AVIJOMUvV: SI VVPeeg BU PE PVE RSUIMIASVE BYMVvD ITU 6 undantag vackert och äfven vid andra årsväxtberät telsens afgifvande lemnade hopp om en i allmänhet goc skörd, ehuru på åtskilliga ställen angripet af rost och sot, visade sig sedermera hafva lidit af den under mat ningstiden inträffade starka frosten. Endast en min dre del, den nemligen, som växt å starkare jord och tidigare mognat till skörd, har kunnat under någor lunda tjenlig väderlek oskadad inbergas, hvaremo den större delen, som varit i skyl utestående under de många regniga dagarne i September månad ock ej förr än under några derefter inträffade vackra da. gar kunnat införas, omförmäles vara mera och min. dre mältad, skämd till korn och kärna, samt af soi eller rost frätt. Äringen af detta sädesslag är således både till korntal och beskaffenhet, betydligt under medelmåttan. Rågen, ortens hufvudsäde, och det enda sädesslag, som icke tsgit någon synnerlig skada af den regniga och kalla väderleken, har dock vid tröskning ej visat sig i allmänhet så gifvande, som man före den missgynnande väderleken haft anledning hoppas. Med afseende så väl å kornets förökving efter utsädet, som sädens beskaffenhet, kan afkastningen betraktas såsom fullt medelmåttig. Kornet och Blandsäden, som på försommaren lofvat god skörd, hafva, genom den sedermera inträffade ogynsamma väderleken, på flere ställen lidit af frost och äfven till någon del tagit skada af det myckna regnet under inbergningen, så att säden blifvit mindre väl torr införd i ladorna. Detta förhållande, jemfördt med kornets medelafkastning efter utsädet, har gifvit en skörd, sort både till qvantitet och sädesbeskaffenhet kan antagas något urderstiga medelmåttan. Blandsäden är likväl något sämre än kornet. Hafran, som till någon del och i synnerhet på nyplogar ännu är omogen och på åkern utestående, kommer säkerligen i det fallet att skäras grön och utan synnerlig kärna, hvaremot den del, som hunnit mognad, i det närmaste kan jemföras med kornet och blandsäden. Med afseende härå antages äringen såsom betydligt understigande m-delmåttan. Trindsäden, bestående hufvudsakligen af Ärter och till någon mindre del af Vicker och Bönor, har ock tagit skada af frost och någon mältning i följd af den regniga väderleken under bergnin-stiden. Afkastningen af detta sädesslag anses, med afseende å dess dåliga beskaffenhet, såsom betydligt under medelmåttan. Potatisen förmäles ock hafva tagit skada af frost, så före som under blomningen, i synnerhet å lågländtare mark. På några få ställen, der frosten icke förorsakat någon egentlig skada, har väl äringen blifvit någorlunda god, men då denna jordfrukt mera allmänt gifvit en ganska svag skörd, någonstädes till den grad, att den knapt motsvarat kostnaden för fruktens upptagande, är ock afkastningen af denna för så väl landtmannen som den fattigare klassen vigtiga jordprodukt att betrakta såsom betydligt understigande medelmåttan. Öfriga jordfrukter, såsom Rötter och Rofvor, hafva mindre än potatisen tagit skada af den ogynsamma väderleken, och anses skörden deraf i allmänhet vara medelmåttig. Höafkastningen har, på sätt i andra berättelsen uppgifvits, i allmänhet varit ganska fördelaktig; och då landtmannen äfven har att påräkna god tillgång på halm, kan foderafkastningen anses såsom betydligt öfverstigande medelmåttan. Af det nu växande IHöstsädet Sr gammal råg, sådd före eller vid medlet af Augusti månad, mycket lofvande. Af den nya rågen är den, som såddes i början af September, äfven vacker, men den senare sådda ännu åkertunn och föga försigkommen i växt. fnahanda är eck förhållandet med hvetet. — På grund af hvad sålunda är vordet anfördt. anser konungens befallningshafvande, med fästadt afseende dels derpå, att ortens hufvudsäde rågen, utgörande vanligen ?,:delar af de sädesslag, som oberäknadt jordfrukterna här odlas, gifvit fullt medelmåttig skörd, dels ock derpå, att foderafkastningen betydligt öfverstigit medelmåttan, medelafkastningen för länet kunna antagas till något under medelmåttan. Westerås slott i landskontoret den 22 Okt. 1856. ns — Om spanmäålstillgången i Karlstadga län skrifves i Wermlandsposten för den 25 Oktober: Att det icke är småpartier spanmål som i höst från främmande orter blifvit uppköpta för vermländsk räkning, kan man sluta deraf, att blott emellan den 20—24 dennes till Kanikenäset inkommit 4200 tunVor diverse spanmål, eller 3,020 tunnor hafra, 745 tunnor korn, 398 tunnor rig och 38!v, tunnor hvete, förutom 321 mattor och 297 säckar rågoch hvetemjöl samt 646 säckar risgryn, och vi tro oss derjemte veta, att denna import endast är en mindre del af hvad som ytterligare hitväntas ännu i höst. om blott sjöfarten sådant medgifver. Att en så stor import, uppgående snart nog måhända till 12 å 15,000 tunnor ensamt på Karlstad, måste inverka menligt på ortens penningeställning samt priset å dess egen skörd, är tydligt, och den kan icke förklaras ur andra grunder än en nästan panisk förskräckelse, alstrad af den kända missväxten i en del af norra Wermland samt den så envist ihållande nederbörden, som ända tills i förra veckan hindrat inbergandet af största delen utaf vårsäden och petäterna äfven i länets öfriga delar. För att nu förekomma, att man icke på andra orter, på grund af de uppskrämmande ryktena och de forcerade uppköpen härifrån måtte göra sig oriktig föreställning om sanna förbållandet med årets gröda här i Wermland, och dess spanmålsbehof intill nästa skörd, samt missledd deraf inlåta sig i vidsträektare spekulationer om afsättning för spanmål här på orten, så anse vi oss pliktige att med några ord söka utreda ställningen, intill dess att konungens befallningshafvandes tredje årsväxtberättelse kan hinna afgifvas, och hvarmed väl numera icke lärer dröja länge. Man torde då påminna sig, att den andra årsväxtberättelsen uttalade förhoppning om en medelmåttig rågskörd samt en god vårsädesskörd. Sedan den tiden försämrades visserligen utsigterna genom der kalla och våta väderleken; men om än rågskördens slutliga resultat efter den sena bergningen i det hela taget derigenom blifvit något under medelmåttan, så vore dock ordet missväxt derom belt visst ingalunda på sin plats. Att så väl i staden som på landet ända tills belt nyligen varit en så stark efterfrågan på rågmjöl, förklaras tillräckligt af den sena skörden. Hvad ortens hufvudsäde, hafran, angår, så har dermed blifvit ett otroligt förändradt utseende genon den för denna årstiden alldeles ovanligt herrliga vä derleken under hela denna veckan. Må vara, at mycket hafra tagit skada dels ute på åkern och dels äfven i ladorna genom våtbergning; men kändt är, att hafregrödan nu synes blifva icke blott god, uta: flerestädes verkligt rik, och att det ingalunda är så farligt ens med den der för elsen, som cen uppjagad inbillning och måhända äfven andra motiver sökt göra troligt. Wermland skulie sålunda högst sannolikt kunnat mycket godt berga sig med egen skörd äfven för sädeskorn, om det blott hade varit möjligt att från egna logar kunna förse de norra socknarne med deras behof deraf nu genast, för att få säden uppfraktad på vattendragen före vintern; men som dette var en ren omöjlighet, då ingen bade aftröskat, så måste detta behof tillfredsställas till hvarje pris från andra orter, och detta tycks nu äfven vilja komma att lyckas. Hvad tiden härefter angår, så är all verklig fara öfverstånden för de öfriga delarne at Wermland, oeb med några dagars lika gynnande väderlek till skall Wermland få en ymnigare hafreskörd än på flera år, samt äfven hafva tillräcklig tillgång a sädeskorn utan vidare hjelp från andra orter, är vad som redan är inköpt. Slutligen anse vi oss böra nämna, att de nya rågarne sägas visa sig särdeles lofvande. Om ofvanstående i någon liten mån kunde medverka till spekulationens riktning på en snar och betydlig hafreexport, vore sådant oss kärt och säkerligen för landet nyttigt. LL — Såsom ett bidrag till lugnande af de