: genom Pompadours och mätressregeringens brott ock: uselhet depraverade Frankrike, och man måste ensamt för densamma öfverse med åtskilliga brister, som erinra om ungdomens omogenhet. Uppgiften att på Mindre teatern framställa Narcisse Rameaus originella bild har tillfallit hr Pousette, vid hvars recettspektakel stycket i måndags afton uppfördes första gången. Med en god instinkt, som oftast leder honom till en sann uppfattning af de karakterer kan har JA EN Sira äd 1 ITE SE ser oa a LJ Sr -.