Jag leder in till det förspilda slägtet. Rättvisa dref min Höge Skapare: Allmakt och allvishet och kärlek bara, Den första kärleken, mig skapade. Ej före mig fanns något skapadt vara, Som ej är evigt; evigt varar jag, I, som inträden låten hoppet fara! Herr Lovån har naiurligtvis, låtit öfversättningen föregås af en historisk inledning sam! till texten bifogat ett urval af nödiga upplysningar och anmärkningar. Dessa noter ärc stälda 1 ett sammanhang i slutet af bandet; detta. är visserligen något obeqvämt, då der med skaldeverket obekante jemt och ständig: måstejrådfråga dem ; men dermed har dock den fördelen vunnits, att texten meddelas ren och ostyckad och att noterna kunnat göras talrikare och mera omfattande än t. ex. hos Molbech, der de äro stälda under texten Med tacksamt erkännande af hvad hr Lovån redan gifvit, önska vi lifligt, att Helvetet snart måtte efterföljas af Skärselden och pParadiset. EE