schweiziska förbuudsregeringen, göra det af intresse att närmare taga i betraktande de försvarskrafter, öfver hvilka Schweiz i händelse af ett krig kan disponera. Detta ämne förtjenar att vid t:llfälle särskilt utredas med afseende :derpå, att den schweiziska militärförfattningen jemte den gotländska national beväringsinrättningen synes utgöra de föredömen, efter hvilka en svensk folkbeväpning med tillräcklig styrka, att under alla förhållanden kunna uppträda med utsigt att kunna försvara vårt land under en kamp på lif och död, skulle kunna bildas. Vi meddela till en början följande ur en tysk tidning hämtade öfver sigt af. Schweiz stridskrafter, hvaraf a Ämnner att intet land i Europa kan i förbåxtande till folkmängden uppställa en så stor och välväpnad försvarsstyrka, då på samma gång intet europeiskt land så föga tryckes af utgifter för försvarsväsendet. Det är bekant, att artikeln 13 i förbundsförfattningen förbjuder förbundet att hålla stående trupper, och att det äfven är förbjudet de särskilta kantonerna att, utan förbundsstyrelsens medgifvande, hafva en stående trupp af mer än 300 man. Dock är Schweiz i besittning af en stark militärstyrka i händelse af inträdande fara. Den af kantonernas kontingenter bildade förbundshären utgöres af den till 3 procent af hela befolkningen uppgående liniearmön och den 1!, procent starka reserven. Om nödenkräfver, förfogar förbundet äfven öfver kantonernas öfrige stridskrafter, alltså öfver hela det vapenföra manskapet. År 1840 blef förbundshären faststäld till 64,019 man och ett landtvärn af obestämd styrka. I liniearmån finnas 700 -man sappörer och pontonierer, hvilket utgör ungefär samma proportion som i tyska förbundshären. Vidare: 50,449 man infanteri vid . kompanierna och 1415 man i bataljonsstaberna, fördelade i 75 bataljoner af kompanier hvardera, af hvilka alltid 2 äro jägare. Samtliga infanteriet utgör , af hela hären. Med studsare beväpnade skarpskyttar utgöra 4200 man i 42 kompanier, alltså !; af hären. Artilleriet uppgår. till. 4977 man, fördelade på kompanier, samt 796 man oindelt trossmanskap och 5426 trosshästar. Den egentliga artillerikåren, indelt i 44 kompanier, står under en särskilt inspektör. Artilleripjesernas antal är 304, deribland 16 tolfoch 76 sexpundigar, 24 tolfpundiga haubitser och 160 reservpjeser. Samtliga artilleriet utgör !,,:del af hären, medan det vid de tyska armöerna utgör !,,:del. Om sålunda den schweiziska förbundshären ingalunda är svag i artilleri och ganska stark i skarpskyttar, detta så kallade lilla artilleriet, så är den deremot svag i kavalleri, emedan detta endast utgör 1504 man, och således förhåller. sig till hela förbundshären som 1 till 43, medan det vid de tyska armeerna utgör !, af numerären. Men också synes kavalleri vara alldeles oumbärligt för ett bergsland, och har dessutom genom uppfinningen af gevär med stor skottvidd förlorat mycket af vin vigt. Med förbundskontingenterha och reserven är dock ingalunda hela massan al disponibla stridskrafter på långt när betecknad. Nästan alla kantonerna kuana förfoga öfrer en långt starkare militär än sin kontingent. Efter regeln blir den vapenföre schweizaren vid aderton år rekryt, inträder vid tjugo år i verklig tjenst och går vid trettio år öfver till landtvärnet, ur hvilket ban först vid femtio år utgår. Sålunda var det möjligt, att år 1838, då ett angrepp hotade från! Frankrike, det lilla Genf ensamt kunde uppebålla en väl beväpnad och organiserad trupp af 6664 milissoldater, och Waadt ett proportionsvis lika stort antal. föiögsta förvaltningsoch verkställande myndigheten för schweiziska krigsväsendet är förbundsrådet. Staben utgöres af ett antal öfverstar och öfverstelöjtnanter, bland hvilka förbundet, vid ett uppbud af minst 24,000 man, utser en öfrerbefälhafvare, hvilan då bär titeln generals, För undervisningen i fortifikation, artillerioch kavallerivapnet drager förbundet försorg, och med afseende härå äro för hela Schweis vissa militärdistrikter och vapenplatser faststälda: Vidare skall förbundet ombesörja bildandet af instruktörer äfvensom den högre militära undervisningen öfverhufvud, och för detta ändamål är en läroanstalt inrättad i Thun. Under öfverinseende at en förbundsstabsofficer fortgår undervisningen här åtta månader om året, i vissa grenar äfven längre. Dessutom hålles i och för den likformiga undervisningen: i de särskilta vapnen, hvartannat år ett fjorton dagars öfninsläger för 3—4000 man i en bestämd ordningsföljd. För öfrigt åligger inöfvandet af milisen de särskilta kantonerna i enlighet med det af förbundet antagna tjenstgöringsoch exercisreglemente. För vapen, ammunition och öfrig utrustning hafva de särskilta kantonerna att sörja. Men öfningstiden skulle vara. för kort för vänjandet vid tukt och ordning, inöfvandet i vapnens bruk och militärisk samverkan, så vida icke, enligt den gamla folkseden, förberedande öfningar föreginge. De i vidsträcktaste omfång införda, ordning och systematisk kraftanvändning befrämjande turnöfningarne, de med passion bedrifna målskjutningarne, de i de flesta städer existerande, af skolungdomen bildade så kallade kadettkårer, i hvilka gossen från 10 år öfvas i alla soldatens åligganden, ända från förpostjensten till manövrering i elden — allt detta är en god förskola för inträdet i hären och bidrager mycket att göra vapnet, i stället för en börda, till en lust för schweizaren. Framför allt är dei:ia fallet med studsaren. De hvartannat år hållna skjutfestårna äro de ojemförligt vigtigast och mest storartade folkfesterna, och i hvilka kärnan af befolkningen dels medelbart dels omedelbar: deltager. Här bedrifvas skjutöfningarne med den yttersta sorgfällighet och nogrannaste beräkning, och de, som i täflingastriden visat sig som de bästa skyttarne, äras af hela folket, liksom fordom segrarnc vid de Olympiska spelen. Sålunda får man icke uppskatta antalet af de skarpskyttar, hvilka Schweiz förmår uppställa, efter det för förbundshåren be stämda förbållande; och man går säkerligen iek:. för låogt om man antager, att förbundet i nödfa! skölle kunna uppställa mer än 20.000 förtråföig: beväpnade ocb inöfvade skarpskyttar och derigenom i ganska betydlig grad föröka sina försvarskrafter. Redan 1840 uppskattades af satatistikerna de ful: ständigt organiserade trupperna till 126,000 man, aemligen 1050 man genimanskap, 10,050 man artilleri och CCR 100000 Må oe kavalleri, 8600 skarpskyttar man linioisfanteri. Dertil: räknade man 64,000 man icka fullständigt organi esradt, dels Mdre men ännmn tjenstbart, dels yngre och önmin ifeko enrolleradt manskap. Deriblarc funnos många, som icke egde vapen, men ocks: ett stort antal skickliga och bepröfvade skyttar. Beträffande vapenförrådet, så funnos nämde år, uton. de i manskapets egna händer befintliga, af der sjelfve anskaffade eller dem af staten anförtrodda vspen, i kantonernas tyghus omkring 60,000 infanterigevär, 300 studsare och 670 artilleripjeser af groi kaliber. Af de sistnämde kunde 200 användas sor: fältartilleri ech ungefär lika många som positions styeken. Sedermera har, till följd af Sonderbunds kriget, krigsväsendet undergått väsentliga förbättringar. Enligt förbundsrådets berättelse om -förslage: till en ny militärorganisation, hade kantonerna å: 1849 ända till 361 pjeser utöfver det till kontingen terna erforderliga antalet. Äfven de öfrige vapenförråderna bafva betydligt förökats, och kan Schweiz Afverhufvynd. med de öfverallt införda skjutöfningarn: