ans 3,789,138 rdr rmt.
Kongl. Maj:t förblifver rikets ständers statsutskott
ed kongl. nåd och ynnest städse bevågen. Da-l lh
um ut supra.
å OSCAR va
J. A. Gripenstedt. försa
—e sidor
; sin f
Ridderskapet och Adeln. håll.
; lemr
Gårdagens plenum. ; vip
Hr C. W. V. Thams från forra plenom bord!agda jon
wotion, rörande kontroll öfver de skrifter, som al lat
raktatsällskaper utsändas genom kolporörer, och öf-l ae s
er desse kolportörers äfvensom missionärers and- I aga
iga verksamhet, föranledde ch varm diskussion. Mo- ere
ionären gjorde den förändring i sitt förslag, att om
olportör, missionär eller annan person utöfvar någon H
ndlig verksamhet, utan att af pastor och kyrkoråd sollt
afva dertill erhåliil tillstånd, ban måtte straffas en- ställ
igt Kongl. förordningen af den 7 Mars 1855 (Sakra- 300
nentallagen). tion
Grefve Liljencrantk önskade att de förvillelser, som insk
nöjligen genom kolportörers verksainbet tippkommit, j mer
nåtte rättas; men erinrade ait, då man ville åstad- plal
omma ett godt, mau e; må begagna ett sådant medel, räk!
utt motsatsen deraf uppkommer. Ett är att vilja be- 603
mpa vilfarelser; ett anpat är att dertill använda frib
obehöriga och förderfliga medel. Gud sjelf har sogt: gåe
Låter ogräset jemte h etet växa till skördetiden, på Cen
det att icke, om det ena uppryckes, det andra må mot
på samma gång uppryckas: Af historien se vi att, )äc
om des andliga utvecklingen hämmas, om sridep utlc
emellan sanningen och lögnen förhindras, deraf upp- TY
komma andligt mörker och förtryck. Talaren gjor-
de härefter en teckning af de flera länder, som låge
under prestväldet, och fann motionen i en lycklig stund
framkommen samt vara en älsklig förelöpare till den
proposition, som konungen i sitt trontal så högsin-
nadt lofvat framlägga till förändring af stadgandena
rörande religionsfriheten. Han hade hoppats att mo-
sionären skulle hafva förmått lösgöra sig från de
tyngsta bojorna af hierarkiskt förtryck, men hade
häruti misstagit sig, och kunde ej häruti se ahbat
an oblyga anspråk att vilja ordna all andlig verk-
samhet under presterna, och ett tvångsmedel att dermed
binda menniskoanden på det andliga området. Mo-
.ionären hade förklarat sig med fullt h.gn öfverlemna.
motionen åt lagutskottet, och tal. betviflade ej, att
der skulle finnas de, som med öppna armar skulle
mottaga barnet. Men det skulle derifrån ut igen i
verlden, och komme det i samma ruskiga Skepnad
tillbaka, så vore han öfvertygad, att det skulle ut-
stötas ur det samqväm, der det blifvit väckt. Den-
na rekömmendation anhöll tal. måtte få åtfölja fe-
missen.
Friherre Th. Cederström motsatte sig remiss, eme-
dan motionen äfven i sitt förändrade skick tydligen
vore stridande mot. 1 12 mom. af tryckfrihetsför-
ordningen, enligt hvilket intet hinder finnes attsjelf
eller genom andra sälja skrifter, och således icke nå-
got åläggande att inge någon förteckning derå får
ega rum. Detta vore ett vådligt ingrepp i nämde
förordning. Motionen vore obefogad till innehåll,
vådlig och illfundig till syfte, samt en gradmätare
på den gallsjuka, som hos visst folk är rådande öf-
ver K. M:ts i trontalet uttalade löfte.
Hr Tham förvånades öfver att en man med så and-
liga tänkesätt, som grefve Liljencrantz, kunde yttra,
att Gud utsått ogräset bland hvetet; och förklarade,
att motionen tillåter sjelfpröfning, men vill utestänga
dem, som utan en sådan vilja påtruga andra sin öf-
vertygelse. Enligt gällande kyrko- och allmän lag
tillåtes ingen att utan vederbörhg pröfning utöfva
någon andlig verksamhet. Motionen åsyftade att
ställa under pastors- och kyrkoråds kontroll dem, hvil-
ka framträda såsom sjelfgjorda lärare. Den half-
skymning, som är rådande, härledde sig af den je-
suitism, som älskar att verka i mörkret, mot hvilken
det embete, som motionären utöfvar ålade honom att
öppet uppträda, och hvilket kall han icke skulle sky.
Vill man ej arbeta i mörkret, utan öppet, så skulle
ett åläggande att uppge en förteckning på de böcker,
man önskade spridda, anses mycket mildt. Funnes 8
någon gallsjuka, så vore det hos papismen. Då mo-
tionen vore riktad mot inre missionärer och kolportö-
rer med andlig verksamhet, så voretalaren fullt lugn
i afseende på beviljandet af remiss. ;
Grefve Liljencrantz visste ej, om på motionären N
kunde lämpas språket: vmed seende : gon se de intet,
och med hörande öron höra de icke,, men förklara-
de sig ej hafva haft det honom tillagda yttrandet,
att Gud utsått ogräset.
Hr A. Ribbing opponerade sig mot orden: Vin och I?
vårt i motionen, för så vidt dermed skulle uttryc-
kas deras mening, som vore samlade på detta rum, js
och frånsade sig för sin del allt slags ansvar
härutinnan. Talaren vände sig derpå med sina
anmärkningar mot det föreslagna straffet enligt
lagen af den 7 mars 1855 denna sakramentallag,
som inneburit sitt eget straff deruti att icke hafva
blifvit tillämpad: Tal. vore ej så lugn, som motio-
nären, för behandlingen i utskottet; detta utskott.
som, med till en del samma ledamöter, utarbetat
nämde lag, hvilken verkat så mycken söndring inom
svenska kyrkan. Är det icke förtryck att vilja fort-
sätta i samma syfte, och att ålägga gäldande med
högsta kroppsplikt, om ej penningar finnas att böta?
Visserligen äro former nödvändiga, men vi hafva det
exemplet, att den herrligaste form ej fick försvaras
med svärd. Det är ett lagens svärd, hvilande på
böter och fängelse, som nu tillgripes. — Derföre ville
al. ge motionären rådet: stick ditt svärd i skidone
och nyttja ett bättre.
Frih. Creutz. Det tyckes, enligt motionärens åsigt,
som skulle den svenska statskyrkan vara den ensamt
saliggörande, ett anspråk, som annars den katolska
snsam förebär. Hår äro nu föreslagna två grader
sf bestraffningar, och det saknas blott den tredje:
att å båle brännas. Motionen kaster en skugga på
den svenska statskyrkan, som om denna skulle ha
uppgifvit hoppet att återföra de vilsefarande till fåra-
huset; den är äfven ringaktande mot al:mänrna opi-
aioncn och H. Maj:ts upplysta åsigter, hvilka, itron-
alet uttalade, genljuda kring helå verlden, och den
har till syfte att kring presteroa centralisera all and-
lig verksambet. Motionen innebure ett hugg. måt-
sadt emot tanke-, tal- och tryckfriheten. Tal. hade
tröst, att en ordets tjenare skulle Letänkt sig två
gånger, innan han framlagt ett dylikt förslag, som
vore i rak motsats mo: frälsarens och apos:larnes
rillvägagående, hvilket aldrig skedde med lagens
wång; cch då han var af hjertat en hatare af al
papism, prelatism och vidskepelse, samt han, då den
religiösa frågan stode på sin spets, hade velat uttala
sin mening, så hemstälde han, om vore rädd om
konstitutionens belgd, huruvida motionen kunde få
remitteras.
Frih. Th. Cederström erinrade derom, att alla de:
i allmänna lagen och kyrkolagen införda, föråldrade
stadganden i detta fall blifvit upphäfda genom tryck-
frihetsförordningen. Motionen innebure ett samvets-
tvång och vore i strid med grundlsg och all kristen-
dom. Motionären har visserligen sagt sig vilja en-
dast bekämpa wvillomeningar och sirida för ljus oeh
sanning, men medlen, ban valt, vore felaktiga.
Trodde han sig vara en ny Paulus, så hade han miss-
tagitsig; snarare vore hän en påfve. Om han påstår, att
kristendomen endast är till fiunandes inom statskyr-
kans trånga former, så saknade detta påstående all
grund. Trodde han sig vara en kristen, si skulle
han ej ha kommit fram med band på dena andliga
utvecklingen. Talaren frågade, om det vore en rid
dersman värdigt att ru yrka förslag, som kunnat
passa för 200 år tillbaka, icke nu sedan trosfrihet
blifvit införd till och med i Turkiet. Motionen vore
obefogad, då EK. M:t lofvat borttsga bindren för sam-
vets- och tankefribeten; vådlig, emedan den ger ett
sidohugg åt grundlagen; och illfundig, emedan den
under skeb af kärlek till sanning och upplysning, be-
fordrar den högsta intolerans, hvarföre talaren ej
PER RS EE NA
1-
f-