är att förblifva stilla och låtsa likgiltighet. Jag Kar hört att många engelsmän upphört att visa än hofvet efter den olycksaliga femtonde Maj. Ni får icke göra detsamma. Låt ingen .misstänka ert ogillande af regeringen. Visa er vid hofvet, besök alla regeringen tillgifna kretsar, hör fångarne förtslas och smädas utan att ens blinka med ögonen. Gif akt på allt som föregår. Ni kan sålunda blifva i tillfälle att lemna mig några nyttiga upplysningar, Detta är det enda sätt, hvarpå ni för Därvarande kan tjena er vän, min sida skall ingenting underlåtas, och jag skall gifva er del af hvarje ömständighet, som kan förtjena er uppmärksamhet.n Den redogörelse, som sttachn aflade om detta möte, förminskade betydligt Luocys fröjd. Försigtighetens och erfarenhetens föreskrifter voro alltför mycket i strid mot hennes feberaktiga otålighet att försätta Antonio i frihet, och den person, som kunde predika om tid och tålamod, under det att en kär vän var fängalsd på gränd af en svår anklagelse, kunde icke annat än beskyllas för ljumbet. Hon lydde likväl rådet ait visa rig vid hofvet och ltaga i sällskapslifvet. Då hon sålunda blef etöndrati att sjelf döma om arten af den sinnesstämning, som i allmänhet var rådande mot de olycklige fångarne — då hon dagligen hörde aktade och upplyste män smäas som lönnmördare — då hon dagligen hörde mer än antydas, att det vore hög tid att en gång för alla göra slut på sådant otyg — då representanten för en stör makt, hos hvilken hon försigtigt hörde sig föridettaämne, svarade, att, som han icke hade något slags inflytande på neapolitanska kabinettets beslut, han icke kunde framställa en begäran, vid hvilken troligen icke något afseende skulle fästas — då Lucy kom underfund med;gsllt detta, 8, och först å, var hon benägen att erkänna den persons