gar; dock komma dessa att ske inom egna landa-
mären. De krigiska företeelser, oss vid sista riks
möte hotade, hafva nu åtminstone för en tid för-
svunnit; men de krafter vi då voro nödsakade att
rikta utåt böra vi pu rikta inåt; ty den, som plante-
rar trädet, eger ock rätt att skörda dess frukt. Od-
laren och industriidkaren har många bekymmer, men
den seger han vinner är lugnare, än den, som vun-
nits med blod.
Det är till dessa eröfringar vi gå, för beredandet
af de beslut och åtgärder, hvarigenom vårt foster-
land skall vinna förkofran till inre oberoende, som
säkrast afvisar yttre våld. Det är genom vissheten
att denna seger ej skall gå oss ur händerna, som jag
med tacksamhet emottagit min konungs förtroende,
att äfven denna riksdag uppträda såsom hedervärda
bondeståndets talman. Grundlagens bud hindrar tal-
mannen att deltaga i ståndets öfverläggningar; ban
eger blott leda ärendenas gång och de äldre bröder-
nes erfarenhet i riksdagsförbandlingar, och de yng-
res nit hafva äfven gjort det öfverflödigt, då enig-
het råder emellan kamrater och partistrider sättas
åsido, ty allt stort här i verlden vinnes bäst genom
samverkan. Låtom derföre enighet och måtta vara
vår lösen; jag menar ej den slafviska, ty nordens
söner äro frie män, och skulle någon göra försök att
oss den betaga, så blir han snart öfvertygad att det
ej hafver sig så lätt. Gud bevare vårt fosterland
och låte sin nådiga hand styra våra företag och gif-
va oss kraft att utföra de värf, som oss äro an-
förtrodda.