leransen på andra ställen. Deremöt 55 INEra fAlAG tolerätt som den svenska; och tal. frågade hvarest stora förföljelsernå äro. Han skulle önskat bortga straffbestämmelserna, men visste ej huiu då måt skulle ernås. Hr P. RB. Tersmeden: Då den andliga verksamhet, fit genom den förändrade redaktionen blifvit satt i ället för asdliga skrifter, ejkunde uppenbara sig nat än i ord, trycks eller uttsladt, ansåg tal. moonen i dess nuvarande skick egentligen åsyfta en skränkning i talfriheten, hvilken åter redan vore er än tillräckligt kringskuren genom konventikelakatet, hvars dagar han hoppades nu snart vara iknade. Ville ej motsätta sig remiss af mötionen, vär denna ej bok tafligen stod. i strid med tryck-ihetslagen, eburti möjligen innebärande ett kringående bf densamma, och tinder sådana förhållanden en dyrbara yttranderätten ej finge gväfvas. Ansåg otionen för öfrigt vara både för tidigt och för sent sckt. För tidigt, emedan man kunnat afvakta den tlofvade kongl propositionen, och måhända äfven ryckfrihetsförordningens föreslagna dislokation; för ent, emedan dess syften mera öfv erensstämde med e åsigter, hvilka 1726 gjorde sig gällande, än med e sutidäre opinioner, som nu hunnit genomtränga änkesätten: Hr L. Hjerta fann remiss ej kunna vägras, sedan lt som rör tryckta skrifter, i ordalagen uteslutits r motionen; men ansåg denna till syftningen icke less mindre grundlagsvidrig. Uttrycket andlig verkamhet är så elsst skt, att derunder kan förstås hvad om helst, och att göra all sådan för lekmän bero: nde af presterskapets tillåtelse vore en uppenbar inkränkning af grundlagen. Ville icke sätta motionärens oda afsigt i fråga, till och med utan att motionären ,ehöft åberopa sina vakor och böner eller framvisa ina två finger på bibeln eller försäkra att han icke kall sticka sanningens svärd i stidone — vackra etoriska figurer, som må lemnas i sitt värde, men beisa intet. Hurt förhöll det sig med sanningen I te jemförelser hr Tham gjort mellan toleransen i Sverge och andra länder? Han har uppdragit några hemska målningar på katolska förföljelser, och sålana felas visst icke, orm mån vill gå tillbaka till in jvisitionens annaler; men såsöm bevis att sådane ej heller såknas i Sverge, citerade tal., utöm hvad som är kändt onmi irrläriges landförvisning, att fall inom sår lutherska kyrka kunnat intraffa, då en person, för det han läst brudvigseln öfver sin egen dotter, med hennes fästman blifvit ksstad i fängelse; och en annan för samma förbrytelse dömd till tre års fästning. Har detta skett för tvåhundra eller för ett hundra år sedan? Nej, det är blott en månad gammalt, och båda finnas ännu i fängelset. När en far jäst brudvigseln öfver sin egen dotter, så är det klart att han icke dermed velat begå ett gåckeri, utan trott sig handla rättmätigt efter sin tro. Här må således vara en villfarelse, men är icke ett brott; och månne förföljelsen i dessa fall är mindre än den som träffat makarne Madiai i Florens, hvilka häktades för det de spridt bibeln, öfver hvilken behandling dock hela Europa varit upprördt? Tal. ansåg slutligen att de anmärkningar, som. hår blifvit tramstälda mot motionen, fulit: rättfärdigade hans (hr Hjertas) yttrande i förra plenum, att den är katolsk till sin syftning. a Frih. Creute förklarade motionären stå i opposit:on mot sin egen kyrka, hvilken enligt sina fundamentaliagar, de symboliska böc erna, ej får använda våld och hot. Någon prested finnes ej ålagd i den heliga skrift. Motionären bade lösryckt hela sammanhanget af den heliga skrift, då han ville med våld tvinga menniskorna. — Tal. återtog sin hemställan om vägran af remiss. Frih. Carl Ad. Raab såg häruti en liten början till hvad som komma skulle, llenast detta bevijades. Nästa gång kunde begäras att få bestämma om skrifiernas innehåll. Iden vore djupt bergknad. De band, som kyrkan pålägger, ba gifvit anledning till schismerna. Det enda rätta sättet att bekämpa villomeningar, der sådane uppenbara sig, är atv ställa ord emot ord, ande emot ande. Frih. Th..Cederström förklarade intet land så intolerant som Sserge, och visade att de från Tyrolen och Schweiz anförde exempel ej mera äga tillämplighet, samt att i Ryssland, Österrike, Preussen m. fl. länder kunna statens högsta embet n beklädas at dem som ej tillhöra statskyrkan. I Sverge får intet embete beklädas af en sådan. Tal. anförde derjemte från flere håll de betydliga böter, som blifvit ålagda . ex. 8000 rår i ett härad för nattvardens avammande af lekman. Tal. frågade om det är tolerant att få tänka bvad man vill, men ej bekänna. Proestantismen vore just en protest emot tankeoch samvetstvånget. Frib. Stael v. olstein förenade sig med frih. CeJderström. Motionen remitterades till lagutskottet. Under diskussionen aflemnade statsrådet Wallensteen de i gårdagens nummer nämde kongl. propositioner. Lå Hr Arnells bordlsgda motion, att postverket skulle betagas rätt att skicka post med gästgilvareskjuts, samt att entreprenader öfverallt skulle anställas och den deraf uppkommande summa sammanslås och like fördelas på skjutsskyldige bemman, understöddes at grefve Liljencrantz och friherre af Ugglas, hvaremot Tiherrar Sprengtporten, C. A. Raab, Stael v. Holstein, Az C. Raab och hr v. Kock afstyrkie den, emedan derigenom en slags ny skattläggning uppkomme och jorden förr eller senare borde befrias från detta onus Hr Gripenstedt ansåg postverket ej utan största olä senheter nu kunva fråntagas denna rätt, men meåg.f att den borde inskränkas och högre betalas. Moiogen remitterades till ekonomiutsottet. Vid friherre C. A. Raabs motion om räntans frisifvande yttrade br Gripenstedt: denna fråga hade vid 6 riksdagar blifvit väckt, men ej särdeles understödd. -huru den vore både till princip och nytta af den aldra högsta vigt. Hvad principen angår, så bordt man ej Jemva ur sigte, att penningen icke är annat in ädia metaller, sönderstyckade och vgderbörligen stämplade. Sedelmyntet är blott en representant. som hv-d ögonblick som helst skall inlösas med silfser. De ädla metallerna äro varor, föränderlige till värde vid inköp och belåning. På samma sätt förbåller det sig med andra varors föränderliga värde, hvilket är representeradt i den byra som derför betingas t. ex. af egendom i arrendet, af hus i bushyrano. x v. Allt varuvärde betingas af tillgången och efrerfrågan. Om penningen köpes, så lemnas derför va och om varor köpas, så sker det med pehvingar. Vid belåning äro den betingade räntan och kapitalrabatten mätarne af värdet. I detta förhållande har Jagen våldsamt ingripit genom att bestämmas maximum för räntan, hvilket är lika oriktigt, som att försöka föreskrifva ett bestämdt pris på varor; försök, som visat sig orimliga. Man kan ej fordra en princips antagande såsom riktig utan undersökniog, och man har gjort den anpmärkning, att er princip kan vara i teorien riktig, men skadlig i dess praxis. Talaren ansåg att en princip, då den genom uodersökniog befunnits riktig och fullständig, kar antagas till utförande. Man bar trott sig genom er lag för penningerörelsen skydda den okunnige och enfaldige, en grundsats, som är vacker, men erinra de, buru mången häraf tagit skada, och att man bör antaga en riktig grundsa:s. Talaren visade Jagenskadliga verkan på samhället och den enskilte: huru denne ej skyddas af densamma för ocker, eom ändock fioner utvägar att preja genom förlägenbetenps begagnande till förskrifningar af högre belopp. än som verkligen erhållits, vilket vore det farligaste slag af procenteri, och genom kommissionsarfvoden, omsättningar m. m. Lagen tvingar sålunda den enskilte, att i sin förlägenhet inlåta sig i kreditaffarer der förlusten är störst, och att vända sig till mindre hederliga personer, samt åstadkommer följaktligen större olägenbet än skydd. Samhällets skada är ändu större, ty då i svåra penningetider kapitaRS TA JRR far FS a tl a mEPE LP PP PRI tt rr I Te vr Vil