tillhandahållas de större dagliga tidningar, som vilja
sig deraf begagna. Komminister Beckman erinrade
om; det oegentliga uti att belasta riksdagsomkostna-
der:e med de genom detta förslags antagande upp-
kommande utgifter. Motionen blef remitterad till den
nyss konstituerade kanslikomiten.
Bergareståndet.
Plenum kl. 11 f. m.
De vanliga helsningsdeputationerne från medstån-
den mottogos och ståndet afsände en dylik. Vidare
företogs justering af det tal som å ståndets vägnar
skulle hållas vid Rikets Ständers samfälda uppvakt-
ning hos H. M:t konungen i afton kl. 7. Under ple-
num anlände från H. M:t 2:ne öfverstekammarjun-
kare med kallelse till plenum plenorum å rikssalen
i morgon.
Efter en kort diskussion i anledning af väckt
fråga om förenkling af protokollsföringen inom stån-
det och minskande af ståndets kansli, beslöts att
förblifva vid hvad i detta afseende förut varit van-
hgt, och antogs det i öfverensstämmelse härmed af
den i går utsedda komitån gjorda förslag till kansli-
personal. Till notarier nämdes v. advokatfiskalen E.
G. Björkman samt v. häradshöfdingarne Aug. Rund-
qvist,, Gahn och Barthelson, och till kanslister:
Kanslisterne Nicanor Becker och A. Johansson,
fil. mag. J. O. Beronius, v. häradshöfdingarne G.
Holm och Djurberg, v. notarien Kindgren samt e. o.
kanslisterne Modig och Sandström.
Det tal hvarmed talmannen, borgmästaren
Asker i går helsade ståndet, var af följan-
de lydelse:
Herrar ledamöter af vällofliga borgarståndet!
H. M. konungen har behagat i nåder utnämna
mig att vid denna lagtima riksdag vara det vällofli-
ga borgareståndets talman.
För eder, mine herrar! måste liksom för mig det
närvarande ögonblicket helt naturligt leda tanken till
det förflutna. Den älskliga stämma, som från denna
plats tilltalade eder vid början af sistförflutne riks-
dag, har tystnat för alltid. Per Johan Lagergren är
borta. Med ovanliga naturgåfvor, bvilkas värde höj-
des af bildningens och vetandets ädla skatter, före-
nade han i rikt mått äfven andra utmärkande egen-
skaper, hvarigenom han i ordets verkliga mening
blef en prydnad på den stol, der han med så myc-
ken heder förde talmansklubban. Hans namn skall
ock bland oss alla, som kände den bortgångne när-
msre, uti ett kärt, vördadt, värderadt och aktadt
minne förvaras De vördnadsvärde män, som hvar
efter annan med utmärkelse hittills innehaft talmans-
stolen, hsfva egt att stödja sig vid sin erfarenhet,
sin vana i offentliga ärendens behandling. Det ringa
jag i detta afseende kunnat förvärfva skall, jag vet
det mer än väl, icke öfverskyla mina brister Ingen
känner lifligare än jag ringheten af min förmåga,
otillräckligheten af mina krafter. Ingen skall ej
heller förundra sig öfver, att jag först efter mycken
tvekan, med ödmjukt och bekymradt sinne emottagit
den vigtiga och ansvarsfulla befattning, som medelst
konungens nådiga vilja vid denna riksdag blifvit
mig anförtrodd. Mine herrar! På den oskattbara
änskap, som jag bland eder lyckats förvärfva, byg-
ger jag mitt hopp, att äfven nu och framgent få
tillgodonjuta eder välvilja, edert för mig så väl be-
höfliga öfverseende! I utöfningen af mitt kall skall
jag oaflåtligt bemöda mig att, med grundlagen till
rättesnöre, oväldigt leda öfverläggningarne. Det skall
blifva min enda ärelystnad att på detta sätt söka
förtjena edert odelade förtroende.
Den riksdag, som nu förestår, är vigtig och be-
tydelsefull. Sällan, om någonsin, hafva rikets stän-
der sammanträdt under lyckligare förhållanden. Ge-
nom enighet kan mycket godt åstadkommas, genom
splittring mycket förloras. Detta högtärade stånd
skall säkert icke missförstå sin kallelse, att med ean-
drägtens och nitets lugna allvar bidraga till en för
framtiden fruktbringande lösning af de frågor, som
för rikets ständer framställas och leda till ett af oss
alla så högt älskadt fosterlands, till de förenade ri-
kenas gemensamma ära, framsteg och välstånd. Af
uppriktigaste hjerta önskar jag eder alla, mine her-
rar! lycka och välsignelse till de vigtiga rådslag och
beslut, som snart förestå, och med denna tillönskan
förenar jag min vördsamma anhållan, att alltid få
vara innesluten i eder ynnest, välvilja och vänskap.
Gud bevare konungen, konungahuset och fädernes-
landet!
Rendeståndet.
I förmiddagens plenum uppläsies och gillades det
tal, som kommer att å bondeståndets sägnar hållas
på rikssalen. Tillledamöter i talmanskonklaven utså-
gos Matts Persson och förre vica talman Per Ersson
med bemyndigande för talmannen att i händelse af
förfall kalla andra ledamöter i deras ställe. Ola
Månsson föreslog, att ståndet nu måt ämma ti-
den och sättet för elektorsvalen, hvsrpi, r en kort
öfverlig g. man beslöt, att vale all förrättas i
plenum näst efter plenum penorum, och på förr öf-
ligt sätt, de! vill säga Iänsvis, ett Iins representan-
ter likväl obetagei au välja inom sig eller från annat län.
2 RN - ÅR Rv
Talmannens helsningsord till ståndet vid går-
dagens plenum voro följande:
Mine bröder! Då jag för 2 år sedan nedsteg från
det rum, der jag nu står, trodde jag föga, i anseen-
de till mina många år, att jag skulle ännu en gång
ifrån detsamma tilltala eder. Hemmets stilla verk-
samhet har dock genom komittenternes förtroende
och nu vär nådige konuvgs vilja måst utbytas emot
det vigtiga offentliga värf, i hvilket jag nu uppträ-
der. Det är andra gången mig ålägges detta värf.
Med en känsla, som Jag ej blyges för att benämma
fruktan, helsade jag eder, mine bröder, vid sista riks-
mötet. En erfarenhet, samlad från flertalet af de
riksdagar, som hållits under närvarande statsförfatt-
ning, ansåg jag dock icke tillräcklig för det lika
ansvarsfulla som hedrande förtroendet såsom eder
talman. Denna känsla tvingar mig icke i dag, ty
det förtroende, den välvilja, den vänskap, bvarmed
jag af alla mina ståndsbröder möttes förra gången,
ha lärt mig, att talmanskapets börda aldramest upp-
bäres på kamraternes skuldror. Hvem skulle vä
också då kunna förtänka mig om jag nu med-en
sådan erfarenhet icke tvekar i valet om, huruvida
jag såsom talman eller vän skall tilltala eder. Mitt
hjerta bjuder det senare. Jag tror mig hafva skäl
dertill, ty hvarthän jag här blickar, möta mig de
kända och kära dragen af vänner, som i förenixg
med mig verkat för fosterlandet. Denna anblick ut-
gör min rikedom; också har jag på samlandet af
denna skatt användt bvad msn fordom räknade f
en slägtålder, nemligen trettiotre år. Således, g
vänner och odalmän, emottagen den gamle vännens
relsning såsom välkomna till det mest maktpåliggan-
le af alla värf, lagstiftarens. Jag är stolt t
kunna helsa eder, ty det finns intet land
in vårt, der bonden, den gamle odalmannen,
lar högre och mera bestämd del i lagstiftningen;
ntet land, der han eger större berättigande härtill
n här, genom mera frejdade anor, genora rikare
istoria; och denna eder ära, mine bröder, tillegnar
ag ock mis. — Men densamma tlägger oss också
örbindelser. Med Guds hjelp böra vi dock hoppas
.uona uppfylla dem. Jag lånar detta Fältrop från
år störste krigare. Det kan måhända synas eget,
tt före åra fradliremn ox P RE LL
un
LC
HRM e -— OM