faran, skulle begifva sig bort. Men så skedde
ej; der låg det, så orörligt som ett måladt skepp
på en målad ocean. Han hade ingenting annat
att göra än att gifva befallning att ladda och
affyra en åttapunding. En del af fiendens bog-
spröt förstördes. Ånyo anlitade fransmannen
sin kikare; ombord på krigsskeppet var stor be-
ställsamhet, och bätarne nedsänktes, till an-
fall utan tvifvel; och många voro de förban-
nelser han slungade på de dumhufvuden, som
bringat honom och dem i en sådan klämma.
Men se! i stället att närma sig land, började
båtarne bogsera briggen, med så stor skynd-
samhet som möjligt, ut ur den lilla hafgvi-
ken. Ni kan föreställa er dessa Palstaffars i
Bordighera segerfröjd; de hurrarop, hvarmed
de firade sin blodlösa seger, måste ha. blif-
vit hörda af besättningen ombord, ehuru de
skymford, hvaraf de voro åtföljda, icke hunno
sitt föremål.
En vacker dag, tvenne månader derefter,
blef samma brigg synlig, styrande rakt på
Bordighera, men denna gång i sällskap med
en liten fregatt och en annan brigg, hvilka
lade sig å ömse sidor, riktande sina kano-
ner så; att de beherrskade landsvägen och
förhindrade hvarje hjelpsändning antingen från
Genua eller Nizza. Sedan detta var gjordt,
affyrade den första briggen ett lag, men syn-
barligen icke i afsigt att göra stor skada, ty
endast en man dödades. På samma gång
landsattes hundra sjösoldater, hyilka marsahs.
rade rakt fram til patteriet. Striden blef
hvärken lång eller blodig; den gamla åtta-.
pusdingen förnaglades, och löjtnanten och
hans tolf man instängdes i vaktrummet. Det
säges att endast två af de krigiske borgrarne
kunde påträffas i staden — borgmästaren mr:
Giribaldi var den ene; den andre, en hjelte!
hvars namn gått förloradt för historien, af-
lossade, då han blef varse de röda unifor-