STOCKHOLM, den 27 Nov. Den hittills rådande ovissheten derom, huru långt regeringen ärnade gå i det förslag om utvidgad trosfrihet, som man till följd af konungens yttranden i trontalet kan vänta framlagdt för ständerna vid denna riksdag, bar nu blifvit undanröjd. Det officiella bladet meddelade i går, att H. M. konungen under den 21 dennes infordrat högsta domstolens utlåtande öfver följande: Förslag till Författning, angående en utvidgad religionsfrihet, hvarigenom stadgas som följer: 1:o Första kap. 3 missgerningsbalken och senare punkten i I kap. 2 kyrkolagen, rö: rande straff för den, som från vår rätta evangeliska lära affaller och till annan trosbekännelse öfvergår, varda till all kraft och verkan upphäfda, äfvensom till följd häraf 7 kap. 4 ärfdabalken upphört att vara gällande; skolande, i händelse någon vill ur svenske kyrkan utträda och icke låter sig genom sir själasörjares förmaningar och undervisning derifrån afrådas, han om sitt utträdande ho; pastor i den församling han tillhör göra anmälen för anteckning i kyrkoböckerna och. intilldess sådan anmälan skett, vara skyldig att i kyrkligt hänseende ställa sig till efterrättelse de för svenska kyrkans medlemma; gifna föreskrifter. v 2:0 Med ändring af 1 kap. 4 missgerningsbalken och upphäfvande af hvad för öfrigt varit stadgadt om ansvar för villfarande lärosatsers utspridande, skall nämde lagrum erhålla följande lydelse: föpHvar, som annorstädes än inom sådan församling, hvilken icke tillhör svenska kyrkan. noffeutligen framställer eller på annat sätt utsprider lärosats, som mot den rena evangeliska lärans grundsanningar stridande är, straffes med böter från och med etthundra till och med femhundra daler, eller med fängelse från och med två månader till oct med ett år. Beträdes någon, som till prest i svenska kyrkan antagen är, med villfarande lärosatsers predikande eller utspridande. ansvare som för embetsfel, ExÅtal för villfarande lärosatsers utspridande må likväl ej ega rum mot annan än den. som till prest i svenska kyrkan antagen är. med mindre konungens justitiekansler, efter erhållen underrättelse om saken och des: sammanhang, förordnat om åtalets anställandes Har utspridandet skett genom tryckt skrift, gälle hvad derom i tryckfrihetslagen s8ägs. Ti3:o Den, som genom öfvertalande söker förmå: någon till affall från svenska kyrkan. eller genom bedrägliga medel, hotelser eller löften om timliga fördelar lockar någon till! sådant affall, vare, der gerningen ej efter annan lag är belagd med högre straff, förfallen första gången till böter från och med etthundra till och med trehundra riksdaler riksmynt, och hvarje gång det oftare sker till fängelse från och med två månader till och med ett år. 4:0 Barn af föräldrar, som äro svenska kyrkans medlemmar, skall anses samma kyrka tillhöra och uppfostras i den rena evangeliska läran, ändå att föräldrarne, efter barnets födelse, till annan trosbekännelse öfvergå; har, efter: äktenskapets ingående, blott endera af makarne till annan troslära öfvergått, vare om alla barn, som i det äktenskap födas, Tag som nu är sagdt. ö Församlingarnes kyrkoråd åligger att hafva tillsyn derå, att hvad om barns uppfostran sålunda blifvit stadgadt, utaf föräldrar och målsmän iakttages, . Har någon af föräldrar eller målsmän fått sig anförtrodt att uppfostra eller undervisa barr, som: tillhör svenska kyrkan; och bibringar uppfostraren eller färaren, under utöfningen afsådant uppdrag, barnet-annan religionstro, än som med den rena evangeliska läran öfverensstämmer, vare förfallen till enahanda ansvar, som i 3 momentet sägs. 5:o I de delar, hvaruti förändring genom denna författning ej skett, skall hvad redan stadgadt är rörande: främmande trosförvandter fortfarande tjena: till efterrättelse och ega tillämpning jemväl på de svenska undersåtare. som från statskyrkan sig skilja. Ej må någon på grund af sin trosbekännelse kunna. anses frikallad från efterlefnad af rikets gällande lagar.Tillstädjer honorna ej hans troslära att aflägga i lag föreskrifven ed, då sådant erfordrag, och är ej derom särskilt stadgadt, förordne konungen, sedan högsta domstolen blifvit hörd, HKuru förfaras bör. 6:0 Rättigheten för svenska kyrkans medJemmar att äfven utom den offentliga gudstjensten sammankomma till gemensamma ändaktsöfningar skall vära fri och obehindrad, så vidt vid sådan sammankomst ej något företages; som mot lag eller sedlighet stridandeär, eller eljest allmän ordning störer; och wvarder i följd häraf kongl. plakatet den 12 Januaril 1726: mot: särskilta. religionssammandkomster till all kraft och verkan upphädt tillika med öfriga i samma äfne meddelade föreskrifter. Ej må. dock vid sammankomst för religionsöfning, som sker under annän än vederbörande presterskaps omedelbara ledning och ej är att hänföra till enskilt husandakt, tiliträde vägras presterskapet i församlingen eller I den öftentliga myndigheten i orten eller staden, hvilken :sistnämde myndighet, vid inträffad olaglighet:eller gordning, eger att, der så nödigt anses, sammankomsten upplösa. Ej heller må så beskaffad searomankomst, som nu sagdt är, utan särskilt tillstånd hållas å den) tid offentlig gudstjenst i församlingen förrät-1 tas, vid påföljd af böter från och med femnes