Grefve Puke förklärade sig dela hr Brakels åsigt att hafvet vore rätta platsen att möta Ryssland; samt bestred grefve Frölichs påstående om att endast 13,000 rdr användts till skärgårdsHlottan: Grefve Anckarsvärd ansåg inotionen i få ord innesluta en mängd stora saker, och, som tiden nu vore begränsad, ville talaren nu blott förbehålla sig att framdeles, då frågan återkommer, få upptaga den till skärskådande: Hr L. J. Hjerta hänvisade till en artikel i 19:de årgången af tidskrift för sjöväsendet, kallad svenska sjöofficerns ställning, och hvitken vore gillad af befålet, åtminstone till och med kaptensgrader nedifrån. Den ionehåller ett nödrop, icke om löneförhöjning, ty derom talas ej ett ord, utan om en reorganisation, som satte ofåcerarne i tillfälle att verksammare kunns tjena sitt fädernesland: Då häraf visade sig att anslagen, med den utsträckning flottan redan eger; ej äro tillräckliga att hälla densamma i fullt sjöfärdigt skick, och att gifva de-s officerare tillfälle att bilda sig till skicklige sjömän, så kan man finna att man ej bör lyssna till hr Brakels vidtutsväfvande planer. Hr Brakel upprepade till en del hvad han förni yttrat, att Sverge och Norge i förening kunna motstå Ryssland; om Rysslands inkräktniogsbegär, och .passande på tillfallen till anfall, då England vore sysselsatt på annat håll. Tal. ansåg att skärgårdsflottar hade gjort ofantligt mycket om den kunde försvara kusten mellan Furusund ock Södertelje, och visade genom exempel från sista kriget, att ingen enda kryssare kan våga sig ut dä ryska sjömakten beherrska: hafvet. Centralförsvaret vore att öfvergifva Stockholm, och detta vore oriktigt... Om Stockholm befästas, så är dock Norrland med alla sina positioner lemnadt ät fienden, och derför hade tal. uppfattat nödvändigbeten af en flotta, hvilken tal. genom anförande af sifferuppgifter ville visa skulle kunna mäts sig med den ryska, Hvilken scnare, om än öfverlägsen till antal, vore underlägsen i duglighet. Talaren slutade med den anmärkningen, -att då vi fordom visade oss kunna handla stort, tyckes man nu vilja inskränka sig til! att blott vilja lefva stort. Hr C. A. Mannerskantz ansåg den satsen, att man skulle möta den östra grannen på s,ö , vara den farligaste, emedan man til! följu u-saf kunde göra så stora uppoffringar att ett enda slag. iunde alldeles förstöra oss. Det vore Llättre att försvara oss inom landet och utveckla våra inre bjelpmedel, så att vl mä kunna uthärda ett anfall. Om man äfven ville aniaga drömmen om en skandinavisk union, så ville tal. dock gå inifrån och utåt, icke tvärtom, samt koncentrera vårt sjöförsvar till största möjliga duglighet. Önskligt vore att frågan om ett försvar till lands eller sjös blefve upptagen och grundligen afgjord. I referatet för sistlidne lördagsplenum å riddarhuset, rörande hr Ridderstads anmälan mot utrikes mivistern, står: förra året; bör vara: senare året. rake