STOCKHOLM, deu 21 Okt.
Då Svenska Tidningen föregått oss med
exemplet att ännu innan stånden blifvit or-
ganiserade uppställa statistiska tabeller och
ordna partierna å särsilta rutor på det politi-
ska schackbrädet, torde det måhända icke hel-
ler å Aftonbladets sida anses allt för myc-
ket förwätet att kasta en blick bakom ku-
lisserha inom det stånd, om hvars fram-
tid under riksdagen vår värde kollega tyckes
hafva de ömmaste bekymren, nemligen bor-
gareståndet.
Inom detta stånd lärer frågan för mnärva-
rande egentligen vara den, huruvida den så
kallade centern skall i afseende på de före-
stående elektorsvalen och den deraf beroende
utskottstillsättningen närma sig högern eller
venstern, eller med andra ord huruvida der
krets, som slutit sig omkring den i dag till
vice talman utnämde hr Schwan såsom chef,
skall med sig förena det gamla konservativa
partiet, eller det liberala, som under de fö-
regående riksdagarne räknat så många ut-
märkta och ansedda representanter. g dette
hänseende hafva vi hört upppgifvas, att om
centern får sin ursprungliga vilja fram i af-
seende på utskottstillsättningen, så drager den
lätt med sig de konservative, hvaremot om
centern närmar sig venstern, och för dett:
ändamål gör några eftergifter åt det hållet.
det högra partiet skulle komma att förblifv:
obevekligt.
Härvid synes oss böra för det första be-
simnas, att då högerns leder allt mer och mer
glesnat och denna fraktion i och för sig, är
inom borgareståndet fullkomigt vanmäktig
så skulle venästern, om en förvning mellan
centern och högern komme att ega runt, ännt
i alla fall ega en ganska; betydande, styrkt
inom ståndet, hvartill ytterligare komme et
i ingen mån förverkadt förtroende. både: hos
allmänheten och, hvad som för riksdagen ä
ännu vigtigare, hos bondeståndet. Genom er
förening mellan, centern och högern skulle
således troligen inträffa, att borgareståndet
helt och hållet förlorade sin under alla riks-
dagar på de sista tjugo.åren innehafda. poli-
tiska position, att nemligen vara det på. sitt
sätt afgörande ståndet. Månne det vore Iclokt
att ställa så till? Månne det skulle öfve.ens-
stämma vare, sig... med nationens eller. rege-
ringens välförstådda intresse, så vida: nemli-
gen regeringen verkligen vill allvarligt framgi
på en liberal. bana? Detsär omöjligt att tveke
om svaret på dessa frågor.
Om vi lugnt betrakta den närvarande po-
litiska ställningen, så komma vi till den slut-
sats, att å ena sidan venstern gör fullkomligt
rätt, då den icke vill förhasta sig med något
fullkomligt förtroende till regeringen, samt i
närvarande ögonblick, och så länge man ännu
ieke sett hennes propositioner, intager en af.
vaktande ställning, utan att afkläda sig sir
krigiska rustning, men å andra sidan äfven
att vensterns eget intresse ofelbart måste blifva
att understödja regeringen, i samma mån hen-
nes handlingar komma att lemna garantier
För de förhoppningar man tror sig hafva skäl
att hysa. Hvilken styrka skulle icke rege-
ringen då få genom vensterns understöd? Bör
man undardraga henne detta stöd och, genom
att skjuta venstern i bakgrunden, sannolikt
ännu mera stegra dess fordringar och tilläf:
ventyrs förvandla den till.en ganska fruk-
tansvätd opposition? Kan detta kallas en po-
ilitisk försoning i liberal mening? Kan der
Jedamot af borgareståndet, zom synes hafva
åtagit sig ledningen af utskottsvalen och som
eljest är en man med både talang, liberala
tänkesätt och en fin politisk beräkning, för-
bise detta? Måste han icke inse, att han-
verkliga inflytarde skulle vidga sin omkrets
vida mer genom att vinna venstern, som har
en seäktig opinion i landet bakom sig, än hö
gern, som står allt mer och mer isolerad?
Bör han icke inse, att hans ära såsom repre-
sentant, vid den innevarande likasom vid fö-
regående riksdag, är märmare förbunden med
det liberala än med det konservativa partiet,
och att man kan uträtta vida mer med det
förras än med det senares xillhjelp? Har icke
all politisk erfarenhet tillräokligt öfvertyga
derom, att man aldrig på förhund bör giiva
sitt förtroende åt personer, innan man först
fått pröfva deras handlingar? -
Om en fusion mellan centern oa högern,
i och för utskottsvalen, också icke nnebure
att det slags liberale, som tillhöra den förra,
öfvergått till de kons-rvative, så finge arken
likväl åtminstone ett misstänkt utseende. Och
hvartill skulle en sådan fusion här i lan:e.!
under närvarande omständigheter gagna?
icke det konservativa partiet, äfven i borgare-
ståndet nästan lika mycket som på riddarhu-
set, före vädesvis ett regeringsparti quand
TEme, som belst vä der sig allt efter den vind.
om blåser ofv Rifrån ? Om således centern
aed en anslutnin, 7 till högern åsyftar att görs
mn tjengt åt regerin, eR och de af henne till-
imnade reformer i lige, 2! Tiktning, så är denna
amål alldeles öfver-
nanäöver för sådant äna. 5 d ändå
lödig. Ty antingen följe högern me är der
eller också blir den såsom op vosition, IN 1
cke understödjes af yttersta v eA8tern, full
koraligt oskadlig. Helt annat är.
ms:d det så kallade venstra partiet.
m fusion mellan detta och centera
en ofvan är sagdt, ett stöd både hos det I!
stra allmänna tänkesättet och hos det fjede
sd indet. Utan ensådan förening förloras bege !
åa: arne. Ja, en brytning kan tvärtom med- (:
föra, om icke alltid ett numeriskt, åtminstone :
ett politiskt och moraliskt nederlag, om nemli: I I
gen venstern organiserar sig till en proteste-f
rande minoritet, som ändå alltid, såsom hvi-i
lande på rent demokratisk grund, mer eiler!s
förhållandet
Genom
vinnes.