hha! SAR
KONGL. TEATERN.
Josef iEgypten. Skådespel med sång i tre
akter. Musiken af Mehul.
Denna opera, som nu redan fem gånger
gifvits för fulla hus å kungliga teatern och i
afton gifves för sjette gången, grundar sig på
den från bibliska historien allbekanta hand-
lingen. Redan i första scenen synes Josef på
sin upphöjda plats bos konung Farao. Hans
bröder, som hungersnöden tvingat att lemna
fädernejorden, för att i Egypten söka bröd,
uppvakta Faraos mäktige minister för att bön-
falla om hjelp, och böja härvid ovetande knä
för den förut af dem så grymt misshandlade
Josef, som de icke igenkänna. Josef, som
deremot med rörelse igenkänner sina bröder,
befaller, att man på allt sätt skall understödja
och hylla dem. Han uppsöker sin gamle fa-
der Jakob, som äfven anart derefter anländer
och hvilken som blind ledes och stödes af
sin yngste son Benjamin. Egyptierna upp-
stämma emellertid lofsånger till Josefs ära,
emedan de anse honom såsom sin räddare.
De föra honom i triumfvagn till hans boning,
och Josef låter sin gamle fader dela denna
ära med sig, utan att Jakob ännu anar, att
det är hans son. Simeon, som egentligen
varit den bland bröderna, hvilken sålde Josef,
förföljes af förfärliga samvetsqval för detta
sitt brott; han irrar omkring i skogarne som
en förtviflad och har ingen ro förr än han
upptäckt allt för sin fader. I samma ögon-
blick, som den stränge oblidkelige fadern utta-
lar förbannelsen öfver sina söner för det så-
lunda för honom uppdagade brottet, och se-
dan dessa, ångerfulla och förkrossade, lofvat
att göra allt för att uppsöka Josef och åter-
föra den älskade sonen i sin faders armar,
framträder Josef, gifver sig tillkänna, uttalar
förlåtelsen till sina bröder och tager hela släg-
ten i sitt beskydd.
Sådan är den enkla handlingen. Or denna
i och för sig är mindre omvexlande och dra-
matiskt pikant, än man i de moderna operor-
na är van att fordra, så har den ifkväl just
genom sin enkelhet och kanske äfven genom
upplifvandet. för mången af rörande barn-
domsminnen ett behag, som i sin mån torde
hafva bidragit till det utomordentliga och all-
männa bifall, som pjesen vunnit. Dock sak-
nar handlingen icke heller väl beräknade dra-
matiska effekter. Operans hufvudförtjenst är!
emellertid den intagande musiken.
Äfven denna är synnerligast märkvärdig för
sin enkelhet, uppenbarande sig så väl i ton-
kombinationerna som ; rytm, i harmoni och
i instrumentering. Om denna egenhet alltid
är naturlig hos tonkonstnären, eller om der
är en konstens skapelse, våga vi ej afgöra;
nog att Måhul häruti bar visat en utomordent-
lig förmåga. Konstnären upptäcker äfven lätt
uti denna enkelhet den högsta konst, der ett
ovant öra endast tror sig finna naturlig ingif-
velse. Vi nämna exempelvis i detta afzeende
blott israeliternas kör och Josefs romans. Ef-
fekten blir emellertid för alla densamma, och
ingen undgår att känna sig fattad utaf den
anda af fridfullhet, af rörande oskuld och af
patriarkalisk enfald, som lefver i dessa toner
och som ger denna opera en så egendomlig
färg, att den kan sägas bilda sin egen genre.
Vi nämna för öfrigt såsom de genom den
musikaliska karakteristikensförtjezst mest fram-
stående numrorna Simeons aria med kör samt
scenen mellan Josef och hans bröder jemte
Utobal i första akten, terzetten och finalen i
andra akten, den bekanta mästerliga duetten
emellan Jakob och Benjamin samt den förres
förbannelse öfver de brottsliga sönerna i sista
akten.
Hufvudpersonerna i pjesen hafva alla tack-
samma partier. Hr Strandberg såsom Josef,
är bär 1 sitt rätta element. Melodierna tyc-
kas vara enkom skrifna för hans röst, och
man kan säga att hr Strandberg här blott an-
vänder de goda resurser naturen förlänat ho-
nom, men att konstens rika tillgångar så föga
anlitas, att man till och med ibland förmär:
ker ett alltför stort oberoende derdf både i
tal och sång. Vi kunna icke påminna oss
någon rol bättre utförd af hr Lundbergh än
Simeons, Också har han i denna rol vid hvarje
representation vunnit publikens odelade bifall.
Hr Sandström, såsom den gamle Jakob, spe-
Jar förträffligt blind, faller ej ett ögonblick
ur sin roll och är lyckligt maskerad. Dekla-
mationen har äfven något förbättrats; mera
återstår dock deruti att vinna. Mot utföran-
det af sångpartiet kan i allmänhet anmärkas.
att hr Sandström för litet nyarserar, och.
synnerligast vid entråerna, för mycket an-
stränger sin röst. Konsten stt spara röstens