MUSIK.
Fru Lessings konsert å mindre teatern sistl. går-
dag gafs beklagligen för ett fåtaligt auditorium.
Sjelf uppträdde fru L. uti grefvinnans stora aria
C-dur Dove sono i bei momenti ur Figaros bröllop,
samt i Duon emellan Rosina och Figaro ur 1:sta
akten af Rossinis Barberare; hr Arlberg, som ut-
förde Figaros parti, bör flitigt solfegiera för att
kunna utföra kompositioner af dylik art. Med hans
i flera fall goda röst, bör detta blifva ett tacksamt
studium. Tvenne duetter ur Titus och Figaros bröl-
lop sjöngos rätt vackert af fru L. och mll Wallin.
Trion ur Friskytten, sjöngs af fru Lessing, mll Va-
lerius och hr Arnoldsson och skördade förtjent bi-
fall. Fru Lessing, som till slut sjöng en af Doni-
tettis mest lyckade sångkompositioner La Zingaran,
tycktes ej denna afton vara så vid röst, som vid sitt
senaste uppträdande å kongl. teatern; icke dess min-
dre intog hon sina åhörare lika mycket genom rö-
stens mildhet och ett visst behag, som hon förstår
att inlägga i sin sång, som genom sitt anspråkslösa
uppträdande. Publiken var tacksam; bifall och äf-
ven blomsterkastningar följde hvarje nummer. Hr
Arnoldsson sjöng ganska uttrycksfullt tvenne roman-
ser, en rask Zigenarsång och Schuberts berömda:
sUngeduld. Det öfriga af programmet bestod af
Tegners herrliga poem Sång till Solen, som de-
klamerades af hr Stjernström, tvenne ganska vackert
utarbetade orkesterkompositioner, satser ur en sym-
foni af hr E. Gille, samt en fantasi öfver svenska
nationalmelodier, komponerad för piano af H. Be-
rens, som sjelf utförde solostämman.