MMMM en händelse, som passerade der, emedan engelsmännen voro deltagare deri. Jag hoppas det inte är någonting ofördelaktigt för demn, sade Lucy. Döm sjelf, svarade doktorn, — En vaceker julidag 1812 blef ett engelskt krigsskepp aynligt i närheten af Bordighera, och styrde, med eller utan afsigt, så nära stranden att det kom inom skotthåll för batteriet. Officeren, som kommenderade batterierna långs kusten, hade bestämda order att skjuta på alla ongelska fartyg, hvilka skulle komma inom skotthåll. Riviera tillhörde den tiden, genom styrkans rätt, Frankrike. Den franske löjtnanten, hvilken, i spetsen för ett dussin solJater, hade kommando vid detta batteri just denna dag, den 21 Juli, måste, som det tyckes, ha varit en lugn person, utan ett grand af furia Francese i sitt blod, ty han åskådade fiendens förehafvande med fullkomlig likgilighet och utan att göra några fientliga till:ustningar. Men ett så filosofiskt uppförande var ingalunda i de goda bordigheraboernas smak, hvilka räknat på något bättre. Icke hvar dag medförde åt borgrfarne i den lilla staden en så god anledning till förlustelse och intresse som ett engelskt fartyg att beskjuta; och de beslöto att icke låta det gå sig ur händerna. De begåfvö sig således i massa till batteriet och fordrade högljudt att löjtnanten, genöm att genast börja skjuta på det djerfva krigsskeppet, skulle sätta i verkställighet de :nstruktioner han hade; Löjtnanten, söm icke vågade taga på sig ansvarigheten för ett väzrande, lemnade ett motvilligt samtycke, men tog först fienden i betraktande genom en ofantlig kikare, oaktadt hvarje tåg af tacklingen tydligen kunde urskiljas med blotta ögat ; och denna besigtning varade så länge, att man sunnat misstänka ati han hade ett hemligt bopp att fartyget, som sjelft utsatte sig för