behäftad med torröta. Brist på sättpotates förutses. —— EEE Bref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 21 November. Vi hafva i dessa dagar härstädes haft ett litet extra studenttåg midti November månad; för öfrigt icke så alldeles litet och hvars betydelse jag menar icke bör underkännas. Som ni vet, hade härifrån utgått en inbjudning till Lund om deltagande i en -konsert, hvilken danska studentföreningen ämnade gifva till förmån för sin bygnadsfond. Svaret härpå ha varit en påhälsning af icke mindre än 72 lundsstudenter, alla samtliga unga män, et cantare pares et respondere parati Konserten, hvilken i måndags egde rum i Casinos stora sal (för aftonen proppfull af åhörare), var i alla afseenden af en sällsynt storartad natur och skulle i Tyskland utan tvifvel blifvit kallad med det magnifikare namnet musikfest: Kören utgjordes inalles af öfver 120 sångare, och programmet af icke mindre än 22 eller 23 särskilta numror; de stycken, som föredrogos, voro dels äldre (af Kuhlau, Heffner, Bellman, Rossini), dels nyare (af Hartmann, Wennerberg, O. Lindblad, Udden, C.J. Hansen, Gade m. fl.) Den pre cision, hvarmed de särskilta numrorna utfördes, erhöll, zom jag tror, ett alldeles odeladt bifall, och många stycken måste på publikens högljudt uilkännagifna önskan gifvas dacapo. Glanspunkten af det hela var onekligen slutnumret, det gamla )Vikingasäten, som a! lundensarne gafs med: ett lif, en stolthet och jag ville nästan säga en entusiasm, som ovilkorligen meddelade sig åt hela auditoriet och väckte en fullkomlig fanatismo. -Koönserten öppnades med en ny sång af Ploug (till musik af Hartmann), kallad: Vi flygtig Svende; en liten präktig bit, sådan man frå: denne mästare inom genren är van att erhålla; den utfördes af tvenne vexelkörer och gjorde, äfven den, en ypperlig verkan. Jag sänder er den, för det fall att Aftonbladet har plats til ett utförligare meddelande af hvad tillifrågavarande yngsta studentmöte hörer. E3Efter konsertens slut samlades lundastudenterna med sina vänner samt åtskilliga andra cives academici (till ett antal af inalles 300 personer). på Skydebanen till ett gladt gille (i Tyskland skulle det hetat ett Zweckessen mit Liedertafel!). Afvexlande med sång, mycket sång, ännu mera sång, höllos här bortåt ett helt tjog tal och toaster, för hvilka mni.: tidningarne från platsen: finner en detaljerad redogörelse. Som ni lätt kan tänka er, voro dessa af mycket blandadt innehåll och olika färg, några humoristiska och -studentiska, andra rörande sig kring tämmeligen allmänna ämnen i icke mindre allmänna ordalag, andr gående mera direkt in på speciella, äfvenipoIitiska frågor för dagen. I detta sista afs-ende uttalade sig G. Rode, i sin skål för Nordens Enhet, mest oförblöommeradt, manligt och eftertryckligt, i det han uttalade hurusom den hittills så mycket omordade andliga förbindelsen .mellan de. trenne norden: riken icke här kunde blifva hvadden borde. så framåt ej em politisk förening ginge förut; han omnämde alltså det gamla temat och gjorde den -politiska unionen till vilkor för den andliga; denna skål mottogs med stort jubel. Hauch uttalade sig i nästan enahanda syftning, ehuru icke fullt så tydligt och rakt på saken; Ulausen : måbända likaså, ehurv det här fordrades att läsa mellan raderna. Med stor och allmän. acklamation emottog: den underrättelsen; som -efter ett enskilt bre gafs af mag. Schwan från Lund (i ett längre och lifligt föredrag om det önskvärda i de nordiska universiteternas allt innerligare anslutande till hvarandra), att en motion nys: blifvit i svenska borgareståndet väckt om anslag till stipendier åt svenska studenter at! besöka det danska universitetet (jag har, i förbigående, ännu ej i.-edra referater sett antecknad någon dylik motion, men förmodar att saken bar sin riktighet), och det lider intet tvifvel, att nu ett liknande förslag kommer att göras vid riksdagen här. En politisk skåbaf annan art, än den förutgående, men hvilken ioke mindre gjorde furore, var konsul.A. Hages, för alt af de 13 författningar. hvilka för närvarande finnas i norden (är dette exakt, o himmel!), den danska helstatsförfatiningen. måtte vara den, som först, enligt ett RR skulle dö. En annan, min: re gudlös önskan, som återupprepades i fle:: af talen, var den, att de nordiska studentbesöken måtte blifva tätare än hittills, om än mindre skals; en tillstädesvarande norsk stu dent, Björnstjerne-Björnsen, yttrade sig i dette