är att förblifva stilla och låtsa likgiltighet. Jag
Kar hört att många engelsmän upphört att
visa än hofvet efter den olycksaliga fem-
tonde Maj. Ni får icke göra detsamma. Låt
ingen .misstänka ert ogillande af regeringen.
Visa er vid hofvet, besök alla regeringen till-
gifna kretsar, hör fångarne förtslas och smädas
utan att ens blinka med ögonen. Gif akt på
allt som föregår. Ni kan sålunda blifva i
tillfälle att lemna mig några nyttiga upplys-
ningar, Detta är det enda sätt, hvarpå ni för
Därvarande kan tjena er vän, min sida
skall ingenting underlåtas, och jag skall gifva
er del af hvarje ömständighet, som kan för-
tjena er uppmärksamhet.n
Den redogörelse, som sttachn aflade om
detta möte, förminskade betydligt Luocys fröjd.
Försigtighetens och erfarenhetens föreskrifter
voro alltför mycket i strid mot hennes feber-
aktiga otålighet att försätta Antonio i frihet,
och den person, som kunde predika om tid
och tålamod, under det att en kär vän var
fängalsd på gränd af en svår anklagelse, kunde
icke annat än beskyllas för ljumbet. Hon
lydde likväl rådet ait visa rig vid hofvet och
ltaga i sällskapslifvet. Då hon sålunda blef
etöndrati att sjelf döma om arten af den
sinnesstämning, som i allmänhet var rådande
mot de olycklige fångarne — då hon dagli-
gen hörde aktade och upplyste män smä-
as som lönnmördare — då hon dagligen hörde
mer än antydas, att det vore hög tid att en
gång för alla göra slut på sådant otyg — då
representanten för en stör makt, hos hvilken
hon försigtigt hörde sig föridettaämne, svarade,
att, som han icke hade något slags inflytande på
neapolitanska kabinettets beslut, han icke kunde
framställa en begäran, vid hvilken troligen
icke något afseende skulle fästas — då Lucy
kom underfund med;gsllt detta, 8, och först
å, var hon benägen att erkänna den persons