schweiziska förbuudsregeringen, göra det af
intresse att närmare taga i betraktande de
försvarskrafter, öfver hvilka Schweiz i hän-
delse af ett krig kan disponera. Detta ämne
förtjenar att vid t:llfälle särskilt utredas med
afseende :derpå, att den schweiziska militär-
författningen jemte den gotländska national
beväringsinrättningen synes utgöra de före-
dömen, efter hvilka en svensk folkbeväpning
med tillräcklig styrka, att under alla förhål-
landen kunna uppträda med utsigt att kunna
försvara vårt land under en kamp på lif och
död, skulle kunna bildas. Vi meddela till
en början följande ur en tysk tidning häm-
tade öfver sigt af. Schweiz stridskrafter, hvaraf
a Ämnner att intet land i Europa kan i för-
båxtande till folkmängden uppställa en så stor
och välväpnad försvarsstyrka, då på samma
gång intet europeiskt land så föga tryckes
af utgifter för försvarsväsendet.
Det är bekant, att artikeln 13 i förbundsförfatt-
ningen förbjuder förbundet att hålla stående trup-
per, och att det äfven är förbjudet de särskilta kan-
tonerna att, utan förbundsstyrelsens medgifvande,
hafva en stående trupp af mer än 300 man. Dock
är Schweiz i besittning af en stark militärstyrka i
händelse af inträdande fara. Den af kantonernas
kontingenter bildade förbundshären utgöres af den
till 3 procent af hela befolkningen uppgående linie-
armön och den 1!, procent starka reserven. Om
nöden- kräfver, förfogar förbundet äfven öfver kan-
tonernas öfrige stridskrafter, alltså öfver hela det
vapenföra manskapet. År 1840 blef förbundshären
faststäld till 64,019 man och ett landtvärn af obestämd
styrka. I liniearmån finnas 700 -man sappörer
och pontonierer, hvilket utgör ungefär samma pro-
portion som i tyska förbundshären. Vidare: 50,449
man infanteri vid . kompanierna och 1415 man i
bataljonsstaberna, fördelade i 75 bataljoner af
kompanier hvardera, af hvilka alltid 2 äro jä-
gare. Samtliga infanteriet utgör , af hela hä-
ren. Med studsare beväpnade skarpskyttar utgöra
4200 man i 42 kompanier, alltså !; af hären. Ar-
tilleriet uppgår. till. 4977 man, fördelade på kompa-
nier, samt 796 man oindelt trossmanskap och 5426
trosshästar. Den egentliga artillerikåren, indelt i 44
kompanier, står under en särskilt inspektör. Artilleri-
pjesernas antal är 304, deribland 16 tolf- och 76
sexpundigar, 24 tolfpundiga haubitser och 160 reserv-
pjeser. Samtliga artilleriet utgör !,,:del af hären,
medan det vid de tyska armöerna utgör !,,:del. Om
sålunda den schweiziska förbundshären ingalunda är
svag i artilleri och ganska stark i skarpskyttar, detta
så kallade lilla artilleriet, så är den deremot svag i
kavalleri, emedan detta endast utgör 1504 man, och
således förhåller. sig till hela förbundshären som 1
till 43, medan det vid de tyska armeerna utgör !,
af numerären. Men också synes kavalleri vara all-
deles oumbärligt för ett bergsland, och har dessutom
genom uppfinningen af gevär med stor skottvidd för-
lorat mycket af vin vigt. Med förbundskontingen-
terha och reserven är dock ingalunda hela massan
al disponibla stridskrafter på långt när betecknad.
Nästan alla kantonerna kuana förfoga öfrer en långt
starkare militär än sin kontingent. Efter regeln
blir den vapenföre schweizaren vid aderton år re-
kryt, inträder vid tjugo år i verklig tjenst och går vid
trettio år öfver till landtvärnet, ur hvilket ban först
vid femtio år utgår. Sålunda var det möjligt, att
år 1838, då ett angrepp hotade från! Frankrike, det
lilla Genf ensamt kunde uppebålla en väl beväp-
nad och organiserad trupp af 6664 milissoldater, och
Waadt ett proportionsvis lika stort antal.
föiögsta förvaltnings- och verkställande myndighe-
ten för schweiziska krigsväsendet är förbundsrådet.
Staben utgöres af ett antal öfverstar och öfverste-
löjtnanter, bland hvilka förbundet, vid ett uppbud af
minst 24,000 man, utser en öfrerbefälhafvare, hvil-
an då bär titeln generals, För undervisningen i
fortifikation, artilleri- och kavallerivapnet drager för-
bundet försorg, och med afseende härå äro för hela
Schweis vissa militärdistrikter och vapenplatser fast-
stälda: Vidare skall förbundet ombesörja bildandet
af instruktörer äfvensom den högre militära under-
visningen öfverhufvud, och för detta ändamål är en
läroanstalt inrättad i Thun. Under öfverinseende at
en förbundsstabsofficer fortgår undervisningen här
åtta månader om året, i vissa grenar äfven längre.
Dessutom hålles i och för den likformiga under-
visningen: i de särskilta vapnen, hvartannat år
ett fjorton dagars öfninsläger för 3—4000 man
i en bestämd ordningsföljd. För öfrigt åligger
inöfvandet af milisen de särskilta kantonerna
i enlighet med det af förbundet antagna tjenstgö-
rings- och exercisreglemente. För vapen, ammuni-
tion och öfrig utrustning hafva de särskilta kanto-
nerna att sörja. Men öfningstiden skulle vara. för
kort för vänjandet vid tukt och ordning, inöfvandet
i vapnens bruk och militärisk samverkan, så vida
icke, enligt den gamla folkseden, förberedande öf-
ningar föreginge. De i vidsträcktaste omfång in-
förda, ordning och systematisk kraftanvändning be-
främjande turnöfningarne, de med passion bedrifna
målskjutningarne, de i de flesta städer existerande, af
skolungdomen bildade så kallade kadettkårer, i
hvilka gossen från 10 år öfvas i alla soldatens ålig-
ganden, ända från förpostjensten till manövrering i
elden — allt detta är en god förskola för inträdet i
hären och bidrager mycket att göra vapnet, i stället
för en börda, till en lust för schweizaren. Framför
allt är dei:ia fallet med studsaren. De hvartannat
år hållna skjutfestårna äro de ojemförligt vigtigast
och mest storartade folkfesterna, och i hvilka kär-
nan af befolkningen dels medelbart dels omedelbar:
deltager. Här bedrifvas skjutöfningarne med den
yttersta sorgfällighet och nogrannaste beräkning, och
de, som i täflingastriden visat sig som de bästa skyt-
tarne, äras af hela folket, liksom fordom segrarnc
vid de Olympiska spelen. Sålunda får man icke upp-
skatta antalet af de skarpskyttar, hvilka Schweiz
förmår uppställa, efter det för förbundshåren be
stämda förbållande; och man går säkerligen iek:.
för låogt om man antager, att förbundet i nödfa!
skölle kunna uppställa mer än 20.000 förtråföig:
beväpnade ocb inöfvade skarpskyttar och derigenom
i ganska betydlig grad föröka sina försvarskrafter.
Redan 1840 uppskattades af satatistikerna de ful:
ständigt organiserade trupperna till 126,000 man,
aemligen 1050 man genimanskap, 10,050 man ar-
tilleri och CCR 100000 Må oe kavalleri, 8600
skarpskyttar man linioisfanteri. Dertil:
räknade man 64,000 man icka fullständigt organi
esradt, dels Mdre men ännmn tjenstbart, dels yngre
och önmin ifeko enrolleradt manskap. Deriblarc
funnos många, som icke egde vapen, men ocks:
ett stort antal skickliga och bepröfvade skyttar.
Beträffande vapenförrådet, så funnos nämde år, uton.
de i manskapets egna händer befintliga, af der
sjelfve anskaffade eller dem af staten anförtrodda vs-
pen, i kantonernas tyghus omkring 60,000 infanteri-
gevär, 300 studsare och 670 artilleripjeser af groi
kaliber. Af de sistnämde kunde 200 användas sor:
fältartilleri ech ungefär lika många som positions
styeken. Sedermera har, till följd af Sonderbunds
kriget, krigsväsendet undergått väsentliga förbättrin-
gar. Enligt förbundsrådets berättelse om -förslage:
till en ny militärorganisation, hade kantonerna å:
1849 ända till 361 pjeser utöfver det till kontingen
terna erforderliga antalet. Äfven de öfrige vapen-
förråderna bafva betydligt förökats, och kan Schweiz
Afverhufvynd. med de öfverallt införda skjutöfningarn: