AVIJOMUvV: SI VVPeeg BU PE PVE RSUIMIASVE BYMVvD ITU 6
undantag vackert och äfven vid andra årsväxtberät
telsens afgifvande lemnade hopp om en i allmänhet goc
skörd, ehuru på åtskilliga ställen angripet af rost och
sot, visade sig sedermera hafva lidit af den under mat
ningstiden inträffade starka frosten. Endast en min
dre del, den nemligen, som växt å starkare jord och
tidigare mognat till skörd, har kunnat under någor
lunda tjenlig väderlek oskadad inbergas, hvaremo
den större delen, som varit i skyl utestående under
de många regniga dagarne i September månad ock
ej förr än under några derefter inträffade vackra da.
gar kunnat införas, omförmäles vara mera och min.
dre mältad, skämd till korn och kärna, samt af soi
eller rost frätt. Äringen af detta sädesslag är således
både till korntal och beskaffenhet, betydligt under me-
delmåttan. Rågen, ortens hufvudsäde, och det enda sä-
desslag, som icke tsgit någon synnerlig skada af den
regniga och kalla väderleken, har dock vid tröskning
ej visat sig i allmänhet så gifvande, som man före
den missgynnande väderleken haft anledning hoppas.
Med afseende så väl å kornets förökving efter utsä-
det, som sädens beskaffenhet, kan afkastningen be-
traktas såsom fullt medelmåttig. Kornet och Blandsä-
den, som på försommaren lofvat god skörd, hafva,
genom den sedermera inträffade ogynsamma väder-
leken, på flere ställen lidit af frost och äfven till nå-
gon del tagit skada af det myckna regnet under in-
bergningen, så att säden blifvit mindre väl torr in-
förd i ladorna. Detta förhållande, jemfördt med
kornets medelafkastning efter utsädet, har gifvit en
skörd, sort både till qvantitet och sädesbeskaffenhet
kan antagas något urderstiga medelmåttan. Blandsäden
är likväl något sämre än kornet. Hafran, som till
någon del och i synnerhet på nyplogar ännu är
omogen och på åkern utestående, kommer säker-
ligen i det fallet att skäras grön och utan syn-
nerlig kärna, hvaremot den del, som hunnit mog-
nad, i det närmaste kan jemföras med kor-
net och blandsäden. Med afseende härå antages
äringen såsom betydligt understigande m-delmåttan.
Trindsäden, bestående hufvudsakligen af Ärter och
till någon mindre del af Vicker och Bönor, har ock
tagit skada af frost och någon mältning i följd af
den regniga väderleken under bergnin-stiden. Af-
kastningen af detta sädesslag anses, med afseende å
dess dåliga beskaffenhet, såsom betydligt under medel-
måttan. Potatisen förmäles ock hafva tagit skada af
frost, så före som under blomningen, i synnerhet å
lågländtare mark. På några få ställen, der frosten
icke förorsakat någon egentlig skada, har väl ärin-
gen blifvit någorlunda god, men då denna jordfrukt
mera allmänt gifvit en ganska svag skörd, någonstä-
des till den grad, att den knapt motsvarat kostnaden
för fruktens upptagande, är ock afkastningen af den-
na för så väl landtmannen som den fattigare klas-
sen vigtiga jordprodukt att betrakta såsom betydligt
understigande medelmåttan. Öfriga jordfrukter, såsom
Rötter och Rofvor, hafva mindre än potatisen tagit
skada af den ogynsamma väderleken, och anses skör-
den deraf i allmänhet vara medelmåttig. Höafkast-
ningen har, på sätt i andra berättelsen uppgifvits, i
allmänhet varit ganska fördelaktig; och då landt-
mannen äfven har att påräkna god tillgång på halm,
kan foderafkastningen anses såsom betydligt öfversti-
gande medelmåttan. Af det nu växande IHöstsädet Sr
gammal råg, sådd före eller vid medlet af Augusti
månad, mycket lofvande. Af den nya rågen är den,
som såddes i början af September, äfven vacker, men
den senare sådda ännu åkertunn och föga försigkom-
men i växt. fnahanda är eck förhållandet med hve-
tet. — På grund af hvad sålunda är vordet anfördt.
anser konungens befallningshafvande, med fästadt af-
seende dels derpå, att ortens hufvudsäde rågen, ut-
görande vanligen ?,:delar af de sädesslag, som obe-
räknadt jordfrukterna här odlas, gifvit fullt medel-
måttig skörd, dels ock derpå, att foderafkastningen
betydligt öfverstigit medelmåttan, medelafkastningen
för länet kunna antagas till något under medelmåttan.
Westerås slott i landskontoret den 22 Okt. 1856.
ns
— Om spanmäålstillgången i Karlstadga län
skrifves i Wermlandsposten för den 25 Ok-
tober:
Att det icke är småpartier spanmål som i höst
från främmande orter blifvit uppköpta för vermländsk
räkning, kan man sluta deraf, att blott emellan den
20—24 dennes till Kanikenäset inkommit 4200 tun-
Vor diverse spanmål, eller 3,020 tunnor hafra, 745
tunnor korn, 398 tunnor rig och 38!v, tunnor hvete,
förutom 321 mattor och 297 säckar råg- och hvete-
mjöl samt 646 säckar risgryn, och vi tro oss der-
jemte veta, att denna import endast är en mindre
del af hvad som ytterligare hitväntas ännu i höst.
om blott sjöfarten sådant medgifver. Att en så stor
import, uppgående snart nog måhända till 12 å 15,000
tunnor ensamt på Karlstad, måste inverka menligt
på ortens penningeställning samt priset å dess egen
skörd, är tydligt, och den kan icke förklaras ur an-
dra grunder än en nästan panisk förskräckelse, alstrad
af den kända missväxten i en del af norra Werm-
land samt den så envist ihållande nederbörden, som
ända tills i förra veckan hindrat inbergandet af stör-
sta delen utaf vårsäden och petäterna äfven i länets
öfriga delar. För att nu förekomma, att man icke
på andra orter, på grund af de uppskrämmande ryk-
tena och de forcerade uppköpen härifrån måtte göra
sig oriktig föreställning om sanna förbållandet med
årets gröda här i Wermland, och dess spanmålsbehof
intill nästa skörd, samt missledd deraf inlåta sig i
vidsträektare spekulationer om afsättning för span-
mål här på orten, så anse vi oss pliktige att med
några ord söka utreda ställningen, intill dess att ko-
nungens befallningshafvandes tredje årsväxtberättelse
kan hinna afgifvas, och hvarmed väl numera icke lärer
dröja länge. Man torde då påminna sig, att den andra
årsväxtberättelsen uttalade förhoppning om en medel-
måttig rågskörd samt en god vårsädesskörd. Sedan
den tiden försämrades visserligen utsigterna genom der
kalla och våta väderleken; men om än rågskördens
slutliga resultat efter den sena bergningen i det hela
taget derigenom blifvit något under medelmåttan, så
vore dock ordet missväxt derom belt visst ingalunda
på sin plats. Att så väl i staden som på landet ända
tills belt nyligen varit en så stark efterfrågan på
rågmjöl, förklaras tillräckligt af den sena skörden.
Hvad ortens hufvudsäde, hafran, angår, så har der-
med blifvit ett otroligt förändradt utseende genon
den för denna årstiden alldeles ovanligt herrliga vä
derleken under hela denna veckan. Må vara, at
mycket hafra tagit skada dels ute på åkern och dels
äfven i ladorna genom våtbergning; men kändt är,
att hafregrödan nu synes blifva icke blott god, uta:
flerestädes verkligt rik, och att det ingalunda är så
farligt ens med den der för elsen, som cen upp-
jagad inbillning och måhända äfven andra motiver
sökt göra troligt. Wermland skulie sålunda högst
sannolikt kunnat mycket godt berga sig med egen skörd
äfven för sädeskorn, om det blott hade varit möjligt att
från egna logar kunna förse de norra socknarne med
deras behof deraf nu genast, för att få säden upp-
fraktad på vattendragen före vintern; men som dette
var en ren omöjlighet, då ingen bade aftröskat, så
måste detta behof tillfredsställas till hvarje pris från
andra orter, och detta tycks nu äfven vilja komma
att lyckas. Hvad tiden härefter angår, så är all
verklig fara öfverstånden för de öfriga delarne at
Wermland, oeb med några dagars lika gynnande vä-
derlek till skall Wermland få en ymnigare hafreskörd
än på flera år, samt äfven hafva tillräcklig tillgång
a sädeskorn utan vidare hjelp från andra orter, är
vad som redan är inköpt. Slutligen anse vi oss
böra nämna, att de nya rågarne sägas visa sig sär-
deles lofvande. Om ofvanstående i någon liten mån
kunde medverka till spekulationens riktning på en
snar och betydlig hafreexport, vore sådant oss kärt
och säkerligen för landet nyttigt.
LL
— Såsom ett bidrag till lugnande af de