STOCKHOLM, den 28 Nov.
Den af hr grefve Gösta Posse väckta,
på ett annat ställe i bladet införda motion om
kapitalisering af grundräntorna, för att deri-
genom bereda tillgång för byggande a? jern-
vägar, är en af de mest genomgripande, som
i senare lider framkommit, och skulle, om den
kunde genomföras, leda till ett i flera--hän-
seenden märkligt både statsekonomiskt, finan-
cielt och politiskt resultat. - Vi skulle visser-
ligen önska att, i afseende på verkställigbe-
ten, motionären något närmare utvecklade sin
tanke, emedan vi befara, att i annat fall den
icke kommer att vinna gehör. Men detta
hindrar 5sa icke att med tillfredsställelse för-
nimma, att tanken blifvit framkastad såsom
ett öfverläggningsämne hos rikets ständer.
Att den finner mänga motståndare och kom-
mer att lifligt bekämpas, i synnerhet å den
konservativa sidan, kan man taga för afgjordt.
Den innefattar. emellertid ett bevis på att, när
man envisats att bestrida en förenkling eller
förvandling af grundskatterna från persedlär
till penningar, en åtgärd, som har den obeö-
stridligaste rättvisa för sig och som egentli-
gen icke skulle rubba någonting af det be
stående, så bar man just derigenom blottstält
sig för ett förslag, som går ut på ingenting
mindre än att afskafa all grundskatt. Det
verkande motivet för en sådan åtgärd bli
starkare, i samma mån grundskatten är ojemn,
fluktuerande, och i förhållande till den pri-
vilegierade jorden mera tryckande genom
höjda förvandlingspriser — och detta fort-
far naturligtvis så länge den icke utgår en-
samt i penningar. Det var också detts
som komiterade för skatteförenklingen före-
slogo år 1847, som statsutskottet tillstyrkt vid
porlande riksdag och som då biträddes af
rgare- och bondestånden. Om beslutet här:
om blifvit rikets ständers och konungens, så
hade troligen någon fråga om kapitalisering
af dessa räntor icke uppstått kanske ännu på
50 år. Nu kan den icke undvikas på annat
sätt, än att grundskatterna komma att utgö-
ras med en fix penningeränta.
Det kommer således an på hvilket alterna-
tiv må finnas vara förenadt med minsta svå-
Tighet vid verkställigheten och största fördel
för det allmänna. I ena fallet är det täm-
meligen klart; att de ännu fortfarande perse-
delräntornas förvandlande till penningeskatt
vore en ganska lätt operation; i det andra kan
det icke nekas, att den af grefve Posse före-
slagna metod är ganska sinrik, för att på en
gång bereda tillgång till ett betydligt stats-
kapital för att dermed utföra de nyttiga och
fruktbringande jernvägsanläggningarne, utan
att behöfva allt för hårdt anlita det alltid
mer eller mindre äfventyrliga statsskuldssy-
stemet, och att på samma gång emancipera
jorden från tryckande bördor samt bereda en
rättvis och länge yrkad likhet i beskattning.
Vi tveka ej att uttala den öfvertygelsen, att
det senare vore det mest rationella, ehuru
vi derföre icke blunda för de många svårig-
heter, som måste möta vid utförandet. Nö-
got vore emellertid alltid vunnet; om frågan
blefve vid denna riksdag åtminstone så myc-
ket bearbatad, att rikets ständer kunde afre-
geringen begära en fullständig utredning till
en blifvande riksdag, då äfven under tiden
det stora antal fastighetsegare, som äro i frå-
gan intresserade, kunde få tillfälle att när-
mare begrunda saken och bestämma sin tanke
derom.