MUSIK. Hufvudstadens musikaliska publik hade sistlidne lördag tillfälle att visa sin erkänsla mot en af Srerges ypperste tonkonstvärer, hr konsertmästaren Randel, som då gaf konsert å kungliga teatern. I den tredubbla egenskapen af kompositör, exekutör och lärare, har hr Randel i mer än 25 år arbetat för musikens framgång i sitt fädernesland; flera af hans vackra melodser lefva i folkets minne och på dess läppar, och de fles a violinister vid härvarande små teatrar hafva i musikaliska akademien njutit ndervisning af den utmärkte läraren. Sådana förtjenster och det vackra programmet hade bort berättiga att vänta ett allmännare deltagande i konserten, som likväl beklagligen måste gifvas för en blott ungefär till hälften fyld salong. Hr Randel uppträdde på denna konsert som kompositör med den förut härstädes hörda konsert-uvertyren, som visserligen icke kan anses tillhöra hans bästa produkter, men som likv:l genom sin gedigen het och rikt utarbetade instrumentation väl försvarar sin plats i orkestern. Som exekutör hade hr Randel tillfälle att ådagalägga sin fina smak i föredraget, alltid uuderstödt af ett rent och flärdfritt spel, medelst utförandet af första satsen ur Beriots vackra H-molls-konsert, af en sångbar pjes, Berceuse, komponerad af Reber, öch af en lekande tarantella af konsertgifvaren sjelf. Hvarje vummer vann både bifall och inropningar. MIl Michal; som var vid särdeles god röst, sjöng på ett värdigt och konstnärligt sått en stor aria ur Mozarts Enleveringen i Seraljen. Fru Strandberg, mamsellerna Andree och Wigström utförde den graciösa trion ur sista akten i Rossinis Wilhelm Tell, emellan Mathilda, Jenny och Hedvig, beledsagad af det egna men vackra ackompagnementet af endast blåsinstrumenter. MIl Wigström, som nyligen är antagen til elev vid kungliga teatern, gjorde på sätt-och vis sin debut i denna sång och tycktes hafva en vacker aliröst, som tillsammans med de andra båda sköna stämmorna gjorde en god effekt. Konsertens andra afdelning utgjordes af Somm -ren ur Haydns-herrliga tonskapelse årstiderna, hvarvid mll Michal samt brr Strandberg och Walin utförde solopartierna. Så intressant det bör vara för hvarje sann vän af tonkonsten att få återhöra dylika mästerverk, så beklagligt är det, att tiden sällan medgifver deras ordentliga inöfvande. Så var ty värr äfven förhållandet pu: kören ,omkring 50 personer, visserligen förs ärkt med flera soloröster, usfördes ej med den sammanbållning och renhet, som man hade rätt att vänta af kungliga operans personal, och äfven solotrion saknade här och der tillbörlig ensemble, oaktadt mll Michals och hr Walins solopartier förtjena allt loford. Hr Strandberg var för aftonen synbarligen indisponerad. Åhörarne egnade sitt bifall åt konsertens alla numror, dock mest åt dem, som utfördes af mll Michal och konsertgifvaren.