Redan på aftonen af den dag, då pukor
och trumpeter kungjorde, att svenska folkets
representanter ånyo voro här samlade, fram-
kastade vi åtskilliga tankar rörande de för-
nämsta föremålen för riksdagens verksamhet.
Vi angåfvo likväl då endast de mest allmän-
na dragen, och det torde således icke vara ur
vägen att ingå i en mera speciel granskning
af dessa ämnen, hvilka äro af så stor vigt för
både folket och regeringen. Vi inskränka oss
tills vidare till sådana frågor, hvilka utezlu-
tande angå våra egna inre förhållanden och
som följaktligen måste upptagas alldeles obe-
roende af den stora fråga, hvars möjliga 2n-
nalkande under riksdagens lopp vi i-förrgår
antydde.
Om vi härvid först stanna vid de konstitu-
tiva frågorna, så återkomma vi först och sist
till de hvilande propositionerna om tryckfri-
hetsförordningens upphörande såsom grundlag
och om det ambulatoriska konungsadömet. Vi
upprepa således, att ingenting bör för den nu-
varande ministeren vara angelägnare, än att
askudda sig all delaktighet i dessa olyckliga
förslag. Det är fördenakull äfven i detta hän-
seende med en viss orolig nyfikenhet vi emotse,
hvad konungens trontal kan komma att derom
förmäla. Vi föreställa oss nemligen, atthär såsom
i andra konstitutionella länder detta trontal bör
utgöra styrelsens program, och att man deraf
kommer att i väsentlig mån sluta till hvad
man har att hoppas af den pånyttfödelse, re-
geringen anses hafva genomgått eller vara på
väg att genomgå i följd af dels redan skedda
dels ännu förväntade förändringar i dess sam-
mansättning. Med tystnad hvarken kan el-
ler bör ett så ömtåligt och högvigtigt ämne
der förbigås. Vi förmoda äfven, att samma
trontal kommer att vidröra de förändringar,
som i öfrigt kunna finnas nödiga och nyt-
tiga i våra grundlagar. I detta hänseende ställa
vi för närvarandei ett af de främsta rummen en
sådan förändring af 17 S regeringsformen, att
antalet af högsta domstolens ledamöter för-
stärkes, så att det må blifva möjligt att fö-
rekomma den för närvarande så allmänt öf-
verklagade, men med nuvarande organisation
beklagligen oundvikliga, långsamheten i rätta-
skipningen inom konungens högsta nämd,
en långsamhet, som länder till obotlig skada
icke blott för de rättsökande, utan äfven, vi
våga påstå, för sjelfva rättvisan och noggran-
heten vid lagskipningen. Ett förslag till nö-
dig förändring i detta hänseende framstäldes
redan vid 1844 års riksdag, och tillstyrktes af
konstitutionsutskottet, men föll då i anseende
till motståndet hos hrirr von Hartmansdorff
och Rääf samt prosten Broman, och har se-
dermera icke blifvit förnyadt, ehuru behof-
vet år från år visat sig allt mer och mer på-
trängande.
Det har redan varit omtaladt, att regerin-
gen skulle vara betänkt på en förändring i6
8 regeringsformen, åsyftande inrättandet af ett
nytt statsdepartement för allmänna arbeten,
emedan den högsta administrationen med dess
nuvarande inrättning icke anses kunna med-
hinna att, såsom sig borde, behandla dessa
ärenden. Utan att förneka nyttan af en sådan
tillökning i arbetskraft, särdeles vid en tid-
punkt då så många vigtiga allmänna arbeten
af större omfattning än några föregående san-
nolikt förestå, ställa vi likväl angelägenheten
deraf låpgt efter behofvet af en organisation,
som gör det möjligt för den högsta domare-
makten att med tillbörlig ekyndsamhet skipa
lag och rätt.
I afseende på organisationen af den högre
förvaltningen och för beredande af en fullt
konstitutionel styrelse, fordras dessutom ännu
vida västttligare förändringar i grundlagen,
om man verkligen vill ernå ändamålet och
vinna fördelarne, vare sig af en fullständig
ministerstyrelse, såsom i England och Danmark,
eller åtminstone af en verklig departemental-
styrelse såsom i brödrariket Norge, der de
förvaltande verken omedelbart lyda under
sjelfva departementen.
I sammanhang härmed torde det äfven för-
tjena uppmärksamhet, om icke en annan pro-
tion, som äfven förut under konung Oscars
första regeringsär blifvit framlagd, men då icke
kunde besegra motståndet h:s representatio-
nen, borda ånyo väckas, nemligen om rät-
tighet för regeringen att till föredragning af
vista ärenden kunna förordna andra än de
ordinarie medlemmarne af statsrådet, t. ex
expeditionscheferna eller andra sakkunnige
män. Äfven sådant medgifves af 12 Si Nor-
ges grundlag, och har oss veterligen aldrig
der föranledt några olägenheter. Antagandet
af ett sådant förfarande äfven här skulle icke
alienast bereda lättnad i det arbete, bvara!?
man måste erkänna, att flere departementsche-
fer genom den nuvarande arbetsordningen äro
personligen öfver höfvan nedtryckte, samt en
noggrannare utredning af ärendena, utan äf-
ven tjena till bildande af en plantskola för
sjelfva statsrådet och i sin mån bidraga till häf-
vande af de svårigheter, som nu förete sig att
finna passande ämnen till departementachefer.
Ännu ett stadgande i grundiagen angåends
statsrådet, som äfven skulle tåla vid någon
jemkning, är förbudet mot offentiiggörande af
statsrådets protokoll, om nemligen det här
ginge till såsom i Norge, att departementet
egde både rätt och plikt att i alla vigtigare
mål argifva sitt fullständigt motiverade be-
tänkande, innan saken förekomme till beslut
i konseljen inför konungen. Sådant kunde
äfven blifva ett af de allra verksammaste
medel att tillintetgöra det så kallade allena-
styrandet och att tillika inför nationen åt mi-
nistrarne inrymma det anseende och det för-
troende de kunna förtjena, hvarken mer eller
EG
FIBRE ETERN