— De senast ankomna tyska tidningarne äro
öfverfylda med aktstycken rörande de stridig-
heter, som Preussen och Österrike yppat med
Danmark. . Man känner nu så väl Preussens
som Österrikes svar på det vidlyftiga memo-
randum, som danske utrikesministern nyligen
afgifvit rörande helstatsförfattningens tillkomst
samt de holstein-lauenburgska domänangelöä-
genheterna.. Danska regeringen hade uti näm-
de memorandum sökt ådagalägga, att den vid
oktrojeringen af helstatsförfattningen hade upp-
fylt de löften, som blifvit gifna de båda: ty-
ska stormakterna, samt att specielt ett fram-
läggande af helstatsförfattningen för hertigdö-
menas ständerförsamlingar icke skulle baft
någonting att betyda, emedan deras medver-
kan i alla händelser skulle ha inskränkt sig
till att afgifva ett betänkande, då det
hade stått regeringen fritt att utan något af.
seende härpå fatta sitt beslut; derjemte sökte
danska regeringen göra klart att domänsakerna
alltid före 1848 varit betraktade såsom en
monarkiens gemensamma - angelägenhet, hvil-
ken aldrig hört under provinsständernas kom-
petens. Härpå har Preussen svarat tämmeli-
gen barskt, att den knappast skulle förestält
sig, att datska regeringen skulle betrakta
en författning med rådgifvande ständer såsom
endast en tom. form, och att i alla händel-
ser hade danska regeringen mot slutet af
1851 lofvat tillfredsställa den fordran, att vid
monarkieris förestående organisation försorg
skulle dragas derom, att de särskilta landsde-
larne genom lämpliga institutioner skulle in-
taga sin tillbörliga ställning i ett helt, der
ingen del var den andra underordnad, (Här
framskiner klart den fordran, att hertigdömena,
som icke räkna 2;.af den folkmängd, som egent
liga Danmark bar, skulle inom helstatsrepresen-
tationen ha tillsammans lika många representan-
ter, som det egentliga konungariket.) Preussen
råder danska regeringen såsom en vän, att söka
träffa någon öfverenskommelse med hertigdö-
menas ständer; ty endast derigenom kan det
tyska förbundet komma ur den obehagliga
nödvändigheten att taga i öfvervägande hvad
som till följd af dess rätt och plikt fordras
af detsamma under förhandenvarande omstän-
digheter,. Den österrikiska noten är mindre
utförlig, och i formen något höfligare än den
reussiska, men går ut på ungefär detsamma.
Den förklarar, att Holsteins och Lauenburgs
författningar, enligt en förpliktelse, som Dan-
mark iklädt sig till de tyska makterna, endast
genom medverkan af deasa hertigdömens pro-
vinsständer kunna fogas in i monarkiens nya
organism, och att det säkraste medlet till-att
gifva denna en bestämd afslutning är attför-
handla med dessa hertigdömens provinsständer
om helstatsförfattningen, och hotar att kabinet-
terna i Wien och Berlin, om danska regerin-
gen icke gör detta, skola bringa saken inför
förbundsdagen.
Man får nu äfven i de tyska bladen käön-
nedom om ett ganska kuriöst dokument, nem-
ligen den depesch, hvarmed danska utrikes-
ministern gebeimerådet Scheel beledsagat dan-
ska regeringens utförliga memoire. Hr Scheel
försäkrar här, att han vid ledningen af sin
minister ständigt varit stolt af att hålla sig
för ögonen och begagna såsom rättesnöre
de råd, som baron Manteuffel hade den
godheten att gifva mig till påskyndandet
af vårt författningsverk, då jag i Novem-
ber 1854 gjorde hohom min uppvaktning,,
samt betecknar påståeridet om klagomål
ifrån Holstein såsom ogrundadt, då dessa
endast förskrifva sig från ridderskapet
och det af riddarne dominerade Kiel. Hvad
domänerna angår, så bebådar han ett lagför-
slag, som skall framläggas för nästa riksråd,
enligt hvilket försäljning af dominer endast