del och näringar m. m. — Författaren, som redan genom att benämna de tvenne förenade skandinaviska rikena tillsammans för svenska mouarkien. ådagalögger sin äfven förut kända uppfattniog af Sverges och Norges inbördes ställning, yttrar sig med mycken skärpa om missförhållandena i unionen, men erkänner i ett tillägg, att i de nyligen nedsatta fyra ko: mitgerna kraftiga åtgärder blifvit vidtagna, för att afhjelpa dessa roissförhållanden. I det rent historiska påträffår man en och annan blunder. Så talar författaren t. ex. sid. 178 om en skog vid namn Ofvanskog, som i 12:te århundradet skulle utgjort gränsen mellan svenska väldst och Norrlands obeboddatrakter, — et: svårt missförstående af det gamla uttrycket Ofvanskog, för att beteckna länderna norr om Kolmården och Tiveden. Svenska väldet sträckte sig för öfrigt i 12:te årbundradet öfver den ansenliga del af Norrland, som då benämdes Helsingjaland. Författaren berättar äfven i sin öfversigt af Svergeslandvinhingar och förluster, att Pommern och Riigen genom en traktat 1815 blefvo öfverlemnade till Preussen emot en summa af 3Y. millioner preussisk kurant; då det dock är väl kändt, att dessa länder 1814 afstodos åt Danmark, och att det var sistnämde land, som: 1315. öfverlemnade :dem åt Preussen moi Lauenburg och en zumma penningar. Dylik: oegentligheter och lapsus calami anmärkas endast såsom en missprydnad för ett i a: mänga andra hänseenden förtjenstfullt arbete . Tredje delen kommer att omfatta de återstående europeiska staterna, och vi hoppas att den skall följa denna del med ett kortar: mellanskof, än det som egt rum mellan den första och den andra. ER, — Af A. A. Afselä Svenska Folkets Sagohäfder har åttonde delen utkommit, omfattande tredje afdelningen af Wasasagan: eller Sigismunds och Karl den niondes regeringstid. — Af Talis Qvalis öfversättningar af Byrons poetiska berättelser har nyligen det 8:de häftet utkommit innehållande: Ön eller Chri stian och hans kamrater (The Island or Chri stiån and his comrades). Med vanlig talent har den svenske skalden återgifvit denna på de skönaste och mest intagande bilder rika tafla från Söderbafvet, till grund för hvilken författaren lagt kapten Blighs. bekanta äfventyr, och der man derföre finner scene! af myteri och blodiga strider, men fäfver gentemot dessa episoder från civilisationens skuggsida tillika ser naturlifvet i dess sorglösa frihet, skildradt på ett poetiskt och naift satt och representeradt genom den hänförande gestalten af diktens hjeltinna Neuka. — Dragsmarks kloster och sagan om Axel och Valborg är titeln på en nyligen af vår bekante fornforskare A. E. Holmberg utgifven brorchyr, i hvilken författaren redogör för de historiska underrättelser man har om Dragsmarks kloster i Bohuslän och de vid detta ställe fästade sägnerna om Axel och skön Valborg, hvilka gifvit Oehlenschläger ämne till sitt herrliga sorgespel. Den sista murlemningen af Dragsmarks Marieekyrka lärer ha nedrasat 1845, men ännu valfärdar kringliggande orters allmoge till den plats, som varit vittne till Valborgs lidanden och uppoffringar och der ännu fortlefver en folkvisa, som innehåller ej mindre än 200 verser, med omqvädet: Men lyckan hon vänder sig ofta. om. Författaren meddelar den melodi, på hvilken denna visa sjunges i Dragsmarksdalen. — Af Minnen från Gripsholm, fosterländska dikter af. Herman Bjursten,. har. andra delen i dessa dagar utkommit. Under rubriken Lennart Torstenson sammanfattar författaren 22 dikter, dels i romansform, dels dialogiserade, hvilka hufvudsakligen röra sig kring Torstensons bedrifter, men äfven till en del behandla andra samtida hbjeltedater, så att till och med en särskilt vacker sång egnas åt minnet af Danmarks hjeltekonung, den fjerde Kristian. Utom denna cykel: innehåller boken: Maria Eleonoras flykt, en dramatiserad skildring i sexton scener, hvari handlingen är förlagd på Gripsholm.