ormen under rosorna, ej heller deras rätts
känsla aå förslappad; att:de skulle vilja öf
vertaga den försktliga rol, som man uti Ja
tjenar vill tilldela dem.
Med glädje erkänna vi äfven, att en grund
lig vederläggning af så förhatliga grundsat
ser, som de uti nämde skrift framstälda, hos
cs3 redan utvått från samma stånd, inom och
på hvilket de voro ämnade att göra verkan
Med öppet visit har major Öhmann, som sjel!
på slagfältet mer än en gång luktat krutrök
och på nära håll kunnat iakttaga den blinde
lydnadens lyckliga följder. uppträdt, samt ut
den ofvannämda broschyren med den väl valdes
titeln Afven jag tjenar , på ett ädelt, värdig
och segrande sätt bekämpat de uti Jag tje-
nar, yttrade åsigterna. Kapitel för kapitel
har han genomgått. granskat och vederlagt
gardeslöjtnanten Reinhards arbete.
Med värma hänvisar han på upplysningen.
friheten och framätskridandet, såsom de enda
verksamma medlen, som kunna förekommes
revolutioner, samt på den allmänna moralen
och lydnaden för lagarne, såsom de enda på-
litliga band, hvilka kunna sarmmanhålla sam-
hället. Med eftertryck påminner han kriga-
ren om hans ställning som medborgare, såsom
i främsta rummet bestämmande alla hans hand-
lingar; erinrar derom, att soldaten är den med-
borgare, åt hvilken de öfriga gifvit det äro-
fulla uppdraget att försvara fäderneslandet
emot utländska fiender, en sak, som gardes-
löjtnanten Reinhard i sin ifver nästan alldeles
glömt bort; samt utreder, när och under hvil-
ka förhållanden den sorgliga och lyckligtvis
sällsynta nödvändigheten kan inträffa, då sol-
daten blir tvungen att rikta sina vapen emot
vilseförda medborgares bröst. Med harm till-
bakavisar han de högmodiga anspråk på en
uteslutande eganderätt till alla de dygder,
hvilka pryda mannen och medborgaren, som
framställas just af de armåer, som så nyligen
bidragit att genom despotismens införande för-
qväfva dessa dygder hos folken, samt pålagt
dem de fjettrar, hvilka måhända för sekler
skola fördröja deras utveckling till andlig fri-
het och sjelfständighet.
Vi vilja dock ej genom ett vidlyftigare re-
ferat gå det nöje i förväg; som hvarje foster-
ländsk och rättänkande läsare ovilkorligen må-
ste känna vid genomläsandet af hr Öhmanns
lilla förträffliga skrift; utan öfverlemna åt all-
mänheten att sjelf göra närmare bekantskap
dermed. I stället må det tillåtas oss, att i
anledning af denna skriftvexling härnäst fram-
ställa några tankar om militärens ställning i
ett konstitutionelt samhälle, sådant som vårt
fädernesland, samt om den blinda lydnaden
och om den ed, som förmenas förbinda dertill.
