STOCKHOLM, den 8 Nov, Såsom läsaren finner af den telegrafdepesch, som vi längre ned meddela, har Monitören redan sökt lugna sinnena i afseende på de farhågor för en allvarsammare spänning emellan England och Frankrike. som den eljest såsom halfofficiell. ansedde Constitutionnels i gårdagens telegrafdepeech omtalade artikel naturligtvis måste hafva uppväckt. Under afvaktan af ytterligare underrättelser med telegrafen och de kommande posterna, torde det intressera våra läsare att taga kän nedom af en bland de artiklar, hvarigenom Times på den senaste tiden beskyllt kejsarens omgifning att söka störa det goda förhållande, som hittills egt rum emellan de båda makterna. Den sista af dessa artiklar, som kommit oss till handa, innehålles i Times för den 31 Oktober och är egentligen riktad emot den nyaste ryska politiken, som med tillbörlig skärpa karakteriseras, hvarunder det engelska bladet tillika i förbigående beklagar sig, att derna politik funnit understöd hos den franske kejsarens omgifning. Artikeln är efter några inledande ord af följande innehåll: Sedan Ryssland , säger Times, blifvit öfvertygadt om sin underlägsevhet, synes dess första och herrskande tanke hafva varit, att bete sig så, som om detta icke vore fallet. Det gör sig största möda att inför Europa och hela verlden presentera sig såsom en makt, hvilken efter kriget innehar fullkomlig jemlikhet med de andra krigförande makterna. Under sitt ifriga sträfvande att undvika fientligheternas förnyande, öfvertalade det de allierade att uppskjuta vissa frågor till en tid efter fredsfördragets undertecknande. Vid några frågor var detta till och med nödvändigt, emedan de icke kunde afgöras på stället. Ryssland hade icke kunnat antaga en hållning somländt det till mindre ära, än den som af detsamma verkligen blifvit antagen med hänseende till denna fråga. Utan det ringaste sken af rätt har det besatt Ormön, men har funnit sina planer korsäde derigenom att tarkarne på denna ö verkstält en ockupation med större stridskrafter. Det hade förpliktat sig att till de allierade öfverlemna fästningarne Kilia, Ismail och Kars. Det sätt, hvarpå dessa vilkor blifvit uppfylda, bestod derutiy att Ryssland raserat fästningsverken och -öfverlemnat ruinerna åt de allierade. Man påyrkade en reglering af bessarabiska gränsen. Genom framläggande af uppsåtligt förfalskade kartor, lyckades Ryssland fullkomligt vilseleda kongressen, hvilken i följd deraf förklarade sig belåten med en omöjlig och oförklarlig :gränslinie. De fördragsenligt bestämda 6 månaderna hafva förflutit och Ryssland har ännu icke uppfylt de flesta af de vilkor, som blifvit detsamma föreskrifna. Dessutom har det utfärdat ett högdraget och hotande manifest, hvaruti det förmanar de; allierade att afstå från sina försök att förbättra Neapels ställning, samt derjemte låtit förstå, att vidare åtgärder från dess sida vore att förvänta, i händelse mån icke fästade något afseende vid dess föreställningar... Och liksom om allt detta icke vore nog, vill. Ryssland. nu, för att råga måttet af sina småaktiga besvär och sitt betydelselösa skryt, sända en eskader till Bosporen, för att begägna sitt redan gjorda falsarium till förevändning för ett nytt. Emedan Ryssland icke uppfyllt de vilkor; som genom fördraget blifvit detsamma pålagde, hafva: de allierade sett sig nödsakade att mot sin vilja ännu låta sina flottor qvardröja i Svarta hafvet; och derföre att deras flottor stanna qvar-i Svarta hafvet, vill nu Ryssland, som är skuld dertill, såsom det förljudes, hos Porten utbedja sig tillstånd att likaledes låta en flotta inlöpa i detta neutrala farvatten. ; Man får derföre icke tro, att Ryssland ej varit underlägset i det senaste kriget, eller befinner sig i den ställning, att det kan på nytt börja striden. Vore detta verkligen fallet, och vore de omnämda utbrotten af retsamhet hos en fiende, som åter ville börja en strid, hvilken han förut icke varit vuxen, med afsigt och för sådant ändamål tillkomna, så skulle de väl kunna väcka bekymmer, men likväl icke lända oss till skada. Men ingenting är i närvarande ögonblick mindre öfverensstämmande med Rysslands afsigter, än att framkalla ett nytt krig. Alla dessa handlingar eller skenmanövrer äro beräknade att imponera på de mindre europeiska staternas hof, hvilka Ryssland vill bibringa den tron, att det ännu är obesegradt och ännu alltid känner sig vuxet att försvara dem mot deras undersåter, samt ännu fortfarande är mäk tigt nog att bereda varaktighet åt deras regeringssystem. Ryssland är utmärkt skickligt i skådespedarekonsten, och skall utan betänkande gå så långt, som det möjligtvis kan gå, utan att erbjuda de alLerade ett tillfälle, som i deras undersåters ögon skulle kunna rättfärdiga dem, om de började kriget pånytt. Vi blott ångra den hofsamhet,som förmådde oss att afsluta striden så snart vi ernått just jemtujp det mått af fördel, som var nödvändig för vårt syfte, i stället att fullfölja den intill dess vår öfyerlägsenhet icke blott var eröfrad, utan så i ögonen fallande, att någon misstydning icke längre kunde ifrågakomma. Vi ha likväl svårt att tro, det Ryssland, med all sin förslagenhet och all sin djerfhet, skulle vågat spela den rol, hvari det nu uppträder, hade det icke funnit en uppmuntran i vestmakternas eget förbund. Det är icke vår afsigt att för ett enda ögonblick tillvita fransmännens kejsare något, som skulle vara stridande mot det hederligaste, det redligaste vidblifvande af de förpliktelser han sig åtagit; men olyckligtvis sträcka sig denna heder och redlighet icke till dem, af hvilka han omgifves. Idn att ra:sera de fästningar, som skulle afträdas; har funnits härfluten från en icke helt och hållet rysk källa, och vi kunna icke undgå att hysa den öfvertygelsen, att båda ländernas hemliga fiender, hvilka stå högt i kejsarens förtroende, upphetsa Ryssland emot England, under förhoppning att derigenom återställa deras fiendes prestige och sänka deras bundsförvandts anseende. Vi varna dessa personer, som så skickligt spekulera på den ena partens tålamod och den andres öfvermod, att taga sig till vara för en framgång, som kunde gå vida utöfver deras djerfwaste förhoppningar. Det har aldrig gifvits någon tidpunkt då engelska folket varit mindre benäget att låta gäcka sig än just nu, och om Ryssland icke lyssnar till klokare rådslag, torde det kunna komma att köpa den falska eclat det vinner genom sina nuwarande demonstrationer, till ett pris, som det skall vara lika obenäget som oförmöget att betala. Våra resurser äro oförminskade, vårt mod är oförsvagadt, och om vi en gång afslutat en traktat, skola vi ieke tåla, att man gör 2ss till åtlöje, såsom de der ieke förmå eller icke vilja genomdrifra vilkorens uppfyllande. Vi hoppas dock, att detta farliga spel icke skall drifvas längre. Vi ha icke begärt annat :än hvad som är klart och billigt; och hvad vi begärt äro vi fast beslutna att ernå. Vi ha vid ett tilfälle blifvit nödsakade att taga främmande nationer ur deras villfarelse beträffande vidden af vår fredskärlek. Det är alideles. ieke omöjligt, att vi 2 Re RR AK NOA RT RAR AR AR