vittna, att-konstnörn väl genomtänkt sin uppgift och att han är densamma fullt vuxen. Den svage och misstärksamme Faulkland, för hvilken ingenting är till lags, hvilken plågar sig sjelf och andra med ständiga tvifvel och misstankar och som ser svek och trolöshet uti hvarje handling, framställes äfven på ett lyckligt sätt af hr Swartz; och ligger denna rol fullkomligt inom omfånget af derine skådespelares resurser. Detsamma kan sögas om hr Sundberg i kapten Absolutes rol. Denne kapten Absolute är styckets egentliga älskare, men man må ej i honom föreställa sig någon smäktande Celadon af det slag man vanligen träffar i romaner och på teatern. Nej, Sheridan målar inga idealer. Han tager sina bilder direkt från den hvardagliga verkligheten, och vi se derföre uti den raske kaptenen en älskare, som visserligen ganska uppriktigt brinner för sin sköna, men som icke heller glömmer hemgiften så om ett icke ovigtigt vilkor för den äkta sällheten. Hr Jolin tillgodogör med mycken talang det komiska stoffet uti landtjunkaren Acres rol, ehuru, såsom vi redan anmärkt, han, för att göra sig hörd och förstådd, bör vinnlägga sig om ett tydligare uttal. Hrr Hjortsberg, Hedin och Uddman ha mindre betydande roler, som d fylla å ett öfver hufvud taget tillfredsstälande sätt. Fruntimmersrolerna gifvas af fruarna Bock, Hedin och Swartz samt eleven mll Forssmen (förliden vinter synlig på mindre teatern i några mindra roler). Fr Bock spelar denna mistress Malaprop, som blifvit typen för och gifvit sitt naran åt det slags pratsjuka personer, som i sin inbillade lärdom slå omkring sig med en mäugd grannklingande ord, hvilkas betydelse de icke begripa. Fru Hedin är Lydia Languish, denna ypperliga satir på dessa unga damer, som med sina af romanläsning förvridna hjernor ringakta den lycka och de fördelar de ega och tro sig finna sällbeten endast i förening med äfventyr och romantiska uppträden. — Fru Swartz spelar Julia, Fauklands genom så många sårande misstankar förorittade trolofvade. Denna bild är den älskligaste stycket företer och framskymtar der allt emellanåt liksom för att vittna, att fastän författaren gjort till sin hufvuduppgift att blotta och med satirens gissel bestraffa de karakterens lyten och svagheter, som vidlåda flertalet ibland oss, har han likväl icke förlorat tron på det rena, det upp: höjda, det ädla i verlden. Fru Swartz gaf Julias ljufva bild med en sanning; en innerlighet, som på åskådaren gjorde det angenämaste intryck. Stycket gifves i kostymer från början af detta århundrade, konseqvent iakttagna för alla de medspelande. Öfversättningen synes i allmänhet god; likväl kan man anmärka att mrs Malaprops språkförvrängningar icke alltid äro rätt lyckligt träffade. Svårigheten att ihågkomma de krångliga fraserna, torde äfven ha kommit skådespelerskan att icke framsäga dem med all den Jedighet som erfordrats, hvarigenom bristerna i detta hänseende bemärktes mer än kanske eljest varit fallet.