um bygnadssattet och de husliga
anordningarne på landet i Sverge.
Vi meddela här senare åelen af den in.
sända artikel rörande detta ämne, hvaraf hör-
jan infördes i gärdagsbladet, och tillåta oss
dervid till våra i går gjorda erinringar tilläg-
ga, att insändaren synes oss med sina an-
j märkningar emot bristrande smak och tref-
lighet i anordningen af boningshus och går-
dar alltför uteslutande hafva fästat sig vid
allmogens förhällanden, då det icke kan ne-
kas, att samma anmärkningar med lika fog
äfven i många fall kunna göras så väl emot
en mängd boställen på landet, som emot
mången så kallad herrgård. Föröfrigt äro
äfven de vanliga trähusen i småstäder-
na i allmänhet ännu; långt ifrån att förtje-
.Jna de loford för beqvämlighet och smek,
som insändaren synes vilja nog frikostigt till-
dela dempå landsbygdens bekostaad, under
det att likväl landsorter finnag, enkannerligen
li vissa delar af Norrland, der allmogens bygg-
I nader i sjelfva verket alldeles icke eller en-
dast högst obetydligt gifva stadsboernes ofter
i prydlighet och snygghbet. Vi medgifva dock,
att detta ioke är det allmänna förhållandet.
Insändaren fortfar:
Då man besinnar, att våra sex till sju må-
nader långa höstar och vintrar tvinga bon-
jden att tillbringa en stor del af eftermidda-
gen inne i stugan, borde han då ej försöka
Jatt få denna stuga glad, ljus och helsosam,
vacker och prydlig in- och utvändigt, gården
Åstenlagd eller grusad samt om sommaren
prydd af en grönska, lika angenäm som nyt-
tig. Ja, skulle den svenske arbetaren förstå
att göra sitt hem trefligt, prydligt och nätt
utan att fika efter det storartade och herr-
skapslika, om han gjorda sig enkla, men
prydliga möbler och bohagsting, om han plan-
terade och planerade kring sin gård, anlade
allt ändamälsenligt samt förvisade smuts och
svin från sitt omedelbara granskap, så skulle
han snart ej behöfva dränka ledsnad och
otrefnad i bränvin och kroglif; det inbjudan-
de i hans hemvist skulle, då qvällen tillstun-
dade, komma honom att glömma en tung
dags möda, fastare tillknyta familjebandet,
underlätta hemslöjdens och bildvingens fram-
steg samt slutligen förekomma denna träng-
tande utvandrarelängtan, som brist, i förening
med otrefnad, uppväcker till men för vårt
land, som behöfver alla sina söners händer
och arbetsförmåga.
Då en kyrka, ett fängelse, lasarett, maga-
gin eller eljest någon offentlig bygnad skall
verkställas, så ritas, ventileras och beräknas
allt på det nogaste, på det att allt måtte
blifva så bra som möjligt eller stå såsom ett
prof på det embetsverks duglighet, från hvil-
ket det emanerat — och detta visserligen
med rätta. Men mig tyckes, som vore men-
niskans hem och boning det, som först borde
tega bygmästarens omtanka och skicklighet
i anspråk; och sannerligen, vore menniskobo-
ningarne oftast bättre och ändamålsenligare
inrättade, så skulle både fängelser och lata-
retter ej behöfva byggas så många och så
pompösa. — Husegarne i städerna hafva äf-
ven börjat täfla med hvarandra både i be-l
qvämlighet, smak och lyx vid uppförandet af
sina bygnader, biträdde af de skickligaste och
dugligaste konstruktörer och artister; då der-
emot bonden, om han skulle vilja ombygga sin
gård, ej har en enda rådgifvare eller hjelpare,
som för ett måttligt salarinm kan gå honom l
tillhanda med ritningar, råd eller upplysnin-
gar. Men hvem skulle också vilja blifva bond-1.
arkitekt? Hvem akulle vilja utsätta sig för
löjet eller för faran att svälta ihjäl, innan isen
vore bruten och platsen eller gysslan (bonde-
arkitektsysslan) vore åtföljd af en garante-
rande lön och regerimgens bifall och sank-
tion? Troligtvis ingen — ty hvar och en är
sig sjelf närmast, och den pekuniära vinsten
och behofvet förmå roenniskan att söka den
ä en, till afbjelpande af ett
nn behof, månne ej kormu-
nerna eller regeringen borde fästa sin upp-
märksarahet på denna sak, säsom befordrande
millioners nytta, helsa och trefnad samt smak
för det ändamälsenliga, passande och sköna.
sulle t. ex. ej en tjensteman i hvarje län
kunna tillsättas, bvars befattning vors, ej alle-
ast att rita kyrkor, orgelverk, fängelser m.
n., utan som äfven skulle hafva sig ålagd
en vidsträcktare och betydelsefullare verk-
ningskrets, den nemligen, att uti länet åstad-
komma ett förbättradt bygnadssätt, en nätt
och vacker stil samt tillhandagå med dertill
hörande råd och upplygningar? Hans ålig-
gande skulle dessutom vara, att tillse, det
gästgifvaregårdar, bygnader vid marknads-
och mötesplatser och dylikt vore uti ett pro-
pert och ändamålsenligt skick; och inrgända-
ren är fullt öfvertygad, att länsarkitektsyst.
an, på detta vis inrättad, skulle blifva, både
if hög och låg välkomnad och anlitad. Både
vårt intendentsembete och länen skulle vinna
på denna organisation, då man besinnar huru
ndirekt och ofullkoraligt kommunikationen
mellan detta embetsverk och kontrahenten
senom skriftvexling kan ega rum; hvilka
plunders och misstag å begge sidor begås och
suru ömsesidig missbelåtenhet deraf blifver en
öljd. Länsarkitekten, såsom boende i orten,
kulle deremot, efter på stället tagen notis
ch efter muntlig öfverenskommelse, kunna
ned lätthet uppgöra ritningar, planer och för-
lag semt äfven, genom att hafva arbeteta
xekution under ögonen, förekomma att hans
plan blefve förfuskad eller missförstådd; och
örutsatt att han är en man af ambition och
luglighet, skall han äfven bevisa detta i sina
rbeten, och hans intresse skall stegras, då
an vet att dessa, tillika med hans naran,
Por og
OT ve
d. Sicilianarna förltada je nå att kung. vm