Jag leder in till det förspilda slägtet.
Rättvisa dref min Höge Skapare:
Allmakt och allvishet och kärlek bara,
Den första kärleken, mig skapade.
Ej före mig fanns något skapadt vara,
Som ej är evigt; evigt varar jag,
I, som inträden låten hoppet fara!
Herr Lovån har naiurligtvis, låtit öfversätt-
ningen föregås af en historisk inledning sam!
till texten bifogat ett urval af nödiga upp-
lysningar och anmärkningar. Dessa noter ärc
stälda 1 ett sammanhang i slutet af bandet;
detta. är visserligen något obeqvämt, då der
med skaldeverket obekante jemt och ständig:
måstejrådfråga dem ; men dermed har dock den
fördelen vunnits, att texten meddelas ren och
ostyckad och att noterna kunnat göras talri-
kare och mera omfattande än t. ex. hos Mol-
bech, der de äro stälda under texten
Med tacksamt erkännande af hvad hr Lo-
vån redan gifvit, önska vi lifligt, att Helve-
tet snart måtte efterföljas af Skärselden och
pParadiset.
EE