— De senast ankomna tyska tidningarne äro öfverfylda med aktstycken rörande de stridigheter, som Preussen och Österrike yppat med Danmark. . Man känner nu så väl Preussens som Österrikes svar på det vidlyftiga memorandum, som danske utrikesministern nyligen afgifvit rörande helstatsförfattningens tillkomst samt de holstein-lauenburgska domänangelöägenheterna.. Danska regeringen hade uti nämde memorandum sökt ådagalägga, att den vid oktrojeringen af helstatsförfattningen hade uppfylt de löften, som blifvit gifna de båda: tyska stormakterna, samt att specielt ett framläggande af helstatsförfattningen för hertigdömenas ständerförsamlingar icke skulle baft någonting att betyda, emedan deras medverkan i alla händelser skulle ha inskränkt sig till att afgifva ett betänkande, då det hade stått regeringen fritt att utan något af. seende härpå fatta sitt beslut; derjemte sökte danska regeringen göra klart att domänsakerna alltid före 1848 varit betraktade såsom en monarkiens gemensamma angelägenhet, hvilken aldrig hört under provinsständernas kompetens. Härpå har Preussen svarat tämmeligen barskt, att den knappast skulle förestält sig, att datska regeringen skulle betrakta en författning med rådgifvande ständer såsom endast en tom. form, och att i alla händelser hade danska regeringen mot slutet af 1851 lofvat tillfredsställa den fordran, att vid monarkieris förestående organisation försorg skulle dragas derom, att de särskilta landsdelarne genom lämpliga institutioner skulle intaga sin tillbörliga ställning i ett helt, der ingen del var den andra underordnad, (Här framskiner klart den fordran, att hertigdömena, som icke räkna 2;.af den folkmängd, som egent liga Danmark bar, skulle inom helstatsrepresentationen ha tillsammans lika många representanter, som det egentliga konungariket.) Preussen råder danska regeringen såsom en vän, att söka träffa någon öfverenskommelse med hertigdömenas ständer; ty endast derigenom kan det tyska förbundet komma ur den obehagliga nödvändigheten att taga i öfvervägande hvad som till följd af dess rätt och plikt fordras af detsamma under förhandenvarande omständigheter,. Den österrikiska noten är mindre utförlig, och i formen något höfligare än den reussiska, men går ut på ungefär detsamma. Den förklarar, att Holsteins och Lauenburgs författningar, enligt en förpliktelse, som Danmark iklädt sig till de tyska makterna, endast genom medverkan af deasa hertigdömens provinsständer kunna fogas in i monarkiens nya organism, och att det säkraste medlet till-att gifva denna en bestämd afslutning är attförhandla med dessa hertigdömens provinsständer om helstatsförfattningen, och hotar att kabinetterna i Wien och Berlin, om danska regeringen icke gör detta, skola bringa saken inför förbundsdagen. Man får nu äfven i de tyska bladen käönnedom om ett ganska kuriöst dokument, nemligen den depesch, hvarmed danska utrikesministern gebeimerådet Scheel beledsagat danska regeringens utförliga memoire. Hr Scheel försäkrar här, att han vid ledningen af sin minister ständigt varit stolt af att hålla sig för ögonen och begagna såsom rättesnöre de råd, som baron Manteuffel hade den godheten att gifva mig till påskyndandet af vårt författningsverk, då jag i November 1854 gjorde hohom min uppvaktning,, samt betecknar påståeridet om klagomål ifrån Holstein såsom ogrundadt, då dessa endast förskrifva sig från ridderskapet och det af riddarne dominerade Kiel. Hvad domänerna angår, så bebådar han ett lagförslag, som skall framläggas för nästa riksråd, enligt hvilket försäljning af dominer endast