Operan Kung Karls Jagt. Denna opera, som redan en tid varit under inöfning på kopgl. teatern, kommer såsom det förljudits, att derstädes för första gången uppföras Oscarsdagen, den 1 December. Då ett allmännare intresse är fåstadt vid detta arbete, torde några korta, förutskickade upplysningar derom icke vara ovälkomna för allmänheten; i Denna opera har kommit hit till oss omedelbart från landet på andra sidan om Bottniska viken. Musiken dertill är komponerad af den förut vid kungliga hofkapellet härstädes anstälde, såsom en utmärkt fiolspelare bekante hr Fredrik Pacius, hvilken, numera naturaliserad finne, eger de största förtjenster om musikens idkande på senare tid i Finland. Ämnet för operans libretto är fullkomligt svenskt och till en del hämtadt ur de gamla historiska minnenas gömma. Handlivgen försiggår vid slutet af Karl XI:s minderårighetstid under en jagtresa, som han företagit till de Åländska darne, och konungen sjelf, enkedrottning Hedvig Eleonora, Krister Horn, m. fl. uppträda deruti.: Våren 1852 blef operan under lifligt bifall gifven i Helsingfors utaf en förening af amatörer. Den var då i väsentlig mån lämpad efter det slags musikaliska tillgångar, som vid utförandet der stodo. komponisten till buds. Senare, då fråga blef väckt om operans upptagande på kungliga teaterns: scen i Stockholm, blef den betydligt omarbetad och tillökt. med nya musikaliska numror, synnerligast solosaker, och går således nu, till en del såsom. ett. nytt arbete, för första gången öfver en offentlig seen. Öfverhufvud skall operan dock ännu såsom ursprungligen) i början, mer än fallet vanligen. är med nyare tidens operor, vara stäld på körer. Innehållet af libretton, som är författad af Z. Topelius, densamme som skrifvit det härstädes så många gånger gifna skådespelet: Efter femtio år, är i korthet följand : Konungen, åtföljd af sin moder, enkedrottning Hedvid Eleonora, samt sin guver, nör, Krister Horn, har begifvit sig till Åland för att jaga. I hans svit hafva medföljt Gustaf Gyllenstjerna och åtskilliga. andra unga adliga herrar. På en jagt, just då konungen skulle fälla en ståtlig elg, den han uppspårat, blir denne fäld af en osynlig skytt, som väl okänd undkommer, men hvilken, om han ertappas, enligt då gällande jagtstadgar, är hemfallen åt döden. Denne skytts, Jonathan från Föglö, fästmö, en skön fiskarflicka vid namn Leonora, i hvilken den unge sextonårige monarken sjelf är svärmiskt betagen, upptäcker ofrivilligt för en af konungens hofmän sin fästmans olycksbringande bandling. De söka derefter båda att fly, men Jonathan igenkännes, fängslas och bortföres för att undergå sin dom, men benådas särskilt af konungen för sin fästmös skull, hvilken nemligen såväl en gång förut räddat konungens lif, då hans båt höll på att kantra, som sedan frälsat bonom ifrån att falla ett offer för en politisk komplott. Ty vid sidan af den omnämda jagtoch kärleksintrigen försiggår en annan af politisk natur, i hvilken Gyllenstjerna är ledaren och hvaruti hrr Banår, Wachtmeister, Oxenstjerna m. fl. deltaga. Missnöjd med enkedrottningens och Krister Horns förmyndare regemente, uppkastar Gyllenstjerna planen att genasi förklara konungen för myndig. Han hoppas dervid att, sedan han krossat sina egna medsammansvurna, ensam bli den herrskande i den unge och barnslige monarkens ställe, hos hvilken han dessutom lyckats göra sig ansedd såsom en trogen -vän: För detta ändamål ämnar Gyllenstjerna låta förklädda röfvare anfalla konungen, under det denne, sjelf förklädd går omkring bland folkhvimlet på en marknad. Så snart han blifvit bortförd, skulle Gyllenstjerna och hans folk rusa fram och befria honom, påstå att ban för närvarande endast vore omgifven af förrädare, samt föreslå, att han genast måtte förklaras myndig. Derpå, tillägger han åt sina kamrater, med Karl och Ålands folk i yra, till StockHolm tåga vi att Sverge styra., Komplotten lyckas emellertid blott till hälften och tillintetgöres af Leonora; som upptäckt den, då horn under ett. .oväder tagit sin tillflykt i Kastellholms ruiner och der osedd åhört de sammansvurnes öfverläggningar,