STOCKHOLM, den 21 Nov.
Vi fästa våra läsares uppmärksamhet på
nedanstående uppsats om den ifrågasatta all-
männa lönetillökningen för militären, författad
af en man, som är grundlig kännare af vårt
indelningsverk och har mångårig erfarenhet
af dithörande ärendens handläggning.
På senare tider har i allmänna tidningar
och annorstädes artiklar varit införda, för att
ådagalägga angelägenheten och rättvisan sf
en allmän lönetillökning för militären vid
nu pågående riksdag och derigenom bereda
framgång deråt. I dessa uppsatser har man,
för att söka vinna sitt syftemål, äfven, som
vanligt i dylika fall, i vissa delar afvikit från
sanna förhållandet ), och det är jemväl der-
om insändaren nu vill upplysa, Jemte det han
i frågan i allmänhet går att yttra några ord.
Att befälet vid garnisonsregementena, ar-
tilleriet och flottan behöfver lönetillökning i
åtskilliga, särdeles de lägre graderna, dertill
synes fullt skäl. De äro i mera jemn tjenst-
göring, nödgas bo i städer, och deras lefnads-
kostnad är derföre större. Men då böra ock
lönerna för tjenstemännen vid civilstaten i
vissa städer, i synnerhet Stockholm, på sam-
ma grund förhöjas. Likaså synes insändaren
högst rättvist, att vid extra kommenderingar
utom regementenas stånd, såsom vid korrek-
tionsinrättningarne i Stockholm, Malmö,
Kungsholmen, Waxholm och andra ställen,
befälet och äfven truppen erhålla sådan af.
löning, att de utan egen uppoffring kun
fullgöra dessa till en del emot förr tillkom-
na kommenderingar; och insändaren kan
icke annat än förundra sig öfver, att derna
rättvisa icke dem redan vederfarits. Att åter
indelta armöns befäl skulle nu tilldelas allmän
löneförhöjaing, inser insändaren icke vara be-
höfligt och billigt, och det ur följande skäl:
1:o Att afkastningen af de boställen, som
vid tjensterna få innehafvas, i allmänhet är
lågt beräknad, och genom bättre skötsel och
verkstälda förbättringar efter hand stiger. Ock-
så utvisa allmänneligen beloppen af arrendena
af dem bland dessa boställen, com indelnings-
hafvarne icke sjelfva bruka, utan bortarren-
derat på sin tjenstetid eller vissa år, att de
öfverstiga det belopp hvartill de äro i lönen
beräknade. Skulle någonstädes befinnas och
kunna visas, att afkastningen ej till detta be-
lopp uppgår, borde jemkning t visserligen i
detta afseende ega rum genom fyllnad från
Arrendesumman af de boställen, som befälet
icke sjelf får begagna. .
2:o Attafkastningen af de sistnämda boställe-
na, som äro utarrenderade vanligen på 30 å 25
år, efter hand stigit betydligt utöfver hvad
i löneregleringen 1833 är påräknadt, och sti-
ger än vidare i mån af nya arrenden derå.
Å större delen af dessa boställen äro, sedan
jöneregleringen 1833 verkstäldes, nya arren-
len ingångne, och efter hand sker det å de öf-
ige, derigenom ökad inkomst till lönefonden
veredeg,
3:0 Att så väl den regementena anslagna
tronotionde, som den spanmål, hvilken är
nbegripen under de åt regementena upplåtna
emmansräntor, är i löneregleingen beräknad
ill blott 6 rdr 32 sk. bko tunnan, hälften råg
ch hälften korn, ett pris, som i allmänhet racd
omkring V, understiger medelmark ängen för
le sista 10 åren, forsellönen oberäknad, som
) I en artikel i 7:de häftet af Erigsvetenskapsaka-
demiens tidskrift anföres t. ex. följande: Genom
dön af rikets ständer beslutado skattejemkningen
har indelta armåns befäl för sina räntor och kro-
notionden dels förlorat den så kallade uppsägnings-
rätten, dels erhållit kontant lösen af naturapro-
dökter efter 10 års medelpriser. Minskningen i
dessa inkomster lirer i följd häraf vid åtskilliga
regementen utgöra 15-— 20 proc., vid andra ända till
50. Endast på dagsvorkslåsen göra några regementen
omkring 1800 rår årlig förlust.