ormen under rosorna, ej heller deras rätts känsla aå förslappad; att:de skulle vilja öf vertaga den försktliga rol, som man uti Ja tjenar vill tilldela dem. Med glädje erkänna vi äfven, att en grund lig vederläggning af så förhatliga grundsat ser, som de uti nämde skrift framstälda, hos cs3 redan utvått från samma stånd, inom och på hvilket de voro ämnade att göra verkan Med öppet visit har major Öhmann, som sjel! på slagfältet mer än en gång luktat krutrök och på nära håll kunnat iakttaga den blinde lydnadens lyckliga följder. uppträdt, samt ut den ofvannämda broschyren med den väl valdes titeln Afven jag tjenar , på ett ädelt, värdig och segrande sätt bekämpat de uti Jag tjenar, yttrade åsigterna. Kapitel för kapitel har han genomgått. granskat och vederlagt gardeslöjtnanten Reinhards arbete. Med värma hänvisar han på upplysningen. friheten och framätskridandet, såsom de enda verksamma medlen, som kunna förekommes revolutioner, samt på den allmänna moralen och lydnaden för lagarne, såsom de enda pålitliga band, hvilka kunna sarmmanhålla samhället. Med eftertryck påminner han krigaren om hans ställning som medborgare, såsom i främsta rummet bestämmande alla hans handlingar; erinrar derom, att soldaten är den medborgare, åt hvilken de öfriga gifvit det ärofulla uppdraget att försvara fäderneslandet emot utländska fiender, en sak, som gardeslöjtnanten Reinhard i sin ifver nästan alldeles glömt bort; samt utreder, när och under hvilka förhållanden den sorgliga och lyckligtvis sällsynta nödvändigheten kan inträffa, då soldaten blir tvungen att rikta sina vapen emot vilseförda medborgares bröst. Med harm tillbakavisar han de högmodiga anspråk på en uteslutande eganderätt till alla de dygder, hvilka pryda mannen och medborgaren, som framställas just af de armåer, som så nyligen bidragit att genom despotismens införande förqväfva dessa dygder hos folken, samt pålagt dem de fjettrar, hvilka måhända för sekler skola fördröja deras utveckling till andlig frihet och sjelfständighet. Vi vilja dock ej genom ett vidlyftigare referat gå det nöje i förväg; som hvarje fosterländsk och rättänkande läsare ovilkorligen måste känna vid genomläsandet af hr Öhmanns lilla förträffliga skrift; utan öfverlemna åt allmänheten att sjelf göra närmare bekantskap dermed. I stället må det tillåtas oss, att i anledning af denna skriftvexling härnäst framställa några tankar om militärens ställning i ett konstitutionelt samhälle, sådant som vårt fädernesland, samt om den blinda lydnaden och om den ed, som förmenas förbinda dertill.