Grefve Puke förklärade sig dela hr Brakels åsigt
att hafvet vore rätta platsen att möta Ryssland; samt
bestred grefve Frölichs påstående om att endast 13,000
rdr användts till skärgårdsHlottan:
Grefve Anckarsvärd ansåg inotionen i få ord inne-
sluta en mängd stora saker, och, som tiden nu vore
begränsad, ville talaren nu blott förbehålla sig att
framdeles, då frågan återkommer, få upptaga den
till skärskådande:
Hr L. J. Hjerta hänvisade till en artikel i 19:de
årgången af tidskrift för sjöväsendet, kallad svenska
sjöofficerns ställning, och hvitken vore gillad af befålet,
åtminstone till och med kaptensgrader nedifrån. Den
ionehåller ett nödrop, icke om löneförhöjning, ty der-
om talas ej ett ord, utan om en reorganisation, som
satte ofåcerarne i tillfälle att verksammare kunns
tjena sitt fädernesland:
Då häraf visade sig att anslagen, med den utsträck-
ning flottan redan eger; ej äro tillräckliga att hälla
densamma i fullt sjöfärdigt skick, och att gifva de-s
officerare tillfälle att bilda sig till skicklige sjömän,
så kan man finna att man ej bör lyssna till hr Bra-
kels vidtutsväfvande planer.
Hr Brakel upprepade till en del hvad han förni
yttrat, att Sverge och Norge i förening kunna motstå
Ryssland; om Rysslands inkräktniogsbegär, och .pas-
sande på tillfallen till anfall, då England vore syssel-
satt på annat håll. Tal. ansåg att skärgårdsflottar
hade gjort ofantligt mycket om den kunde försvara
kusten mellan Furusund ock Södertelje, och visade
genom exempel från sista kriget, att ingen enda krys-
sare kan våga sig ut dä ryska sjömakten beherrska:
hafvet. Centralförsvaret vore att öfvergifva Stock-
holm, och detta vore oriktigt... Om Stockholm be-
fästas, så är dock Norrland med alla sina positioner
lemnadt ät fienden, och derför hade tal. uppfattat nöd-
vändigbeten af en flotta, hvilken tal. genom anfö-
rande af sifferuppgifter ville visa skulle kunna mäts
sig med den ryska, Hvilken scnare, om än öfverläg-
sen till antal, vore underlägsen i duglighet. Talaren
slutade med den anmärkningen, -att då vi fordom vi-
sade oss kunna handla stort, tyckes man nu vilja in-
skränka sig til! att blott vilja lefva stort.
Hr C. A. Mannerskantz ansåg den satsen, att man
skulle möta den östra grannen på s,ö , vara den far-
ligaste, emedan man til! följu u-saf kunde göra så
stora uppoffringar att ett enda slag. iunde alldeles
förstöra oss. Det vore Llättre att försvara oss inom
landet och utveckla våra inre bjelpmedel, så att vl
mä kunna uthärda ett anfall. Om man äfven ville
aniaga drömmen om en skandinavisk union, så ville tal.
dock gå inifrån och utåt, icke tvärtom, samt koncen-
trera vårt sjöförsvar till största möjliga duglighet.
Önskligt vore att frågan om ett försvar till lands el-
ler sjös blefve upptagen och grundligen afgjord.
I referatet för sistlidne lördagsplenum å riddarhu-
set, rörande hr Ridderstads anmälan mot utrikes mi-
vistern, står: förra året; bör vara: senare året.
rake