fskilt af kronan erhålles; och till detia pris
af 6 rdr 32 sk. kan markegångspriset icke
någonsin påräknas nedgå.
4:0 Att också i följd af dessa förhållanden
befälets löner i allmänhet öfverstigit de i 1833
års lönereglering bestämda belopp, vid en del
regementen, ibland ända till 20 procent.
5:o Att så väl på grund af hvad i 3:dje
punkten anföres, som på de grunder, hvilka vid
den skedda skatteförenklingen blifvit följda,
och de höga markegångar, som å de bibe-
hållna räntepersedlarne kunna föreses, allde-
les icke, vid beräkningen under 10 år, ge-
nom denna skatteförenklingsanstalt, någon
förlust, såsom orätt uppgifves, blifver rege-
mentena tillskyndad, hvilket äfven i fjol
visat sig vid jemförelse mot föregående år.
Genom den så kallade dagsverksräntans ut-
görande i ständiga penningar har ännu ingen
förlust tillkommit, och om det sker, som ej
är troligt, måste den bli obetydlig, då marke-
gångarne derå hittills i allmänhet varit något
högre än ortens pris, och denna ränta i all-
mänhet icke uppsagts eller i flera fall icke
kunnat efter författningarne uppsägas till ut-
görande in natura.
6:o Att befälet vid alla indelta regementen
bar högst ringa tjenstgöring, en del i allmän-
het ofta blott några veckor om året under
mötena; att det högre befälets löner i allmän-
het äro tillräckliga, vissa ovanligt höga; att
såväl dessa, som de öfriga kunna bo, en del
på sina boställen, oeh alla på landet, derlef-
nadskostnaden är ringare (många bo icke
inom kompaniernas stånd). Deras lefnadskost-
nad är utan jemförelse derföre mindre än be-
fälets vid garnisonsregementena, som måste bo
i städer och der uppehålla sig.
7:0 Att det lägre befälet, hvilkas löner egent-
ligen anses ringa, har tillfälle till särskilta bi-
förtjenster, såsom stabschefer, officerare och
adjutanter hos militärbefälbsfvarne i militär-
distrikterna , vid landtmäteriet, telegrafinrätt-
ningar, triangelmätningar, väg- och vatten-
bygnader, korrektionsbus, krigsakademien.
Karlsborg, Marieberg, ångbåtar, ångbrännerier
jernvägar, arrenden, förvaltningar af jordbruk
m. m., derigenom de, som behöfva det för
sin bergning, kunna göra sig särskilt inkomåt;
och att särdeles de yngre af detta befäl ofta
bo hos föräldrar, slägtingar och vänner inom
den ort, der det regemente är förlagdt hvartill
de höra, och af hvilken anledning de dervid
biträda, såsom följd hvaraf deras lefnadskost-
nad är mindre; och
8:o Att militärer (vid afskedstagandet jemte
sina pensioner) vanligen äfven erhålla alla
bättre post och tulltjenster, äfvensom tjenster
vid cellfängelser, regementsskrifvare- och rege-
mentskommissaretjenster.
9:o Om regeringen i öfrigt ville förskoha
militären från de ofta förekommande uniforms-
förändringarne, skulle dess löner bli mera
tillräckliga.
Att hela indelta armens lönetillgångar skulle
sammanslås till en gemensam summa och se-
dan, med vissa behöfliga undantag, fördelas
lika emellan alla regementen, såsom man sett
föreslås, dertill är visserligen flere skäl, såsom
medförande lika löneförmåner för alla grader,
och således rättvisa dem emellan, då det är
allt för väl kändt, huru olika löberna äro i
lika grader vid olika regementen. Men denna
billiga och för em lämplig lönereglering nö-
diga åtgärd fruktar insändaren kraftigt mot-
arbetas från flera håll, så att den för närva-
rande mera är att önska, än hoppas. Någon
jemkving regementena emellan i denna del
måste dock bli af nöden. — Att fråntaga det
befäl boställen, hvilket enligt sista löneregle-
ring dermed är försedt, synes ur flera skäl,
som äro allmänt kända och således icke be-
höfva upprepas, icke vara lämpligt, men väl
att frånskilja regementena de öfriga boställena,
som äro utarrenderade, låta arrendena ingå till
kronan och af kronofogdarne uppbäras, samt
regementena i stället få en kontant summa, sva-
rande möt boställenas afkastning för hvarje
år ). Derigenom slippa regementena sin
besvärliga befattning dermed. De regemen-
tena anslagna heramansräntor och kronotionde
borde äfven på lika sätt ingå till kronan;
regementena få i stället af kronan kontanta
anslag till det belopp, räntorna och tionden
för året utgjorde. Dessa kontanta belopp
skulle af befälet, såsom af andra tjenstemän,
få lyftas qvartalsvis i landtränteriet, de 3:ne
första qvartalen efter hvad beloppet utgjort
för sista qvartalet det föregående året. Rege-
mentsskrifvaretjensterna blifva derigenom öf-
Parga. ma och deras löner kunde vid regemen-
tenas aflöning användas. På denna föraustalt-
ning skulle regementena vinna. En närmare
värdering och uppskattning af de för befälet
bibehållna boställen, der den för 1833 års löne-
regleriog verkstälda befunnits felaktig, lärer
på flere ställen vara af nöden.
Att alla de regementena anslagne bostäl-
len, hemmärsräntor och kiönotionde innefatta
begrepp af det vigtiga indelningsverket, såsom
) Det rätta vore visserligen, att dessa boställen
skatteförsåldes, såsom ock af en år 1828 nedsatt
komite för militära löneregleringen lärer föresla-
gits. Härigenom finge väl icke regementena den
I tillökning i arrendena deraf, som vid nya arrenden
eljest möjligen skulle uppkomma; men den blefve
väl numera icke synverligen stor, och det finnesi
öfrigt intet skäl, hvarför tjenstemän med boställen,
hemmansräntor och kronotionde skola, mera än
tjenstemän med bestämda löner, få lönerna till-
ökade genom högre arrenden och högre marke-
gångar. Förf:s anm.
Red. föreställer sig, att det i detta, liksom i an-
dra fall, alltid är bäst att göra det rätta, och att
det af insändaren här såsom sådant vitsordade för-
slaget följaktligen förtjenar företräde framför det
ofvanför i texten förordade; hvilket äfven öfverens-
stämmer med den åsigt, som flera gånger varit i Af-
pa