STOCKHOLM, den 28 Nov. Den af hr grefve Gösta Posse väckta, på ett annat ställe i bladet införda motion om kapitalisering af grundräntorna, för att derigenom bereda tillgång för byggande a? jernvägar, är en af de mest genomgripande, som i senare lider framkommit, och skulle, om den kunde genomföras, leda till ett i flera--hänseenden märkligt både statsekonomiskt, financielt och politiskt resultat. Vi skulle visserligen önska att, i afseende på verkställigbeten, motionären något närmare utvecklade sin tanke, emedan vi befara, att i annat fall den icke kommer att vinna gehör. Men detta hindrar 5sa icke att med tillfredsställelse förnimma, att tanken blifvit framkastad såsom ett öfverläggningsämne hos rikets ständer. Att den finner mänga motståndare och kommer att lifligt bekämpas, i synnerhet å den konservativa sidan, kan man taga för afgjordt. Den innefattar. emellertid ett bevis på att, när man envisats att bestrida en förenkling eller förvandling af grundskatterna från persedlär till penningar, en åtgärd, som har den obeöstridligaste rättvisa för sig och som egentligen icke skulle rubba någonting af det be stående, så bar man just derigenom blottstält sig för ett förslag, som går ut på ingenting mindre än att afskafa all grundskatt. Det verkande motivet för en sådan åtgärd bli starkare, i samma mån grundskatten är ojemn, fluktuerande, och i förhållande till den privilegierade jorden mera tryckande genom höjda förvandlingspriser — och detta fortfar naturligtvis så länge den icke utgår ensamt i penningar. Det var också detts som komiterade för skatteförenklingen föreslogo år 1847, som statsutskottet tillstyrkt vid porlande riksdag och som då biträddes af rgareoch bondestånden. Om beslutet här: om blifvit rikets ständers och konungens, så hade troligen någon fråga om kapitalisering af dessa räntor icke uppstått kanske ännu på 50 år. Nu kan den icke undvikas på annat sätt, än att grundskatterna komma att utgöras med en fix penningeränta. Det kommer således an på hvilket alternativ må finnas vara förenadt med minsta svåTighet vid verkställigheten och största fördel för det allmänna. I ena fallet är det tämmeligen klart; att de ännu fortfarande persedelräntornas förvandlande till penningeskatt vore en ganska lätt operation; i det andra kan det icke nekas, att den af grefve Posse föreslagna metod är ganska sinrik, för att på en gång bereda tillgång till ett betydligt statskapital för att dermed utföra de nyttiga och fruktbringande jernvägsanläggningarne, utan att behöfva allt för hårdt anlita det alltid mer eller mindre äfventyrliga statsskuldssystemet, och att på samma gång emancipera jorden från tryckande bördor samt bereda en rättvis och länge yrkad likhet i beskattning. Vi tveka ej att uttala den öfvertygelsen, att det senare vore det mest rationella, ehuru vi derföre icke blunda för de många svårigheter, som måste möta vid utförandet. Nögot vore emellertid alltid vunnet; om frågan blefve vid denna riksdag åtminstone så mycket bearbatad, att rikets ständer kunde afregeringen begära en fullständig utredning till en blifvande riksdag, då äfven under tiden det stora antal fastighetsegare, som äro i frågan intresserade, kunde få tillfälle att närmare begrunda saken och bestämma sin tanke derom.