län, att i egenskap af den äldste bland de qvarva:
randetintaga talmansplatsen och fungera såsom ord-
förande tills deputationen återkommit. Vid återkom-
sten anmälde deputationens ordförande Sahlström, att
Kongl. Maj:t till talman utnämnt förre talmannen
Nils Strindlund och till vice talman Anders Anders-
son från Skaraborgs län. Olaus Eriksson tolkade i
några korta ord ståndets belåtenhet att se till dessa
platser utnämde män, hvilka genom sin grundliga
erfarenhet och den allmänna aktning, de förvärfvat,
gåfvo ståndsledamöterna en borgen, att de skulle väl
fylla de kall konungens förtroende anförtrott dem. —
Talman Strindlund tillträdde derefter sin plats med
ett -yttrande till ståndsledamöterna, hvari han för-
klarade sig numera fri från den fruktan för bristande
förmåga, hvarmed han vid senaste riksdagens början
emottagit samma uppdrag; ty han hade haft riklig
anledning tili den erfarenheten, att talmansskapets
svårigheter lätt lösas genom ståndsbröders välvilja.
Till sekreteraren yttrade han derefter några ord, der-
vid erinrande, att han för 16 år sedan varit af stån-
det kallad till dess kansli, och att han sålunda kunde
anses hafva af både konungen och folkrepresentsn-
terna äåtnjutit bevis på ett förtroende, hvartill han
gjort sig berättigad genom det anseende han öfver
hela lanuet åtnjuter såsom rättskaffens domare och
utmärkt embetsman; häradshöfding Wester borde vara
öfvertygad att han, när detta riksmöte slutar, skall
lemna sin plats såsom bondeståndets sekreterare lika
saknad, som han blef i sin domsaga, då han kallades
till bondeståndets sekreterare. — Vice talman Anders
Andersson yttrade derefter, att han icke eftersträfvat
det uppdrag han nu af konungen emottagit, utan
hade han blifvit föranledd att emottaga detsamma
genom talmannens, sekreterarens och fler: af stånds-
brödernas yttrade önskan. Hans förra verksamhet
såsom folkrepresentant är känd; han ansåg sig icke
böra lofva stort för hvad han skulle göra såsom vice
calman, utan ville öfverlemna sitt blifvande hand-
lingssätt åt ståndsbrödernas rättvisa bedömande.
Derefter vände han sig will talmannen med några ar-
viga ord och till sekreteraren, dervid anmärkande att
han alltid varit och ännu är af den öfvertygelsen,
att bondeståndet borde sjelft få utse sin sekreterare
liksom de andra stånden, men att om ståndet
härvid varit i tillfälle att utöfva en sådan
rätt, det aldrig kunnat göra bättre val, än. Kongl.
Maj:t nu gjort.
De tal, som komma att å ståndets vägnar hållas
vill deras majestäter och koxgl : högheter, upplästes
och godkändes, Kvatefter beslöts att skrifvelse skulle
aflåtas om nytt riksdagsmannaval efter talman Strind-
lund.