konung, som man visserligen ännu ej lyekats isolera från sitt folks hjerta, men väl i andra förhällanden isolera nästan så mycket möjligt är, samt å andra sidan af en minister, hvilken alltmera isolerar sig sjelf från alla sant folkliga elementer på samma gång den icke ens bar den skenbara förevändningen af en högre vilja att ställa framför sig, — ty konung Fredrik VII måste rättvisligen hål:as fri för hvarje misstanka att ega sitt personliga uttryck i ministeriet Andra; — detta förhållande är i sanning icke sådant, att statens välfärd och framtida borgen kunna sägas ligga 1 händerna på en stark makt. Och under detta passar Tyskland på. Må den,som har lynne dertill, lugna sig så godt han kan; för den, hvars politiska temperament icke är nog lyckligt att kunna taga dagen som den kommer, ställer det sig som en oemotsäglig sanning, att aldrig har Danmark varit mindre väl rustadt för att kunna med framgång bemöta den gamle lurande ovännen söderom FEidern, än 1 närvarande stund. öENi finner af dagens tidningar, att ministeriet Andre-Scheel nu verkligen äfven uttagit det andra steget till sanktionerande af le fait accompli och återinsatt prins Ferdinand i hans krigiska befattning som kommenderande general i Sällands militärdistrikt. Jag skall bär icke för ögonblicket ingå i polemik med någon rörande ministerens rätt till denna åtgärd, men jag nödgas upprepa hvad jag tillförene yttrat med anledning af prins Kristians inkallande i geheimestatsrådet, att åtgärden. sjelf innebär diverse, som väl skulle kunna gifva äfven främmande makter något att tänka på. Mången kan här i verlden ha rätt till mycket, strängt taget, utan att det för det första är i hv-rje ögonblick rätt klokt att begagna den, och utan att et för det andra mi betraktas som så sirdeles besynnerligt, om eo främmande stager det mindre väl uppn, att den begagnas just i det el:er det gifna ögonblicket elle: i de eller de gifna relationerna till åtskilligt annat. Huruvida nu denna åsigt, såsom ett äradt blad härstädes behagat kail: det, är komisk eller något annat, beror pi tycke och smak, och jag skall lemna denna fråga alldeles derhän; deremot förmodar jag, att Aftonbladet skall, rörande en annan anmärkning af samma ärade danska organ, vara med mig fullt enigt deri, att, så framt man, genom att sålunda med något missbilligande röra vid prins Kristians eller prins Ferdinands personer, skulle skrämma mången bort från den skandinaviska tanken, detta icke cgentligen bör väcka någon särdeles oro å min eller er sida, enär det slags skandinaver, hvilka af sådant låta afskräcka sig från tillslutningen till en stor framtidsid, väl i sjelfva verket just icke äro bundsförvandter att söka så synnerligt envist hålla qvar. S. B.